• Anonym (Filidutt)

    Planerat kejsarsnitt

    Jag har vetat sedan dag 1 i min graviditet att jag vill ha kejsarsnitt, när jag nämnde det på mitt inskrivningssamtal förde min bm in det i journalen, när jag frågade när det blir aktuellt med att börja utreda eller vad man nu säger sa hon att det är först sent i graviditeten tidigast v.20 som man börjar prata om det

    Nu undrar jag om jag blivit förd bakom ljuset?blev stressad då jag läste en blogg där skribenten fått beviljat redan i v.7 !!!!! Här har jag varit orolig så lång tid,tänk om jag är för sent ute?? Hjälp??! När började ni som gjort ks nysta i allt?jag är i v.20 har ungefär halva tiden kvar och behöver veta hur hårt jag måste gå åt för att få voin vilja igenom

    Är INTE intresserad av att motivera mitt val, till människor som jag ej känner/som ej är de beslutande gällande min vård. Utan vänder mig till andra medsystrar som kanske också går igenom/gått igenom detta och kan stötta

  • Svar på tråden Planerat kejsarsnitt
  • Anonym (Filidutt)

    Hej!

    Det har gått framåt! Är fortfarande förvånad över hur vänliga och empatiska människor jag mött i vården varit på min väg

    Jag fick en kallelse till läkartid i augusti på obstretiska mottagningen,då är jag i vecka 31 av graviditeten. Tror ni beslutet tas då på stående fot? Tänkte ha med min älskling och också skriva ner lite stödord att ha med på lapp... Är en väldigt snäll människa i grund och botten vilket delvis ligger till grund i min rädsla,är lätt en sådan som viftar bort hjälpp med ett "det ska nog gå" och efteråt kanske är nedstämd för att jag gett avkall på vad jag vill mot vad jag förväntas... Lite som en sorgsen dörrmatta...som vill ha kontroll.. Hm ja nåt sånt

    Nå, v.31 är här snart och varje dag växer magen,rädslan släpper nog inte förrän jag har ett snittlöfte och har rott allting iland

    Alla ni som finns här,i olika faser av graviditet eller efter är ett oerhört stöd!!

    Man känner sig mindre ensam

    Hoppas alla ni som fått era snitt beviljade får den förlossning ni vill ha :) och hurra för att det går att få sin vilja fram!friskt vågat hälften vunnet :) berätta gärna hur det går även efter snittet och er upplevelse kring det om ni vill/hinner :)

  • E2012smamma
    Anonym (Filidutt) skrev 2014-07-10 14:14:12 följande:

    Hej!

    Det har gått framåt! Är fortfarande förvånad över hur vänliga och empatiska människor jag mött i vården varit på min väg

    Jag fick en kallelse till läkartid i augusti på obstretiska mottagningen,då är jag i vecka 31 av graviditeten. Tror ni beslutet tas då på stående fot? Tänkte ha med min älskling och också skriva ner lite stödord att ha med på lapp... Är en väldigt snäll människa i grund och botten vilket delvis ligger till grund i min rädsla,är lätt en sådan som viftar bort hjälpp med ett "det ska nog gå" och efteråt kanske är nedstämd för att jag gett avkall på vad jag vill mot vad jag förväntas... Lite som en sorgsen dörrmatta...som vill ha kontroll.. Hm ja nåt sånt

    Nå, v.31 är här snart och varje dag växer magen,rädslan släpper nog inte förrän jag har ett snittlöfte och har rott allting iland

    Alla ni som finns här,i olika faser av graviditet eller efter är ett oerhört stöd!!

    Man känner sig mindre ensam

    Hoppas alla ni som fått era snitt beviljade får den förlossning ni vill ha :) och hurra för att det går att få sin vilja fram!friskt vågat hälften vunnet :) berätta gärna hur det går även efter snittet och er upplevelse kring det om ni vill/hinner :)


    Jag var också på OBS mottagningen direkt på Danderyd och fick ett datum direkt.

    Deras jobb är bog inte att övertala dig utan att informera om komplikationer etc. Jag fick ett datum och en v innan får jag en tid!
  • Fröken K
    Anonym (Filidutt) skrev 2014-07-10 14:14:12 följande:

    Hej!

    Det har gått framåt! Är fortfarande förvånad över hur vänliga och empatiska människor jag mött i vården varit på min väg

    Jag fick en kallelse till läkartid i augusti på obstretiska mottagningen,då är jag i vecka 31 av graviditeten. Tror ni beslutet tas då på stående fot? Tänkte ha med min älskling och också skriva ner lite stödord att ha med på lapp... Är en väldigt snäll människa i grund och botten vilket delvis ligger till grund i min rädsla,är lätt en sådan som viftar bort hjälpp med ett "det ska nog gå" och efteråt kanske är nedstämd för att jag gett avkall på vad jag vill mot vad jag förväntas... Lite som en sorgsen dörrmatta...som vill ha kontroll.. Hm ja nåt sånt

    Nå, v.31 är här snart och varje dag växer magen,rädslan släpper nog inte förrän jag har ett snittlöfte och har rott allting iland

    Alla ni som finns här,i olika faser av graviditet eller efter är ett oerhört stöd!!

    Man känner sig mindre ensam

    Hoppas alla ni som fått era snitt beviljade får den förlossning ni vill ha :) och hurra för att det går att få sin vilja fram!friskt vågat hälften vunnet :) berätta gärna hur det går även efter snittet och er upplevelse kring det om ni vill/hinner :)


    Vi fick snittet beviljat på stående fot av läkaren när vi träffades. Vi får ångra oss och välja VF, men vården kan inte ångra sig. Känns skönt att få njuta av sista tiden nu

    Vi får datumet, någon gång i v 39+, i samband med en sk inskrivning, vi ska göra den i nästa vecka(v34). Kommer det igång innan ringer vi bara och säger att vi är beviljade ett snitt så förbereder de för oss.
  • Anonym (G)

    Är det nån annan som känner sig orolig för snittet?
    Även fast jag verkligen inte vill föda vaginalt, har läst på, vägd fördelar mot nakdelar så har man ju ändå valt mellan pest eller kolera!

    Jag är livrädd att det ska bli komplikationer för barnet och att det blir typ mitt fel i sånna fall. "Ja men så kan det gå när man väljer snitt", "du skulle fött vaginalt, då hade det inte hänt" är jag rädd att dom skall säga.

    Men jag har aldrig hört talas om ett barn som dött pga själva kejsarsnittet, har ni???? Akut och katastrof räknar jag inte då det snittas av en akut medicinsk orsak.
    Men ett planerat snitt borde väll inte barnet kunna dö av om det inte är sjukt redan innan?

  • Fröken K
    Anonym (G) skrev 2014-07-11 09:15:57 följande:

    Är det nån annan som känner sig orolig för snittet?
    Även fast jag verkligen inte vill föda vaginalt, har läst på, vägd fördelar mot nakdelar så har man ju ändå valt mellan pest eller kolera!

    Jag är livrädd att det ska bli komplikationer för barnet och att det blir typ mitt fel i sånna fall. "Ja men så kan det gå när man väljer snitt", "du skulle fött vaginalt, då hade det inte hänt" är jag rädd att dom skall säga.

    Men jag har aldrig hört talas om ett barn som dött pga själva kejsarsnittet, har ni???? Akut och katastrof räknar jag inte då det snittas av en akut medicinsk orsak.
    Men ett planerat snitt borde väll inte barnet kunna dö av om det inte är sjukt redan innan?


    Genom att välja snitt känner jag att jag gjort allt jag kan för att minimera riskerna för bebisen. Jag har haft den tanken som du har med komplikationer fast då med en vaginal förlossning, att allt går fel och det är mitt fel som inte stod på mig för snitt.

    Så klart är jag nervös, fast inte skräckslagen som inför en VF utan mer förväntansfullt nervös inför att äntligen få träffa vår bebis.

    När det finns komplikationer för barnet, sjukt eller dyl, brukar man ju välja snitt istället för vaginal förlossning så känn dig trygg i ditt val tycker jag!
  • Anonym (snittad)

    Jag fick snitt beviljat utan knussel eller konstigheter direkt när jag träffade läkaren på Danderyd.. Nu hade jag ju iofs (enligt mig) starka skäl att snittas.

    Var på aurora en gång innan, hon uppfattade det som att jag ville prova att föda vaginalt, och skrev in det i journalen. När ÖL på spec.mv nämnde det så ringde jag till auroramottagningen, sa att jag ville träffa snittläkaren och fick en tid veckan efter.
    Snittdatum blev 10 dagar före BF, men gossen valde att komma innan det, så det blev ett akutsnitt, och trots komplikationer med bedövningen så var det mitt livs bästa beslut!

    Jag har bara ett barn, men jag känner att det var det absolut bästa för våran familj och skulle kräva snitt även vid nästa, om vi ska ha fler.

  • Sweet Sofia
    E2012smamma skrev 2014-07-10 13:46:46 följande:

    Jag blev också beviljad. Gick dock med på att snittas på bf+1 och om det kommer igång av sig själv ska jag försöka.

    Men dom kommer ha i åtanke att jag har ett snitt beviljat om jag ångrar mig.


    Lår väldigt sent att får snittat på bf+1. Säger att du inte fick det dagen före bf?
  • Anonym (Nina)

    Jag har 3 barn och varje förlossning så slutar det bara värre. När sista barnet kom ut var det så traumatisk för både mig och barnet. Nu väntar vi fjärde barnet och jag är i vecka 10. När vi ska på inskrivningen så kommer remiss skickas till läkare och aura (stavning) för det kommer nog bli planerad snitt.

  • E2012smamma
    Fröken K skrev 2014-07-11 10:36:56 följande:
    Genom att välja snitt känner jag att jag gjort allt jag kan för att minimera riskerna för bebisen. Jag har haft den tanken som du har med komplikationer fast då med en vaginal förlossning, att allt går fel och det är mitt fel som inte stod på mig för snitt.

    Så klart är jag nervös, fast inte skräckslagen som inför en VF utan mer förväntansfullt nervös inför att äntligen få träffa vår bebis.

    När det finns komplikationer för barnet, sjukt eller dyl, brukar man ju välja snitt istället för vaginal förlossning så känn dig trygg i ditt val tycker jag!
    Håller med. Känner likadant , värre med en vf för barnet känns det som

    Det enda som blir för barnet är att det kan ha vårt att komma igång med andningen själv eftersom den inte får uppleva den stress som värkar ger vid en vf.

    Vid en vf trycks ju lungorna ihop å vattnet kommer ut men vid KS kan bebisen behöva hjälp.

    Har man otur kan man hamna på neonatalavdelningen om bebisen behöver hjälp
  • E2012smamma
    Sweet Sofia skrev 2014-07-11 11:50:48 följande:
    Lår väldigt sent att får snittat på bf+1. Säger att du inte fick det dagen före bf?
    Jag gick med på det själv eftersom jag har större skräck för vad som kan hända inuti magen på övertid än vid en vf.

    Jag är dock säker på att han inte kommer titta ut tidigare. Har även ett par veckor på mig att ringa om jag ångrar mig. Och skulle jag gå någon form av panik om det sättet igång kommer jag kräva snitt.

    Sist jag blev snittad var jag öppen 10 cm så det är inte smärtan som skrämmer mig för den har jag känt på. Endast rädd för komplikationer med barnet vid vf samt att den ska dö i magen på övertid
Svar på tråden Planerat kejsarsnitt