Studentfest med bonusbarn?

Det är väl för bedrövligt att vuxna människor som har barn tillsammans inte skulle kunna vistas i samma rum på sitt barns studentfest? Det liknar ju ingenting. Hur ska det gå vid ev bröllop och dop i framtiden? Är det så illa att man har sådana antipatier för sitt ex, så får man väl trots det bara bita ihop för sina barns skull. Hur svårt kan det vara? De behöver ju inte sitta i knät på varandra, men hälsa och bete sig vuxet.

Det verkar ofta bli problem med föräldrars nya partners vid sådana här tillfällen. Jag tycker att det är studenten själv som ska få bestämma vilka som ska komma på festen. Förhoppningsvis så är förhållandet till ts gott, så att hon är en självskriven gäst.

Ett förslag: kan ni ha mottagningen på restaurant så att det är mindre "minerad mark" vem man är hos?

Om jag var du skulle jag köpa present till studenten även om du inte är bjuden. Det beror i så fall på att det är laddat och känsligt mellan föräldrarna. Om du köper present så visar du att NI, du o studenten, har en relation oavsett hur föräldrarna bråkar!

Nog tycker jag att alla vuxna kan bita ihop en dag . Eller är exet psykiskt sjuk, hotfull eller något?

Jag har skilda föräldrar och när jag tog studenten 2007 så föreslog min mamma att vi skulle ha firandet hemma hos henne, dit även min pappa+släkt kunde komma. De kommer väl inte jättebra överens, men kan prata med varandra när de väl träffas.. Min pappa ville dock ha ett eget firande och åkte på min kusin/bästa kompis (som gick i min klass) studentfirande istället. Tycker fortfarande att det är ledsamt att tänka på, att han inte kunde komma på mitt firande bara för att det var hos mamma. Han hade ett firande sen några dagar efter men det är ju liksom inte samma sak.

Tycker iaf att studenten själv ska få bestämma, så blir det säkert bäst :) Det är ju hans/hennes dag!

Studentfirande med sedan länge skilda föräldrar är en bra övning inför kommande bröllopsfestligheter  och   barndop!   Tog emot studentens pappa i mitt hem.   Den nybakade var helnöjd med sin dag.   Och jag var nöjd att jag övervunnit mitt obehag att ha någon i mitt hem som lagt ner mycket ansträngningar under minst tio års tid på att anmäla mig till alla upptänkliga myndigheter.   Fick välförtjänt tack av alla,  även pappan.

Den kvinna pappan råkade leva med vid studentexamen hade förstås varit välkommen -  hon valde bort det   (p g a långa resor,  arbete?).

Till bröllopet var hon bjuden och kom -  hon var då ett ex.  Pappans dåvarande kvinna kände visst inte för att möta  två av sambons tidigare fruar utan tackade nej.