Mest bisarra/tråkigaste/konstigaste bröllop ni varit på?

Nu höll jag på att glömma det värsta bröllopet bara för det! På möhippan, två dagar innan bröllopet, fick bruden för mycket innanför västen. Hon tappade hämningarna, och skrek otidligheter åt oss. Det var som att hon hade gått och hållit på en massa ovilja mot flera stycken av oss, och nu plötsligt fick det sitt utlopp. Det var nästan chockartat.

Efteråt pratade vi (som hon hade skrikit de värsta sakerna åt) sins emellan om vi borde gå på bröllopet överhuvudtaget. Men vi bestämde oss för att göra det, eftersom det ändå var för sent för brudparet att bjuda några reserver, och det skulle vara på ett slott och dom måste betala kuvertpriset i alla fall. Men det var ett misstag att gå. Stämningen var oerhört tryckt och pinsam, och sedan när alla skulle gå fram och krama bruden så var det som att man ville ha en meter luft emellan... oerhört genant och obehagligt! Med facit i hand skulle jag inte ha gått.

Värsta bröllopet= ett där brudparet hade ett förskräckligt förhållande med en anorektisk brud, otrohet, gruppsex, sexmissbruk, lite lätt misshandel och annat skojigt. Det fanns absolut inget mellan brudparet som kunde kallas kärlek och ingen kunde förstå varför de var ihop över huvud taget, än mindre kunde någon förstå var den befängda bröllopsiden kom ifrån. Ett år senare var de skilda. Äntligen.

Jag blev matförgiftad på ett bröllop en gång, och på samma kväll så blev några av gästerna VÄÄÄÄÄLDIGT packade, stod rakt upp å ner o kissade på gräsmattan bland andra gäster, någon annan låg ner på backen, och lite annat, jag skulle aldrig vilja att någon sabbade mitt bröllop så, skulle rata folk som har problem med sprit.
Nu är ju bruden en översittare och en idiot, så jag känner en del skadeglädje.

Brudparet pep iväg rätt tidigt..

Så länge bröllopet speglar brudparet, och tar viss hänsyn till vilka gästerna är, så brukar det bli bra. Mina "skräckexempel" är därför : a) bröllop på slott med strikt klädkod, exklusiva viner, sparrisar i kors och 15 olika bestick. 78% av gästerna var inte särskilt världsvana så de kände sig obekväma och var livrädda för att göra fel under middagen. Sen blev det dans, till nån sorts fusionjazzband som lät bra, men inte gick det att dansa till. Det var som att brudparet ville skryta med hur bra smak och fina vanor de hade, utan tanke på att festen skulle vara trevlig. b) några vänner gifte sig, och vi visste att familjerna var frireligiösa, men inte _så_ frireligiösa, och de hade (fick vi veta långt senare) utövat påtryckningar om hur ett bröllop borde gå till. Det fanns inte ett spår av brudparet - som vi känner dem - i det bröllopet.

Jag blev bjuden på en väninnas bröllop.
Jag och ytterligare en väninna skulle vara brudtärnor.

När vi kom dit så stod en av gästerna (den andra brudtärnans sambo) och lagade maten i brudparets kök.
Sedan fick vi åka omkring med en mikrovågsugn i bagaeluckan på bilen för att hitta någonstans att värma upp maten.
Vi hittade ingenstans att koppla in micron,men maten hade som tur var ändå hållit sig varm tacke vare aluminiumfolet som låg ovanpå karotterna.

Våra brudtärneklänningar gick inte heller av för hackor.
Min väninnas klänning var lika vit som brudklänningen och den var liten,kort och figursydd och hon var gravid.
Min var också liten,kort och figursydd och påminde om ett skrivbordsinlägg från Windows 98 i mönstret. (Ni vet det med vita moln på en blå himmel)

Bruden såg ut att ha hämtat klädstil från 50-talet.
Brudklänningen var kort och utsvängd likt en 50-talskjol och som kronan på verket så hade hon en kort slöja med murgröna hängandes i ansiktet som dekoration.
Brudgummen hade vita jeans och en vit kollegietröja och Dc Martinkängor.
På bröllopsnatten skulle de åka och tälta.

Hela bröllopet kändes på något sätt pinsamt och bruden hade dessutom bjudit in sitt ex och hans nya flickvän.
(Hela bröllopet var troligen ett sätt att försöka bräcka honom)
Men i slutänden så blev bröllopet ändå en trevlig och rolig tillställning.
Och definitivt ett bröllop man minns för alla tokigheter!