Bör sambolagen ändras?

Jag tycker att den formuleringen i lagen är fel - att den som "behöver bostaden bäst" ska få den. OK om det handlar om ett gemensamt barn, som den ena föräldern får boendet för. Då är det uppenbart att han eller hon behöver bostaden bäst, och det borde även vara i bådas intresse att barnet får bo bra.

Men i PK-Sverige har det till och med hänt, att en man har förlorat en lägenhet i attraktivt läge (typ Stockholms innerstad) som han köat för i 25 år - för att hans sambo med ETT BARN SEDAN FÖRR ansetts behöva den bäst... och då är det ju helt galet.

Något säger mig att "dom" inte tycker det...

Räknar inte med något svar.

vad tycker du själv?

Nej, egentligen tycker jag nog inte det. För det skulle bli orimligt för t.ex. en ung tjej som inte fattar vad hon tar på sig, bara för att hon flyttar ihop med en kille som är tät och kan köpa bostadsrätt... kanske med pappas pengar. Jag ser hellre som jag skrev i mitt första inlägg, att det är bättre att ägda bostäder inte inkluderas i sambolagen alls. Såvida inte båda står på kontraktet som sagt.

Det bör vara rejäla skillnader mellan samboskap och äktenskap, så att man kan välja vilken nivå man vill lägga ansvaret för den andra på.

En tanke är ju giftemål. Har man ändå tänkt flytta ihop m.m kanske det kan vara ett bra alternativ? Om det nu går att lova varandra trohet nuförtiden?

Det är ett jättebra alternativ.

Eftersom det finns möjligheten att gifta sig så finns det egentligen ingen anledning att ha sambolagen som den är idag.

Håller med. Jag menar, man väljer ju själv. Går jag med på att leva ihop med en man utan att vara gift, så får jag ju också acceptera att han inte har samma ansvar för mig - under förhållandet och efter att det tagit slut - som om vi varit gifta. Att jag inte kan kräva hans pengar eller bostad eller andra materiella ägodelar.

En bra ändring ändring för att skydda den svagare parten skulle kunna ändras till följande för att skydda båda.

"förutsatt att bostaden ägs gemensamt oavsett vem so betalt den"
Här skyddar man den svage genom att denne får halva bostaden oavsett om denne äger 1 eller 50% och detta görs enkelt när fastigheten förvärvas"

Detta skulle också skydda den som faktiskt äger objektet och förhindra en egendomsförflyttning.

Om argumentet är att man kanske separerar efter 35 år och det ska vara ett argument.
Så kan man ju fråga sig varför en sambo som inte var med och köpte den för gemensamt bruk utan flyttade in 3 månader senare inte ska ha rätt till hälften enligt lag.
För vad är skillnaden man har ju ändå bott där i 35 år och är lika svag som om den köptes in gemensamt.

Sen kan man fråga sig vad spelar det för roll om det är för gemensamt bruk om man ändå ska flytta, kanske tom en egna val.

"gemensamt bruk" bruk är ett hån mot äganderätten eftersom man inte ta hänsyn juridiskt ägande.

Som sagt det går att arbeta mycket med denna lag.
Man kan ju ställa sig frågan varför ger den en rätt till bostaden vid en separation men inte om sambon avlider, hur skyddar det den svagare parnern?

Jag håller med!

Sambolagen är också knepig iom formuleringen om äktenskapsliknande former.

Så här tex: Två kompisar till mig delade lägenhet o den ena sökte bostadsbidrag. För att hon skulle få det fick båda gå på ett möte där de, i princip, intygade att de inte knullade med varandra. Hade de gjort det hade hon inte fått bidraget, då skulle han blivit tvungen att hjälpa henne ekonomiskt. Ska man inte få bo och knulla med någon och ändå ha separata ekonomier? Och vem är rätt person att avgöra vad äktenskapsliknande former är? Låt säga att mina kompisar hade varit kk och berättat det, vad hade hänt med bidraget då?

Sambolagen krånglar till det. Vill man ha gemensamt ägande så gifter man sig.

MEN! Det finns de som väldigt blåögt går in i förhållanden, som aaaaldrig hade trott att partnern skulle lämna dem. (En del mkt unga.) Vi ser dem här på fl med jämna mellanrum. Utan sambolagen är de väldigt utsatta. Vill vi ha det så?

knepigt det där. Men det kan aldrig bli helt rätt för båda parter som sagt.

Hur tänker du nu?

Men det roliga är ju att de som är som TS ofta då kräver att sambo ska betala "hyra" till den ägande partnern.

Ska den som köpt bostaden ha den efter en separation ska den också stått för varenda kostnad för bostaden också ner till mindta lilla skruv. Och alla andra kostnader delats lika.

Allt för vanligt att kvinnor, jo det är oftast lvinnor, står för kostnader för barnen och mat och sånt. Medan mannen köper kapitalvarorna. Ska kvinnan stå tomhänt när förhållandet slut?

Lika att mannen står för bostadsinköpet och kvinnan för de löpande.

Det var ju därför lagen kom till, för att detta är allt för vanligt.

Så nej lagen behöver inte ändras, den svage behöver skyddas.

Jag är gift och bryr mig inte för egen del

Självklart är det så, jag hade inte heller betalt något avseende lånebiten amortering, en del se räntan som en kostnad och tycker man ska dela på den men den anser jag faktiskt tillhör den som gjort investeringen.
Finns ingen anledning att betala renoveringar m.m.
Däremot bör man kanske dela på månadsavgift och andra driftskostnader.
 eftersom man faktiskt bor i lägenheten, självklart ska den som äger inte betala enbart lån m.m. om man bara gör det och den andre betalar all drift så förstår jag inte varför man inte skriver in sig som ägare, detta ska man göra även om man kommer in efteråt.
Men det där får man göra upp hur man själv vill.

Bra val vill man dela på allt så gifter man sig, men fram till dess ska enskild egendom kunna vara skyddad.

Men det är ju bara att läsa på trådar här på familjeliv att folk inte fattar varför man även när sambolagen finns bör gifta sig framför allt om det finns barn med i bilden.

"Vi behöver inga papper på att vi älskar varandra" "varför ska man stå framför en präst som bablar vi blir inte ett par mer för" osv osv.

Läs om sambon till han som skrev " Milleniumtrillogin" så ser ni att sambolagen inte är vidare sträng ändå.

Sen måste Ts haft otur när han tänkte när han skrev ts för jag får inte ihop siffrorna.

Sen precis som när man skils så jämkas det.

Omman bara har varit gifta en kort tid så får delas inte allt. Man kan inte gifta sig rikt och skillja sig efter något år och tro att man ska få ta med sig en massa pengar och ägodelar.

Sen var pengar den sista anledningen till att vi gifte oss det var all den andra juridiken runt omkring. Arv, bestämmanderätt när någon ligger på sjukhus, jag är sjuklig och vi kom på att mina föräldrar som mina närmaste anhöriga var de som skulle bestämma om jag tex. inte kunde säga vad jag själv ville vid allvarlig sjukdom. De hade tom rätt att stänga ute min man från mig om jag låg inne på sjukhus. Och mer nu skulle aldrig något sådant hända men ville inte riskera något.

Hur många tänker på det ovan när de är sambos?

Nä om man ändå tror på förhållandet och satsar på en framtid tillsammans gift er.

Enskilld egendom kan skyddas med äktenskapsförord.