Min man är så himla tråkig!!

Jag och min man har varit tillsammans 5 år nu, gifta i 2. Har två barn på 3 och ett år, så allt har gått ganska fort om man säger så. Vi var dock båda 30+ när vi träffades.

Vi har ett perfekt liv, bor fint, enkla barn, gott ställt. Men mellan oss är det så trist. Vi bråkar inte, vi tar inte i varann, vi saknar passion. Jag försöker hela tiden uppmärksamma honom så som jag själv bli uppmärksammad, men han är så vansinnigt passiv själv.

Han läser tidningen, läser bok, kollar på TV, försjunker sig i mobilen, sina egna tankar och svarar med hummanden om man försöker prata med honom. Aldrig tar han initiativ till sex, vi busar aldrig han och jag, knappt att vi skrattar eller skojar tillsammans heller. Allt är bara lugnt och trevligt hela tiden.

Jag är den som hittar på aktiviteter för helgen, jag håller kontakt med mina vänner och han följer snällt med på middagar och födelsedagsfester. Han träffar någon kompis i halvåret. Jag planerar för framtiden, typ om vi ska ta en all inclusive till hösten, om vi ska åka till Kolmården nån helg osv osv. Han kommer ALDRIG med sådana initiativ.

Vet inte hur många gånger jag påpekat att jag behöver honom, hans tid, engagemang, hans kropp. Att det är egoistiskt att bara luta sig tillbaka och låta mig styra hela skutan när det gäller allt, tom sexlivet. Att jag känner mig tagen för given, oattraktiv och bortglömd. Varje gång bedyrar han dyrt och heligt att han älskar mig, uppskattar mig och inte kan leva utan mig. Och jag tror honom verkligen. Hans personlighet är liksom som den är: Lugn, passiv, försiktig och intitiativlös. Jag är lite tvärtom, men inte extrem heller.

Vad gör man liksom? Vet ärligt talat inte om jag kan tänka mig resten av livet såhär....

Ska tillägga att han är en utmärkt pappa och vi har en jämställd fördelning av arbetsuppgifter i hemmet, så han är ingen latmask som ska servas som ett litet barn.

Jaha, då har jag träffat den andre mannen. Och han gjorde mig inte besviken men bekräftade ändå några varningstecken som jag redan anat. Han har tillitsproblem och förstör för sig själv i relationer, vilket han var helt öppen med själv. Han har även en tendens att flumma ut lite väl mycket i astrologiska dimensioner som jag ser som kvasivetenskap. 

Men i övrigt. Så jävla roligt att träffa honom igen.

Han var rak med att han fattade att jag smusslar och manipulerar för att komma undan med det jag gör. Han konfronterade mig i princip direkt med: Vet din man om att du är här? Jaha, hur tänker du nu efter det här osv osv. Men han själv har varit otrogen och "dömer ingen" tydligen. Vi pratade lite om tidigare relationer och han la i princip orden i min mun kring hur jag har det med min man.

När vi skildes åt kramades vi (herregud, jag har inte fått en ordentlig bamsekram på typ 10 år....) med orden typ: Lycka till, hör av dig sen när du separerat. Han sa att han tyckte det var jättekul att jag hörde av mig trots att jag varit så "hård" med att vi inte skulle se igen efter sommaren. Att han verkligen var glad över att se mig igen och att det varit jättetrevligt. Och jag sa att han lyst upp mitt liv för en stund och att ingenting förändrats från hur jag kände i somras, snarare tvärtom. Men att jag vet ingenting om framtiden. Att jag inte vill vara respektlös mot varken honom eller min man utan jag måste ordna tillvaron så att vi faktiskt kan ses utan att jag är otrogen.

Det sjuka är att jag inte ångrar mig, alls. 

Jag ser det lite som att jag gjorde det här för mig själv, för mitt egos skull. För att få en känsla om separation är nästa steg. Och just nu känner jag det. Jag måste bara fundera ut det praktiska med barnen och boende, sedan kommer jag föreslå att vi bor isär ett tag så jag kan reda ut hur jag känner för min man. 

Vi ger det en månad till så att mina känslor får lugna sig lite. Sen får jag ta språnget. Livet är för kort för att bara vänta på att det skall ge det man vill ha. Och jag har gett det 5 år nu av funderingar.

Lycka till då. Även om jag inte ville skriva det tidigare så tror jag att du gör helt rätt.

Ja, så kan det gå när man skyndar på med barn tidigt i förhållandet..

Tack. Känns bra att höra. Skriver säkert uppdateringar igen.