septemberbarn 2014
En fortsättningstråd för oss som hade BF i september som nu fått våra små. Ventilera och diskutera småbarnslivet!
En fortsättningstråd för oss som hade BF i september som nu fått våra små. Ventilera och diskutera småbarnslivet!
De senaste dagarna har lilleman varit helt upp och ner.. Jag har varit sjuk med över 39 graders feber,
Alltså jag måste väl inflika att jag inte direkt heller sätter bebisen framför teven flera timmar per dag



Eller han sjunger ju inte.

en extremt klängig period och bara teven har funkat som avledning :/


Alltså jag måste väl inflika att jag inte direkt heller sätter bebisen framför teven flera timmar per dag




en extremt klängig period och bara teven har funkat som avledning :/


Känner att jag måste skriva av mig lite och vet inte var annars.. Igår började jag med min sömnmedicin igen eftersom jag börjat sova så otroligt dåligt. Har haft ett uppehåll sedan jag fick reda på att jag var gravid, och tanken var att om jag ens skulle amma så var målet 3 månader, sedan 6 månader.
Ingrid är snart 6 månader och jag har de senaste två veckorna trappat ned på amningen då det ändå krånglat så mycket med eksem på brösten och får inget stöd/hjälp från vården. När jag bestämde mig för att trappa ned mådde jag SKITDÅLIGT. Det kändes oerhört jobbigt. Nu när jag pumpar för att undvika mjölkstockning, slänger jag mjölken pga medicinen, och det känns ännu värre.
Från att ha försett mitt barn med all näring hon behövt, efter att hon vuxit till en liten människa i min mage, är nu mjölken bara något dåligt som måste bort. Att hon dessutom nu ratar ersättning(det gick bra med en flaska om dagen till en början), och därför inte går upp som innan, gör att jag känner mig så himla dålig som slutar amma. Att det innebär att hon får en piggare, gladare och fungerande mamma glömmer jag liksom bort. Är det normalt att det är såhär jobbigt att sluta amma? Och gör jag verkligen rätt som gör det?
Ber om ursäkt för långt inlägg men det gnager så det här.
Känner att jag måste skriva av mig lite och vet inte var annars.. Igår började jag med min sömnmedicin igen eftersom jag börjat sova så otroligt dåligt. Har haft ett uppehåll sedan jag fick reda på att jag var gravid, och tanken var att om jag ens skulle amma så var målet 3 månader, sedan 6 månader.
Ingrid är snart 6 månader och jag har de senaste två veckorna trappat ned på amningen då det ändå krånglat så mycket med eksem på brösten och får inget stöd/hjälp från vården. När jag bestämde mig för att trappa ned mådde jag SKITDÅLIGT. Det kändes oerhört jobbigt. Nu när jag pumpar för att undvika mjölkstockning, slänger jag mjölken pga medicinen, och det känns ännu värre.
Från att ha försett mitt barn med all näring hon behövt, efter att hon vuxit till en liten människa i min mage, är nu mjölken bara något dåligt som måste bort. Att hon dessutom nu ratar ersättning(det gick bra med en flaska om dagen till en början), och därför inte går upp som innan, gör att jag känner mig så himla dålig som slutar amma. Att det innebär att hon får en piggare, gladare och fungerande mamma glömmer jag liksom bort. Är det normalt att det är såhär jobbigt att sluta amma? Och gör jag verkligen rätt som gör det?
Ber om ursäkt för långt inlägg men det gnager så det här.
jag pumpar för att undvika mjölkstockning,
. Är det normalt att det är såhär jobbigt att sluta amma?
Känner att jag måste skriva av mig lite och vet inte var annars..





klart att mamma måste få sova. ersättningen innehåller en massa näring och hon kommer att ta flaska med tiden.och förresten, GRATTIS på den internationella kvinnodagen!

kvinnor har ju kämpat och kämpat i hundratallt år efter att få bestämma över sina liv... Klart att det inte går att ändra på våra instinkter som formades under grottiden, det tog miljoner år att forma människan och vi får räkna med att kämpa emot instinker om vi vill bo annorlunda än grottmänniskor gjorde