Pratsjuk 35+ försöker få en trea

Välkommen mangoo! Håller tummarna för att det tar sig snart. Var i cykeln är du nu?

Välkommen Mangoo :)

Hej!

Behöver också en plats att hänga på. Är verkligen pratsjuk och ältande ang. detta med en trea. Vi har ganska nyss börjat (typ tredje "försöket") denna månad, men vägen dit har varit slingrig. Min man har inte varit så sugen, eller i alla fall tveksam. Nu kör vi i alla fall. Vi har två barn, en på 8 år och en på 5 år.

Jag har längtat efter ett barn till länge, flera år, men tycker ändå att det känns läskigt. Många praktiska saker vi inte löst. Och säkert en del känslomässiga också. Men det får vi ta då. Om det blir något. Shit, känns nervigt..

Var valet med en trea självklart för er andra?

Nja, vi hade liksom inofficiellt bestämt oss att två räckte. Våra är födda våren 2008 och hösten 2009.

Sen en dag hösten 2013 sa min man att han tyckte vi borde skaffa en till.

Så....ja, nu försöker vi göra det :)

Mangoo: så där kände jag med tvåan som tog nio försök till mf och sen två till tills min lille kille blev till. Ettan tog sig på första, så jag började tänka att jag kanske inte kunde bli gravid igen, men till slut så gick det iaf

VeronikaK: min man sa oxå nej först, men nu är vi på samma spår. Jag har alltid velat ha tre, så jag hoppas det blir så.

Minxy: alldeles för tidigt <3

Jag är 38 år dessutom, fyller 39 om ett halvår, så det avgjorde väl saken för oss. Ska vi försöka få ett barn till så får det bli nu, typ.

I dag är en sådan dag som jag ändå tvekar. Känner mig trött och grinig. Fullt upp hemma, fullt upp på jobbet...

Är just nu i äl-tider, och borde egentligen ligga i (så att säga) men  det får bli lite halvdant den här gången. Vill försöka att inte stressa upp mig.

Välkomna mangoo och VeronikaK!

Jag har önskat mig en trea sedan tvåan föddes men jag har ändå tvekat ibland när det uppstått situationer där tålamodet tryter. Det är ett stort beslut för jag vill verkligen känna att jag kan ge bästa tänkbara stöd till alla våra barn och jag misstänker att det kommer krävas mycket energi om 10-15 år. I grund och botten känns det som ett självklart val men jag har övervägt beslutet ett antal gånger. Min man har resonerat på ett liknande sätt och han har nog varit än mer tveksam samtidigt som vi ändå kört på med inställningen "händer det så händer det" (vi har varit utan skydd sedan tvåan föddes 2011). Just nu är båda mer motiverade än någonsin och ett tredje barn känns helt självklart.

Haha, jag veeeet :P

Jag måste tyvärr säga att jag känner mig fruktansvärt ogravid :(

Ingen molvärk, inget illamående, inga tydliga blodådror, inga ömma bröst längre, inget känslomässigt utbrott på maken.

Det har annars varit det tydligaste tecknet i mina 4 tidigare graviditeter. I alla har jag fått en gråtattack strax före BIM, helt utan orsak. Dessutom har jag varit väldigt varm, nästan febrig innan BIM.

Ja ja, jag får se tiden an :)

Nej Minxy, du får inte ge upp redan nu! Det är inte alls konstigt om du saknar symptom efter fem dagar, det är ju inte ens säkert att ägget fäst än. Jag har aldrig fått symptom innan BIM så du får absolut inte överanalysera dina obefintliga symptom redan nu. (Säger hon som också letar efter symptom hela tiden och pendlar mellan hopp och förtvivlan )