Hopplöst kär i annan trots lyckligt förhållande

Kan bara beklaga din sits TS . Den tiden i mitt liv var en av de tuffaste i mitt liv. Det både bekräftar ens existens och ifrågasätter den. Men vem har sagt att det ska vara lätt?

Kram på dig . Du har ingen lätt tid framför dig . Bäst du stålsätter dig och är beredd på det..

Ja det enklaste vore ju att ställa honom mot väggen och få svart på vitt men jag vågar inte. Det kan ju bli väldigt pinsamt om känslorna inte är besvarade. Vi jobbar ju tätt ihop. Det kändes bra mellan oss redan från början. Tror han ändå fattar att jag känner något. Tror han också känner att det är något speciellt mellan oss men vet inte hur långt det räcker. Vet inte om jag ska va off eller på för att få fram hur han verkar vilja ha det?

Tack! Ja det är riktigt tufft att bära inom sig. Känner mi falsk, men vill inte såra någon i onödan....Kan inte fatta att man känner så för någon om det inte är besvarat. Har aldrig varit med om det. Ja vi får se hur det går i veckan. Kram

Han får fram känslor i mig som ingen annan fått. Bara det att jag känner svartsjuka, har aldrig hänt. När vi rör varandra så är det som elektriska vågor i mig och jag vill bara hålla om honom för alltid. Kan man verkligen känna den kraften från bara ett håll?

Vet inte men det låter osannolikt. 

Är det? Gentemot den andra mannen kanske, men mot sin nuvarande? Ska TS endast lämna sin man ifall det finns någon som för tillfället verkar bättre? Ska hon stanna hos sin man annars? Och om TS nu håller på att fundera i dessa banor, varför diskuterar hon inte detta med sin man?

Vad ska du göra ifall känslorna är besvarade då? 

Angående det här med att lyckas släppa någon.. Hade en djup förälskelse för några år sen. Killen visste om det och valde att säga upp kontakten (för jag var i ett annat förhållande). Kan säga att jag fortsatte vara kär i honom i flera år (tre om jag inte minns fel). Under dessa år hann jag både vara singel och tillsammans med en ny.Tänkte på honom ofta, drömde om honom, skickade sms till honom ibland (fast han svarade inte) osv.

Till sist träffades vi igen för första gången på länge, och den gången kände jag INGET för honom. Inget mer än dåligt samvete.. För sista gången vi sågs hade han börjat få känslor för mig, medan mina hade dött (Han hade gått och tänkt på mig också, under alla dessa år som jag tänkte på honom.)

Jag tror det mesta satt i mitt huvud. Man har haft en känsla en gång, och den klänger man sig fast vid. Verkligheten kanske inte blir lika bra som i drömmarna?

Nu känner jag fortfarande inget för honom. Tänker knappt på honom längre.

Om du fortfarande älskar din man och är lycklig. Finns det ingen anledning att ha känslor för den andra. Du skriver ju själv att du inte vet vad han känner.
Här finns det redan tvivel. Om han nu har känslor för dig. Vågar du då göra slut med din man? 
Är inte ditt tänkande ganska egoistiskt? 

Håller med här.. Låt det ta tid om du inte vet vem du skall välja.

Själv var jag under ca ett års tid förälskad i fel man. Känslorna försvinner. Det tar tid och det gör ont. Men om man följer magkänslan, när den säger att något är fel. Då ska man försöka släppa...

Även fast jag aldrig känt så stor attraktion till någon förut, så var han inte den rätte. Han var inte den person jag trodde han var. Jag brukar sällan blir kär, så först trodde jag han var " the one". Men ju längre jag lärde känna denne man, var han inte den som jag sökte. Magkänslan hade rätt från början.
Men jag följde bara hjärtat, och bland kan det gå väldigt fel...