En POSITIV tråd för BF April 2015 =)

Nästa helg ska vi träffa min svärmor och jag kommer då att vara i vecka 10. Kan inte riktigt bestämma mig för om vi ska berätta då eller inte. För min sambo spelar det ingen roll. Om vi inte berättar då kan det dröja ända till jul innan vi träffar henne igen och det vore ju kul att säga det öga mot öga och inte via telefon. Samtidigt känner jag att jag nog egentligen vill göra KUB innan vi meddelar våra föräldrar. Min pappa vet inget och vi kommer nog inte att träffa honom heller på länge. Ni som har berättat tidigt, har ni ångrat er? Det känns lite som om jag vill fatta att jag är gravid själv först på något vis. Min sambo säger att "annars kan vi ju dyka upp vid jul och då syns det ju verkligen på dig så det kan ju bli en rejäl överraskning då". Och det har han ju rätt i fast jag är lite tråkig och tänker praktiskt att då kan man ju inte önska sig barngrejer i julklapp ;)
Nästa helg ska vi träffa min svärmor och jag kommer då att vara i vecka 10. Kan inte riktigt bestämma mig för om vi ska berätta då eller inte. För min sambo spelar det ingen roll. Om vi inte berättar då kan det dröja ända till jul innan vi träffar henne igen och det vore ju kul att säga det öga mot öga och inte via telefon. Samtidigt känner jag att jag nog egentligen vill göra KUB innan vi meddelar våra föräldrar. Min pappa vet inget och vi kommer nog inte att träffa honom heller på länge. Ni som har berättat tidigt, har ni ångrat er? Det känns lite som om jag vill fatta att jag är gravid själv först på något vis. Min sambo säger att "annars kan vi ju dyka upp vid jul och då syns det ju verkligen på dig så det kan ju bli en rejäl överraskning då". Och det har han ju rätt i fast jag är lite tråkig och tänker praktiskt att då kan man ju inte önska sig barngrejer i julklapp ;)
Verkar vara många här som gör vul? Något man kan be om hos barnmorskan?
Nästa helg ska vi träffa min svärmor och jag kommer då att vara i vecka 10. Kan inte riktigt bestämma mig för om vi ska berätta då eller inte. För min sambo spelar det ingen roll. Om vi inte berättar då kan det dröja ända till jul innan vi träffar henne igen och det vore ju kul att säga det öga mot öga och inte via telefon. Samtidigt känner jag att jag nog egentligen vill göra KUB innan vi meddelar våra föräldrar. Min pappa vet inget och vi kommer nog inte att träffa honom heller på länge. Ni som har berättat tidigt, har ni ångrat er? Det känns lite som om jag vill fatta att jag är gravid själv först på något vis. Min sambo säger att "annars kan vi ju dyka upp vid jul och då syns det ju verkligen på dig så det kan ju bli en rejäl överraskning då". Och det har han ju rätt i fast jag är lite tråkig och tänker praktiskt att då kan man ju inte önska sig barngrejer i julklapp ;)
Något som gör mig lite ledsen är att det alltid blir två läger när man talar om kejsarsnitt och kommentarer som "gjord för att föda barn", "naturliga att.." osv kommer upp. Det blir en duktighetstävling utan någon vinnare.
Jag fick min etta 2002, född vaginalt, sprack ingenting, tog 3 timmar från första värk. Och det var fruktansvärt! Av den enkla anledning att jag inte var bekväm med att vara naken, bajsa på mig, få lavemang eller se mitt barns hjärtljud gå ner. Moderkakan ville inte släppa och jag som är blödarsjuk mådde dåligt. Kunde inte ta den slemmiga fina bebisen till mig riktigt. Kroppen värkte.
Nummer 2 dog under förlossningen. Fullgången med lockigt svart hår. En riktig bebis vars liv jag aldrig fick uppleva.
Nummer 3 skulle ut på säkrast möjliga sätt som är ett planerat snitt. Alla varnade mig för hur hemskt det var mot barnet, amningen skulle inte funka, jag skulle få ett ärr och så vidare. Men det var fantastiskt. Vi promenerade till sjukhuset på morgonen och fick nålar, träffa läkaren och blev inrullade på OP. 8.00 lades bedövningen. Vi spelade Winnerbäck och skrattade ihop och plötsligt hörde vi ett argt skrik. En liten kille i 37+0 med full apgar var född. Så lugnt och säkert.
Det spelar ingen roll hur man väljer att föda sitt barn så länge man själv är medveten om risker och komplikationer. Huvudsaken är man själv mår bra i sitt val.
Ni som får snitt, för ett par bebisar kommer ligga knasigt i mars/april, det är också fantastiskt!
Har haft hemsk huvudvärk sedan igår morse. Nån mer dom har eller haft huvudvärk som inte vill ge med sig? Hela dagen har varit hemsk har varit ledsen och gråtit och vet inte varför tårarna har runnit säkert 10 ggr idag.
Går in i v 11 idag. Känns som den magiska gränsen v 12 börjar att närma sig. Inskrivning på måndag också och inplanering av kub :)
Bra skrivet alhi tycker jag
Alhi: Jag beklagar verkligen dina upplevelser och jag tycker med det är trist att det blir olika läger så lätt om sådana ämnen. Din kejsarsnittsupplevelse var iaf väldigt viktig för mig att läsa och en sporre som behövdes nu. Tack!
Med tanke på olika läger så tycker jag denna sida är så fin och en riktig påminnelse om att vi alla tar olika (inte alltid så lätta eller ens självvalda) beslut, som vi tror blir bäst för just vår familj: ctworkingmoms.com/2013/06/11/end-the-mommy-wars-special-photo-edition