Hur brukar man göra när man är ensamstående och inte vill ha barnet på dagis när de fyller 1? Kan man få något bidrag för att vara hemma och ta hand om sitt barn när man inte tycker att det är bra att börja dagis redan när de är så små? Sen vill jag inte att hen ska gå mer än kanske 15-20 timmar i veckan fram tills hen börjar skolan. Så ge mig tips på vad jag kan göra.
]Anonym (I) skrev 2014-08-18 22:23:04 följande:[/quote-nick]Och du gör den här tankevurpan - om du förvärvsarbetar betalar du skatt och bekostar därmed både dagisplatser, sjukvård och annat i samhället. Få av oss som jobbar, jag inräknad, är intresserade av att betala för att andra skall gå hemma med sina barn.[/quote]
Jag tycker också att man ska försörja sej själv. Men samhället har infört föräldra peng, vårdnads bidrag, förskola för att någon måste ta hand om barnen. Om man tjänar tex 25000 så betalar man ca 90000 i skatten. och det är mindre än vad en småbarnsplats på förskolan kostar. Så det är fortfarande en ten vinst för samhället förutsatt att föräldern inte behöver andra extra bidrag och sen kan arbeta igen sen.
Sen är det en helt annan sak att det är dumt att vara hemma alltför länge för att man tappar kontakt med arbetslivet och det ställer krav på att barnet kan aktiveras och träffa andra barn men det kan ju funka bra eller dåligt. Men ts tänkte sej deltid och det är ju vanligt. Det är inte konstigt att be om tips för det.
Problemet är inte att TS vill vara hemma mycket med sitt barn. Problemet är att TS inte planerat överhuvudtaget och tror att andra ska betala för hennes barn. TS planerar att arbeta 15 h i veckan tills barnet blir 7 år. Utan att hon sparat ihop pengar innan. Detta innebär att barnet växer upp i ett mycket fattigt hem och lär sig att vara bidragstagande ( att vara långvarigt beroende av bidrag är ett beteende som många barn ärver och fortsätter med när dom själv är vuxna)
Jag har själv studerat länge och har ett bra jobb ( min make också). Vi sparade pengar långe innan vi bestämde oss för barn. Anledningen? Vi vill vara hemma mycket och länge båda två!
Detta ska ingen annan behöva betala. Ingen annan ska behöva kasta in sina barn tidigt på dagis för att dom måste jobba in den höga skatten för att betala bidrag till oss.
Genom att planera så kan man få både karriär, pengar, jobb och mycket tid med sina barn. Med en stabil karriär så kan man vara hemma många år då arbetsgivaren vet att man är värd att vänta på. Med ett bra sparande så riskerar man inte heller att sätta sina barn i fattigdom.
Problemet är att ingen orkar vänta! Man vill inte planera för sitt barn och det är viktigare att få ett barn nu än att ge barnet en trygg grund. Är det så svårt att utbilda sig, spara, jobba och SEN skaffa barn? Dessutom har det visat sig att dom som får sitt första barn efter att dom fyllt 30 år och gift sig Mycket sällan skiljer sig och oftast lever i kärnfamiljer.
Så kritiken mot TS är inte att hon vill vara hemma. Det är att hon inte planerat och bara vill ha. Utan en tanke på eget ansvar och eget sparande.
Man kan ju inte påstå att folk som rättmätigt lever på bidrag parasiterar. Vi har ju ändå genom ett demokratiskt valsystem tillsammans bestämt vilka bidrag vi har och vilka som är berättigade (utan att behöva känna dåligt samvete). Det är ju endast de som missbrukar systemet som parasiterar.
Sedan har vi inte något som allmän skattskyldighet. Ingen har någon skyldighet att jobba mycket, eller ens lite. Den enda skyldigheten vi har är att vi ska betala en del av vår inkomst OM vi har en inkomst.
TS, jag förstår att du inte vill sätta ditt barn på dagis vid 1 års ålder. Min dotter började på dagis när hon var 3. Då var jag hemma med henne i lugn och ro och sedan när hon fyllt 3 år var det dags. Det passade oss perfekt.
Om du är arbetslös har du ju rätt till 15 h/veckan, om du nu väljer att sätta h*n på dagis.
Jag fick ett bidrag tills dottern var 2 år, något som regeringen kommit fram till att mammor som ville vara hemma med sina/sitt barn skulle få. Kommer inte ihåg vad det hette. Tror det hette vårdnadsbidrag.
Och jag har ingen lust att jobba och betala skattepengar till höginkomsttagare som utnyttjar bidrag som rot och rut.
Hellre låter jag mina skattepengar gå till de föräldrar som vill vara hemma med sitt barn lite längre. I längden är det mer lönsamt att ha trygga och glada barn i samhället, än att det är snyggt hemma hos ex. karriärsföräldrar.
TS, jag förstår att du inte vill sätta ditt barn på dagis vid 1 års ålder. Min dotter började på dagis när hon var 3. Då var jag hemma med henne i lugn och ro och sedan när hon fyllt 3 år var det dags. Det passade oss perfekt.
Om du är arbetslös har du ju rätt till 15 h/veckan, om du nu väljer att sätta h*n på dagis.
Jag fick ett bidrag tills dottern var 2 år, något som regeringen kommit fram till att mammor som ville vara hemma med sina/sitt barn skulle få. Kommer inte ihåg vad det hette. Tror det hette vårdnadsbidrag.