Ess skrev 2014-06-07 15:09:36 följande:
När man skaffar egna barn så gör man det för att man vill ha barnen och sen älskar man dem över det mesta.
När barnen kommer till en på köpet sas, då förutsätter man att föräldrarna ska ta hand om dem ev att man kan hjälpa till om det kniper. Men när det läggs ett föräldra ansvar och uppfostrings ansvar på en utomstående, då skiter det sig direkt eftersom grundkärleken inte finns där. Den "kärleken" eller gillandet man känner är avhängig av uppförande och personlighet.
Detta gäller även åt andra hållet.
Jag förstår faktiskt inte varför så få ger svar på tal när mannen kommer och anklagar dem för att inte bry sig om barnen. Varför inte bara svara, nej det gör jag inte och inte du heller tydligen eftersom du är så snabb att dumpa dem på mig för att själv bli av med dem.
Jag förstår heller inte hur man ens kan överväga att ha sina barn heltid, när man inte är där och tar hand om dem.
Jag tycker det är bra att ts satt ner foten och sagt nej nu. Väljer han att göra slut pga det, så vet hon ju med 100% säkerhet varför han blev ihop med henne till att börja med och kommer att ha lättare för att glömma honom och gå vidare.
Är du lika förvånad över män som jobbar heltid och mamman är hemma med bebisen?
När det gäller gemensamma barn? Vill de papporna inte heller ha sina barn enligt dig?
I en familj är man oftast beroende av att en av de vuxna jobbar heltid medan den andre är fl. Känns som att du inte har riktigt koll på att en familj har utgifter som måste betalas varje månad.
Tror du verkligen att föräldrar som arbetar gör det för att vara borta så mycket som möjligt och glatt "lämnar över ansvaret" till någon annan?
Sånt tänk kanske man har om man aldrig jobbat en enda dag i sitt liv men för oss andra som har jobb vet vi att vi jobbar för att försörja familjen.
Det går INTE att jämföra känslorna för och ansvaret för det egna biologiska barnet med eventuella känslor osv för någon annans barn!
