Anonym (uttråkad)

Äldre 13 Aug 12:17

136 svar

Min man är så himla tråkig!!

Jag och min man har varit tillsammans 5 år nu, gifta i 2. Har två barn på 3 och ett år, så allt har gått ganska fort om man säger så. Vi var dock båda 30+ när vi träffades.

Vi har ett perfekt liv, bor fint, enkla barn, gott ställt. Men mellan oss är det så trist. Vi bråkar inte, vi tar inte i varann, vi saknar passion. Jag försöker hela tiden uppmärksamma honom så som jag själv bli uppmärksammad, men han är så vansinnigt passiv själv.

Han läser tidningen, läser bok, kollar på TV, försjunker sig i mobilen, sina egna tankar och svarar med hummanden om man försöker prata med honom. Aldrig tar han initiativ till sex, vi busar aldrig han och jag, knappt att vi skrattar eller skojar tillsammans heller. Allt är bara lugnt och trevligt hela tiden.

Jag är den som hittar på aktiviteter för helgen, jag håller kontakt med mina vänner och han följer snällt med på middagar och födelsedagsfester. Han träffar någon kompis i halvåret. Jag planerar för framtiden, typ om vi ska ta en all inclusive till hösten, om vi ska åka till Kolmården nån helg osv osv. Han kommer ALDRIG med sådana initiativ.

Vet inte hur många gånger jag påpekat att jag behöver honom, hans tid, engagemang, hans kropp. Att det är egoistiskt att bara luta sig tillbaka och låta mig styra hela skutan när det gäller allt, tom sexlivet. Att jag känner mig tagen för given, oattraktiv och bortglömd. Varje gång bedyrar han dyrt och heligt att han älskar mig, uppskattar mig och inte kan leva utan mig. Och jag tror honom verkligen. Hans personlighet är liksom som den är: Lugn, passiv, försiktig och intitiativlös. Jag är lite tvärtom, men inte extrem heller.

Vad gör man liksom? Vet ärligt talat inte om jag kan tänka mig resten av livet såhär....

Ska tillägga att han är en utmärkt pappa och vi har en jämställd fördelning av arbetsuppgifter i hemmet, så han är ingen latmask som ska servas som ett litet barn.

Anonym (Fraxinus excelsior)

Thu 21 Dec 2023 21:24

#101

Anonym (uttråkad) skrev 2023-12-21 20:10:12 följande:

Hejsan. Tänkte uppdatera igen, trodde knappt den här tråden fanns kvar än.

Under pandemin bröt vi upp och flyttade på mitt initiativ till ett område där barnen kan vara mer fria. Tänkte att jag och min man skulle komma närmare varann med ett nytt liv, boende, trädgård och ny miljö. Men ack så jag bedrog mig.

Han har på tre år inte skaffat en enda kontakt i området. Jag föreslog i början att han skulle engagera sig i föreningslivet men det gjorde han naturligtvis inte. I början var han pepp på att sköta hus och trädgård, nu gör han ingenting. Han bytte jobbet han vantrivts med till nåt annat som tydligen inte heller är bra. Ändå jobbar han typ all vaken tid.

Barnen blir större och han har i princip noll kommunikation med vår dotter numera eftersom hon är besvärlig som pretee? sonen skjutsar han till aktiviteter. Men han har checkat ut fullständigt som pappa också. Föreslår barnen nåt de vill göra säger han alltid nej och föreslår en aktivitet som han själv är sugen på istället. Om barnen inte vill då sitter de inne ist. Han är snarstucken, lättkränkt och intar genast offerrollen om jag skulle försöka prata med honom om våra problem.

Så jag har slutat prata med honom om annat än praktikaliteter. Och han verkar nöjd med det. Fysisk och känslomässig distans 99,9% av tiden. Ändå förväntar han sig sex. Jag kan bara inte förstå det?

Själv har jag två relationer på sidan av med flersamma män. Vi träffas regelbundet och har sex och jag är vän med båda. Har ett sexliv som är utom den här världen och känner mig uppskattad, sexig, värdefull och omhändertagen. i april har jag möjlighet att hyra en lägenhet så jag kommer meddela skilsmässa lite innan dess.

Har landat i att jag vill leva ensam och ta hand om barnen och leva i öppna relationer. De här åren har varit bortslösade känslomässigt och jag vill lägga all min energi och kärlek på mina barn.

Starkt att du gör något åt saken, gratulerar till ditt nya liv!

Man kan väl inte binda fast sig vid någon som knappt ens beter sig som de gillar en och som inte går att prata med, varför skulle man göra det egentligen?

Jag är också tveksam till att vara kvar i min relation även om den i mångt och mycket har varit mer positiv än det du beskriver. Men min man har för många kilon, är alltid trött och ofta negativ, och det kastar en skugga över allt vi gör. Jag vet inte om jag orkar med det negativa i längden, han beter sig delvis som en 70+ gubbe redan vid 50.

Vårt barn klagar också över att pappa är gubbig och hela tiden refererar till saker som "hände för ett par år sen" när det var på 90-talet innan barnet var fött.
Jag fattar åtminstone hur gammal jag är och försöker inte rekommendera vårt barn en studentnation baserat på min egen upplevelse för 30 år sedan.

Jag lär mig nya saker och utvecklas och han gör samma som han alltid har gjort, ungefär. Kanske har vi växt från varandra.

Familjesus

Thu 21 Dec 2023 22:13

#102

Anonym (uttråkad) skrev 2023-12-21 20:10:12 följande:

Hejsan. Tänkte uppdatera igen, trodde knappt den här tråden fanns kvar än.

Under pandemin bröt vi upp och flyttade på mitt initiativ till ett område där barnen kan vara mer fria. Tänkte att jag och min man skulle komma närmare varann med ett nytt liv, boende, trädgård och ny miljö. Men ack så jag bedrog mig.

Han har på tre år inte skaffat en enda kontakt i området. Jag föreslog i början att han skulle engagera sig i föreningslivet men det gjorde han naturligtvis inte. I början var han pepp på att sköta hus och trädgård, nu gör han ingenting. Han bytte jobbet han vantrivts med till nåt annat som tydligen inte heller är bra. Ändå jobbar han typ all vaken tid.

Barnen blir större och han har i princip noll kommunikation med vår dotter numera eftersom hon är besvärlig som pretee? sonen skjutsar han till aktiviteter. Men han har checkat ut fullständigt som pappa också. Föreslår barnen nåt de vill göra säger han alltid nej och föreslår en aktivitet som han själv är sugen på istället. Om barnen inte vill då sitter de inne ist. Han är snarstucken, lättkränkt och intar genast offerrollen om jag skulle försöka prata med honom om våra problem.

Så jag har slutat prata med honom om annat än praktikaliteter. Och han verkar nöjd med det. Fysisk och känslomässig distans 99,9% av tiden. Ändå förväntar han sig sex. Jag kan bara inte förstå det?

Själv har jag två relationer på sidan av med flersamma män. Vi träffas regelbundet och har sex och jag är vän med båda. Har ett sexliv som är utom den här världen och känner mig uppskattad, sexig, värdefull och omhändertagen. i april har jag möjlighet att hyra en lägenhet så jag kommer meddela skilsmässa lite innan dess.

Har landat i att jag vill leva ensam och ta hand om barnen och leva i öppna relationer. De här åren har varit bortslösade känslomässigt och jag vill lägga all min energi och kärlek på mina barn.

Lite nyfiken, vad har gjort att du väntat så länge på att skiljas? Det verkar ju ha varit riktigt dåligt i många år, så pass att du valt att vara otrogen på regelbunden basis. Du verkade tidigare i tråden så bestämd att det inte skulle hända (av moraliska skäl), utan att det skulle bli separation först.

Sen tycker jag inte din man gjort något rätt, du borde lämnat tidigare när han inte var intresserad av att mötas på något sätt eller visat omsorg om dig och dina behov.

Anonym (jag)

Fri 22 Dec 2023 16:58

#103

Anonym (Sad) skrev 2019-09-24 10:12:17 följande:

Tror faktiskt att det kan svetsa er samman på ett bra sätt, förutsagt att båda hjälper till.

Det tror inte jag för det TS i grunden vill är att förändra honom och hans personlighet så han ska förvandlas till någon efter hennes önskemål, mer spännande, mer spontan, mer ditten och datten, mindre tråkig mindre si eller så men behålla de saker hon tycker är bra. Det hon pratar om är ju snudd på en totalrenovering av hans personlighet.

Jag tror faktiskt att det är väldigt svårt att förändra människor i grunden eller ens kräva det av andra för är man inte en sån person så är man inte det och man ska nog inte ränna runt och göra om sig själv för att behaga andra eftersom det blir sällan bra utan tillgjort och klingar falskt och båda springer runt och låtsas som att det är skitbra men i grunden kommer TS ändå veta att han gör det för hennes skull och inte för att han verkligen vill det, mer på låtsas än genuint och självmant.

Att han fått panik och är beredd att göra vad som helst för att hon inte ska dra tycker inte jag är någon gott tecken, ett bättre tecken hade varit om han ifrågasatt hennes argument och de hade tjafsat sig fram till en lösning. En sån lösning är nog betydligt mer hållbar än att den ene är beredd att göra om sig själv till vad som helst den andra begär av rädsla. Rädsla och panik är sällan en bra motivator till hållbara lösningar.

Man får väl hoppas på att de kommer fram till något vettigt under sin process men att han bara lägger sig platt i panik och gör vad som helst av rädsla är absolut inget gott tecken för i så fall kommer han hålla med TS i allt och göra allt hon vill utan att det finns någon genuin vilja bakom det utan snarare av ren rädsla.

Det är skillnad på att kalle äter surströmming för att någon håller en pistol mot huvudet på honom och att kalle äter surströmming för att han själv vill det och gillar det. Om kalle gör det av rädsla så risken stor att han slutar äta så fort pistolen tas bort, men om han äter för att han gillar det och själv vill det så kommer han fortsätta äta med eller utan pistol.

Anonym (Nyfiken)

Wed 3 Jan 2024 14:45

#104

Gött att få lite sex vid sidan om, det piggar alltid upp

Anonym (jo)

Wed 3 Jan 2024 15:41

#105

Måste du fixa för honom då? Gör det du vill göra, på egen hand, planera för dig själv och det du vill göra. Man behöver inte vara ensam för det, hitta sammanhang du kan vara i med aktiviteter du gillar. Ta tag i ditt eget liv, så får han göra detsamma med sitt liv.
Det som krävs nu är en förändring, en aktiv handling, och den måste du nog ta tag i. Han är ju nöjd, uppenbarligen. Men hur vill du leva ditt liv? Det behöver du ta kontroll över själv, och se till att du kommer ur hjulspåren. Du kommer garanterat dra med honom, på ett eller annat sätt.

Anonym (när ni träffades)

Wed 3 Jan 2024 15:46

#106

Hur var det när ni träffades?

Anonym (Jalle)

Wed 3 Jan 2024 18:23

#107

Den här tråden gör mig ändå ganska glad över att vara singel. Då kan man vara sig själv, och man slipper fuar/män som är otrogna.

Anonym (Farfar)

Wed 3 Jan 2024 19:35

#108

Får man göra ett försök att sammanfatta vad som hänt.

TS man är uppenbart introvert. Intressen som läsning, avancerad böcker, stilla hemmakvällar och yrke inom programmering ligger i linje med denna läggning.

Att vara introvert är inte något man kan välja lika lite som man kan välja hur lång man är eller ögonfärg. Att vara introvert innebär att sociala aktiviteter är energikrävande. De är så klart trevliga, MEN det kan mycket väl ta mer än det ger för en introvert person att upprätthålla sociala relationer.

TS verkar vara lagd åt ett mer extrovert håll. För TS ger sociala sammanhang energi. Fart och fläkt är livets melodi.

Egentligen finns förutsättningar för att ha en bra relation dem emellan men längs vägen har deras olikheter blivit ett hinder istället för kompletterande styrkor.

TS har gjort ett klassiskt försök att göra om sin man till någon han aldrig varit. Detta är dömt att misslyckas. TS verkar också tolkat sin mans introverta sidor som ointresse, vilket sannolikt inte varit fallet.

TS har sina styrkor i att hålla i sociala sammanhang, nätverk och föreslå aktiviteter. Mannen verkar varit stöttande I att hänga på TS förslag. Egentligen en bra egenskap även om den riskerar framkomma som något tråkig.

Nu en tanke om att ta initiativ till sex. Får man gissa att när TS tog initiativ så sa mannen ja. Man undrar vad som hände när mannen tog initiativ. Hur reagerar TS då? Var det ett självklart ja? För en introvert person kan det helt enkelt vara en inlyssnande analys att vänta tills TS är sugen. Lite tråkigt kan samtidigt tyckas.

Det framkommer inte helt vad som var mannens styrkor och viktiga bidrag. Men vad TS skrivit så hade de allt bra materiel, hyfsat jämställt med undantag för något tillfälle när mannen inte förstod vinken att åka hem från en fest för att TS inte orkade med barnen. Om man får gissa så hade mannen koll på områden som TS inte hade. Dessa områden ligger säkert utanför TS uppskattningsområden (fart och fläkt).

Jag skulle föreslå att TS lämnar relation av ren ärlighet. Det är inte rätt att förvägra din man en fin relation som han kan få med en person som uppskattar honom för den han är. TS är helt klart fel person för honom.

Anonym (uttråkad) Trådstartaren

Wed 3 Jan 2024 19:54

#109

Anonym (jo) skrev 2024-01-03 15:41:43 följande:

Måste du fixa för honom då? Gör det du vill göra, på egen hand, planera för dig själv och det du vill göra. Man behöver inte vara ensam för det, hitta sammanhang du kan vara i med aktiviteter du gillar. Ta tag i ditt eget liv, så får han göra detsamma med sitt liv.
Det som krävs nu är en förändring, en aktiv handling, och den måste du nog ta tag i. Han är ju nöjd, uppenbarligen. Men hur vill du leva ditt liv? Det behöver du ta kontroll över själv, och se till att du kommer ur hjulspåren. Du kommer garanterat dra med honom, på ett eller annat sätt.

Jag kommer ta kontroll nu genom att skilja mig. Vill inte ha med honom på något alls och vill inte hjälpa honom med någonting. Det har jag gjort redan i många år, precis det Du tipsar om. Men nu är det slut med det. Ägnar mig hellre åt mina barn och mina fritidsintressen eller att hitta en annan man att tillbringa tid med.

Anonym (uttråkad) Trådstartaren

Wed 3 Jan 2024 20:01

#110

Anonym (Farfar) skrev 2024-01-03 19:35:41 följande:

Får man göra ett försök att sammanfatta vad som hänt.

TS man är uppenbart introvert. Intressen som läsning, avancerad böcker, stilla hemmakvällar och yrke inom programmering ligger i linje med denna läggning.

Att vara introvert är inte något man kan välja lika lite som man kan välja hur lång man är eller ögonfärg. Att vara introvert innebär att sociala aktiviteter är energikrävande. De är så klart trevliga, MEN det kan mycket väl ta mer än det ger för en introvert person att upprätthålla sociala relationer.

TS verkar vara lagd åt ett mer extrovert håll. För TS ger sociala sammanhang energi. Fart och fläkt är livets melodi.

Egentligen finns förutsättningar för att ha en bra relation dem emellan men längs vägen har deras olikheter blivit ett hinder istället för kompletterande styrkor.

TS har gjort ett klassiskt försök att göra om sin man till någon han aldrig varit. Detta är dömt att misslyckas. TS verkar också tolkat sin mans introverta sidor som ointresse, vilket sannolikt inte varit fallet.

TS har sina styrkor i att hålla i sociala sammanhang, nätverk och föreslå aktiviteter. Mannen verkar varit stöttande I att hänga på TS förslag. Egentligen en bra egenskap även om den riskerar framkomma som något tråkig.

Nu en tanke om att ta initiativ till sex. Får man gissa att när TS tog initiativ så sa mannen ja. Man undrar vad som hände när mannen tog initiativ. Hur reagerar TS då? Var det ett självklart ja? För en introvert person kan det helt enkelt vara en inlyssnande analys att vänta tills TS är sugen. Lite tråkigt kan samtidigt tyckas.

Det framkommer inte helt vad som var mannens styrkor och viktiga bidrag. Men vad TS skrivit så hade de allt bra materiel, hyfsat jämställt med undantag för något tillfälle när mannen inte förstod vinken att åka hem från en fest för att TS inte orkade med barnen. Om man får gissa så hade mannen koll på områden som TS inte hade. Dessa områden ligger säkert utanför TS uppskattningsområden (fart och fläkt).

Jag skulle föreslå att TS lämnar relation av ren ärlighet. Det är inte rätt att förvägra din man en fin relation som han kan få med en person som uppskattar honom för den han är. TS är helt klart fel person för honom.

Tack för en fin sammanfattning. Håller med om att vi är för olika, men inte att jag försökt ändra honom. Det är han som lovat dyrt och heligt att han kan ändra sig, men knappt gjort några försök. Jag har flera ggr lagt fram att vi kanske borde separera eftersom han inte verkar lycklig heller. Men det vill han inte.

När det gäller sex så förstår jag hans synsätt, samtidigt som det knäckt mitt självförtroende att aldrig få känna mig åtrådd. Att han aldrig är så kåt att han bara måste ta initiativ, hångla upp mig eller hitta på ngt nytt i sängen. Vårt sexliv har bestått av 10 min missionären 99% av tiden i 14 år, och de gånger vi inte haft det har varit på mitt initiativ. Aldrig att vi gosat efteråt, han måste upp och torka av sig direkt liksom. HUR kan någon tycka att det är rimligt att en kvinna ska leva med det resten av sitt liv?

Min man är så himla tråkig!!

INNEHÅLL