orkar inte!

Är inte mannen hemma, som det är just nu. Då ska han inte heller ha heltid, inte halvtid heller för den delen.
När det blir hans tur att va fl, då kan han ta hem sina barn på heltid, OM det fortfarande är intressant när det är han själv som får ta alltihop.

Brister den ena föräldern så är det den andra som får ta över, ansvaret faller ALDRIG på en sambo/partner utan är enbart en föräldrafråga.

Det är inte tal om att han ska gå hemma heltid, utan byta jobb till ett med bättre arbetstider som går ihop med att ha barnen på umgänge, sedan kan dom va på fritids tills han slutar för dagen.
Det är ju liksom grundansvaret när man skaffat barn. Förstår inte hur du kan få det att bli partnerns ansvar att reda ut hans röra.

Skiljer man sig från den andra föräldern då får man rätta sina arbetstider efter barnen, OM det är så att man vill ha dem på umgänge. Det är inget som går att tumma på, utan så ÄR det.

Varför skulle man det? Adopterar man BLIR man de riktiga föräldrarna. De barnen har bara sina adoptivföräldrar.
Ett styvbarn har två föräldrar, ens partner samt en till. DESSA två är de som ska ta hand om sina barn. En styv/bonusmamma gör det hon orkar och VILL, absolut inget mer.

Min tanke också. Detta borde kunna lösas på detta sätt ts?!

Och så var vi där igen... Bonusmamman ska vara "tacksam" för att mannen "jobbar och försörjer familjen", och därför glatt ta hand om hans barn utan att gnälla. Men nu är det ju så att hon också arbetar med att ta hand om deras nyfödda barn snart och försörjer också familjen med en inkomst. Utan ts insats så skulle pappan inte kunna både jobba och få uppleva att bli pappa igen samtidigt, som han kan nu.

Men pappan har i detta fallet tänkt så här: Självklart kan mina barn sedan innan flytta hit! Det spelar ingen roll att jag för det mesta jobbar och jobbar konstiga tider för jag har ju sett till att det finns en "mamma" i huset. Vill inte "mamman" ta hand om bonusbarnen så måste det ju vara något fel på henne och hon måste bytas ut, för JOBBA utöver dagistider det måste ju ändå komma först av allt.

Tänk så många ensamstående mammor det finns runt om i sverige och världen som är riktiga föräldrar och tar hand om sina barn och rättar sina arbetstider efter barnomsorgen. När jag träffade min sambo så fanns det inte på kartan att jag skulle ta kvälls eller helg-jobb (fast jag blev erbjuden), jag har ju mina barn på kvällar och helger. skulle aldrig kräva att han skulle ta hand om dem, det skulle förmodligen få honom att tröttna i längden och dra. Kan själv tänka mig hur jobbigt det skulle vara att ta hand om andras barn, som man inte älskar från djupet av sitt hjärta, vecka ut och vecka in. nej, fy.

Det är inte partnerns ansvar att reda ut röran utan hela familjens ansvar!
Om nu biomamman inte kan ta hand om barnen så faller ju hela ansvaret på pappans familj att ta över.

Faktum är att de är (förhoppningsvis en familj) och denna familj måste dels betala sina utgifter,och ta hand om alla barn som ingår i familjen. Sen hur de väljer att dela upp de olika ansvarsområdena mellan de vuxna i familjen får de ju bestämma tillsammans.

I TS nya familj verkar de ha valt att TS jobbar lite och sambon jobbar mycket och då faller naturligtvis mer av "hemmasysslorna" på den som jobbar mindre, oavsett om man är kärn eller bonusfamilj.

Om nu pappan inte kan byta jobb så lätt så finns det ju ett annat alternativ och det är att TS jobbar om mannen är FL.
Det går antagligen inte att båda går hemma hela dagarna och ingen tjänar pengar. 

Jag har absolut inte sagt att TS skall vara tacksam att mannen jobbar och tjänar pengar. Men i vilken familj som helst så delar man upp ansvarsområden mellan sig. I de fallen (som i TS fall) där familjen väljer att mannen jobbar mycket och kvinnan jobbar lite så tar ju kvinnan mer av jobbt på hemmaplan.

Inget konstigt alls och har inget att gör med att man är bonus eller kärnfamilj utan hur man delar upp sysslorna inom familjen!

Om nu TS inte tycker att deras nuvarande fördelning är okej så skall hon naturligtvis prata med mannen. Men faktum kvarstår: Deras familj består av snart tre barn och två vuxna och dessa barn måste tas om hand.

Verkar som TS vill att mannen skall jobba kvar och att barnen skall tas om hand av någon annan och det verkar ju inte vara något alternativ i dagsläget. 

Pappan har tre barn som han delar ansvaret över med barnets mamma.
De två äldsta har två föräldrar som ska ta ansvaret över dom.
Hur pappan och hans ex ska ta hand om sina barn, det får de komma överens om och fixa det. Kan inte pappan fixa det, då är det mamman som får ta den biten, fixar inte någon av dessa, då får de söka familjehem till de barnen, för det är inte ts sak att lösa detta

Jag har inte fått intrycket att "familjen" har gjort några gemensamma val, utan pappan verkar jobba på som vanligt och verkar förvänta sig att TS ska sköta markservicen och ta hand om HANS barn.

Är man överens om den uppdelningen = helt ok
Men om någon känner sig utnyttjad och överkörd så har man hamnat lite snett och borde ta på sig andra glasögon för att se hur man ska lösa det så att ALLA blir nöjda, inte bara far i huset.

Kort sagt, man tar hand om de barn man satt till världen och förväntar sig inte att utomstående ska ta det ansvaret.

Hur skulle pappan ha gjort om inte ts fanns i hans liv?

Precis så ska han tänka i omsorgen om sina barn