• Anonym (uttråkad)

    Min man är så himla tråkig!!

    Jag och min man har varit tillsammans 5 år nu, gifta i 2. Har två barn på 3 och ett år, så allt har gått ganska fort om man säger så. Vi var dock båda 30+ när vi träffades.

    Vi har ett perfekt liv, bor fint, enkla barn, gott ställt. Men mellan oss är det så trist. Vi bråkar inte, vi tar inte i varann, vi saknar passion. Jag försöker hela tiden uppmärksamma honom så som jag själv bli uppmärksammad, men han är så vansinnigt passiv själv.

    Han läser tidningen, läser bok, kollar på TV, försjunker sig i mobilen, sina egna tankar och svarar med hummanden om man försöker prata med honom. Aldrig tar han initiativ till sex, vi busar aldrig han och jag, knappt att vi skrattar eller skojar tillsammans heller. Allt är bara lugnt och trevligt hela tiden.

    Jag är den som hittar på aktiviteter för helgen, jag håller kontakt med mina vänner och han följer snällt med på middagar och födelsedagsfester. Han träffar någon kompis i halvåret. Jag planerar för framtiden, typ om vi ska ta en all inclusive till hösten, om vi ska åka till Kolmården nån helg osv osv. Han kommer ALDRIG med sådana initiativ.

    Vet inte hur många gånger jag påpekat att jag behöver honom, hans tid, engagemang, hans kropp. Att det är egoistiskt att bara luta sig tillbaka och låta mig styra hela skutan när det gäller allt, tom sexlivet. Att jag känner mig tagen för given, oattraktiv och bortglömd. Varje gång bedyrar han dyrt och heligt att han älskar mig, uppskattar mig och inte kan leva utan mig. Och jag tror honom verkligen. Hans personlighet är liksom som den är: Lugn, passiv, försiktig och intitiativlös. Jag är lite tvärtom, men inte extrem heller.

    Vad gör man liksom? Vet ärligt talat inte om jag kan tänka mig resten av livet såhär....

    Ska tillägga att han är en utmärkt pappa och vi har en jämställd fördelning av arbetsuppgifter i hemmet, så han är ingen latmask som ska servas som ett litet barn.

  • Svar på tråden Min man är så himla tråkig!!
  • Karl1978

    Känner igen mig i delar av din beskrivning. Jag hakar dock, nästan uteslutligen, upp mig på vårt icke befintliga sexliv och inte att jag är den som kommer med initiativ vad gäller fritidsaktiviteter.

    Vi har pratat mycket om ämnet, men faller alltid tillbaks i gamla rutiner. Har tagit upp möjligheten till öppet förhållande. Men helst ser man ju att vi kan "ändra" oss. Öppena förhållanden är ju heller inte socialt accepterade i de kretsar vi umgås (och skulle ses som mkt konstigt om någon fick reda på det). Har även funderat på rimligheten i mina önskemål, om jag ställer för höga krav på sexliv...

  • Anonym (uttråkad)
    Karl1978 skrev 2018-02-19 15:44:35 följande:

    Känner igen mig i delar av din beskrivning. Jag hakar dock, nästan uteslutligen, upp mig på vårt icke befintliga sexliv och inte att jag är den som kommer med initiativ vad gäller fritidsaktiviteter.

    Vi har pratat mycket om ämnet, men faller alltid tillbaks i gamla rutiner. Har tagit upp möjligheten till öppet förhållande. Men helst ser man ju att vi kan "ändra" oss. Öppena förhållanden är ju heller inte socialt accepterade i de kretsar vi umgås (och skulle ses som mkt konstigt om någon fick reda på det). Har även funderat på rimligheten i mina önskemål, om jag ställer för höga krav på sexliv...


    Har du analyserat hur ert förhållande ser ut i övrigt? Ibland (som i mitt fall) är benägenhet att ha sex beroende på hur själva förhållandet fungerar. Om jag känner mig åtrådd, sexig och uppskattad av min partner.

    Jag och min man har sex ca 1 gång/vecka fortfarande, men det har blivit en gradvis lägre frekvens i takt med att jag tröttnat på hur han är i vår relation.
  • Karl1978
    Anonym (uttråkad) skrev 2018-02-19 16:00:57 följande:

    Har du analyserat hur ert förhållande ser ut i övrigt? Ibland (som i mitt fall) är benägenhet att ha sex beroende på hur själva förhållandet fungerar. Om jag känner mig åtrådd, sexig och uppskattad av min partner.

    Jag och min man har sex ca 1 gång/vecka fortfarande, men det har blivit en gradvis lägre frekvens i takt med att jag tröttnat på hur han är i vår relation.


    Nog har jag funderat på om jag är hennes typ. Men hon säger att hon helt enkelt tappat lust. Du precis som min partner styrs mycket av hur förhållandet går och på en massa andra känslor. Jag har frågat om hon tycker allt e okej. Hon känner att hon blir uppskattad men även att hon har press på sig (från mig) på grund av mina önskemål. Hon har tagit upp flera faktorer över tid men verkar inte veta själv vilket är frustrerande för mig då. Några är trötthet pga jobb och kvällsrutiner med barn, hon tränar för lite, jag ställer för höga krav, om jag bara skulle acceptera snabbisar skulle det vara lättare m fl. Försökt tillmötesgå i alla dessa fall faktiskt, men vi tenderar att falla tillbaka i gamla rutiner. Hon har säkerligen tappat biologisk lust (är 37), kanske närmar sig menopaus för tidigt?...Att jag har sex med andra har hon själv föreslagit (men att det inte får leda till relation el. ex barn), men helst skulle jag bara vilja att hon kunde fixa det....men senast i förrgår frågade en tjej om jag ville hänga med till henne (men jag sa nej (på ett trevligt sätt förstås)), men oftare nu en förr är jag närmare att säga ja...

    1 ggr / vecka är nog vad vi har sex vi också. Hon blir kåt när vi väl kommer till skott och får ofta orgasmer (om nu det har ngt med saken att göra). Jag skulle säga att jag nog får utlösning, men ingen orgasm så att säga...I övrigt upplever jag att förhållandet normalt (svackor och uppgångar förekommer naturligt)...
  • Anonym (Visa)
    Anonym (uttråkad) skrev 2018-02-19 15:05:11 följande:

    Det känns så himla definitivt att visa tråden men jag skall nog göra det när jag väl känner att jag vill outa det jag tänkt så länge.

    Ska kolla upp boken, tack för tipset.


    Anonym (uttråkad) skrev 2018-02-19 15:05:11 följande:

    Det känns så himla definitivt att visa tråden men jag skall nog göra det när jag väl känner att jag vill outa det jag tänkt så länge.

    Ska kolla upp boken, tack för tipset.


    Jo kan förstå det.

    Gör så, den låter kanske lite töntigt på beskrivningen men den är faktiskt ganska bra med lagom humor och en del insikter.
  • Anonym (Låter rätt så bra ändå?)

    Hej! Jag tycker det låter som att ni har ett harmoniskt liv tillsammans och att ni är snälla mot varandra, räcker det inte så för en tid nu när barnen är små och ni har fullt upp? Jag tror inte man kan få allt jämt i ett förhållande, men passion och aktiviteter väger lätt i förhållande till jämlikhet och harmoni som är så viktigt! Sen kan jag också tycka att det är mer manligt och tändande med initiativkraft och " tåga" så förstår dig, men håll hårt i din man,lite mer som honom skulle jag vilja att min var! :)

  • Anonym (Livsnjutare)

    Skaffa en älskare!

  • Anonym (uttråkad)
    Anonym (Låter rätt så bra ändå?) skrev 2018-02-19 22:46:40 följande:

    Hej! Jag tycker det låter som att ni har ett harmoniskt liv tillsammans och att ni är snälla mot varandra, räcker det inte så för en tid nu när barnen är små och ni har fullt upp? Jag tror inte man kan få allt jämt i ett förhållande, men passion och aktiviteter väger lätt i förhållande till jämlikhet och harmoni som är så viktigt! Sen kan jag också tycka att det är mer manligt och tändande med initiativkraft och " tåga" så förstår dig, men håll hårt i din man,lite mer som honom skulle jag vilja att min var! :)


    Precis såhär tänker jag oxå. Om jag skulle lämna honom så vet jag ju att jag  kanske får in mer passion i mitt liv på bekostnad av harmoni, trygghet och jämställdhet. Och jag vill ju ha det oxå!

    Jag vet att jag aldrig skulle bli lycklig med en person som var värsta skitgrisen och inte hade ett eget driv att sköta ett hushåll t.ex. Det har min man.

    Jag skulle även bli helt galen på en person som slösade pengar omkring sig och var ekonomiskt oansvarig. Det är inte min man, han håller i sina pengar och vi har ett komfortabelt liv.

    Jag klarar inte av övermacho typer som inte på eget initiativ verkar för en jämställd relation eller inte tar hand om sina barn självmant. Min man är oerhört jämställd i hela sin personlighet, vilket i sig är en av anledningarna till att jag först blev kär i honom.

    Så jag antar att jag på ett sätt vill ha en perfekt man att leva med utifrån vad jag själv önskar. Och att den personen kanske helt enkelt inte finns.
  • Anonym (uttråkad)
    Anonym (Livsnjutare) skrev 2018-02-19 23:09:17 följande:

    Skaffa en älskare!


    Det kommer jag aldrig att göra eftersom jag fortfarande respekterar min man. Ska jag ligga med någon annan kommer jag att begära skilsmässa innan.
  • Anonym (Passiv)
    Anonym (uttråkad) skrev 2018-02-19 14:59:35 följande:
    Tack för ditt långa resonemang, skönt att inte vara ensam i situationen.

    Jag har försökt att starta konversationer kring boken han läser eller det han håller på med på datorn. Problemet där är att han läser så jätteavancerade böcker att jag inte kan haka på en sådan diskussion (jag läser typ Jonas Gardell och populärkulturella deckare, en bok vartannat år.) Håller han på med sin dator så programmerar han, vilket jag kan absolut noll om.

    Han uppskattar ibland mina förslag på aktiviteter, men det är sällan han visar entusiasm om jag ska vara ärlig. När vi väl gör aktiviteten säger han sällan att det var kul, trevligt, vackert eller så. Oftast kommenterar han istället det negativa, typ att det var kallt, dyrt, barnen gnällde osv. När vi åkte till Gran Canaria i höstas (jag ordnade ALLT, jättefint hotell samtidigt bra för barn) gnällde han i princip konstant: över att det var varmt, han hade huvudvärk, solen var för stark, för mycket sand på stranden, för mycket klor i poolen. Jag blev verkligen så himla ledsen för att han inte kunde uttrycka sig positivt när jag själv sett fram mot resan i typ ett år!

    Jag vet inte om han vågar föreslå grejer han vill göra. Han gör det iaf inte. Kan inte minnas att jag någonsin sagt nej till något han föreslagit. Prata om saker han är intresserad av gör han inte direkt heller. Jag vet inte varför, han kanske tror att jag är ointresserad av det han säger, men det har han aldrig uttryckt att han tror.

    Han träffar aldrig sina kompisar i princip. En gång/år åker han till en kompis ett par dagar och då typ läser de och går ut och springer ihop. I övrigt umgås han med jobbet när det är kickoff eller julfest. Gör vi andra sociala grejer typ middag ute eller hos andra eller hemma hos oss så är det med mina kompisar och deras respektive.
    Det låter ju inte så kul så som du beskriver det... att han håller på och klagar på er resa, det blir ju som kritik mot dig.

    Samtidigt låter han ju underbar iochmed att han är så jämlik!

    Jag skulle nog sökt mig mer och mer och hämtat energi istället från vänner (vet dock ej om det är så bra) . Typ om han inte kan eller vill uppfylla mina behov (menar ej sex) så hade jag sökt det från andra människor. Människor som jag kan skratt, diskutera, resa med...
  • Bjoer

    Svårt sånt här! Jag håller nog med en tidigare talare. Det gäller att försöka lösa det strukturerat. Dvs, inte bara prata om det och hoppas att det blir bättre, för det funkar inte, utan snarare sätta upp ett schema för att han måste ta initiativ till något varannan helg, 3 gånger i veckan eller vad som nu passar. Ni måste ha mätbara kriterier! Annars rinner det ut i sanden.

    Lycka till! Jag tror du behöver det! :/

Svar på tråden Min man är så himla tråkig!!