septemberbarn 2014

tack för din berättelse!

jag tycker mycket synd om barnen som måste åka bakåtvända, för att jag fortfarande mår väldigt illa om jag åker bakåtvänd även en kort stund. Som barn kräktes jag även när jag åkte bil, tåg eller buss framåtvänd.

fast dottern har aldrig lidit av det...

med sonen tror jag att det är främst det att han är fastspänd som gör honom galen. han har alltid haft svårt för det, att något begränsar hans rörelser och håller honom fast. han var galen varje gång när jag tog på honom en trång vinteroverall, och precis som jag trodde, det blev bra när det var bara tröja och överdragsbyxor istället. 
jag kan inte ens hålla honom när jag ammar: bara stödjer hans huvud och rygg. han måste ligga fritt i mitt knä, annars får han panik.

sedan skulle han nog vaggats till sömns ändå, men han mår illa vid svängningar, det märks!
och dessutom kan han inte ens tröstas av amning, stackars liten.

nej, det får bli tåget!

jag tror att bebisar som hasar fram på rumpan tycker inte att de behöver krypa. varför ska de, liksom? de klarar ju så bra att ta sig fram, och det är ju smidigare att kunna hålla uppsikt i rätt vinkel samtidigt, och man kan även hålla en leksak i ena handen under tiden!
på min dotter märktes det iaf att hon var helt nöjd med detta sättet,så varför skulle hon krypa? onödigt och ointressant, tyckte min dotter.

hon har fantastiskt bra finmotorik och grovmotorik, så det var ingen fara att hon hasade fram på rumpan!

Här har vi också en "rumphasare"! Ibland går hon upp i krypställning men sen sätter hon sig på rumpan och skumpar sig fram men helst vill hon hålla i våra fingrar och gå. Ibland släpper hon och då kan hon stå själv under ca 30-60 sek. Jag Hoppas ändå att hon inte ska gå så tidigt som sin yngsta storasyster, hon va 9 mån. Vilker N är om ca två veckor!

Nu är jag VANSINNIG. Idag fick vi äntligen tag i dietisten, som vi ringt i tre veckor utan att ens kunna lämna meddelande. Hon säger att, eftersom vi valt att vårt barn ska äta helvegetariskt, har vi inte rätt att träffa dietist, eftersom "vi kan ge annan mat"(gäller detta även för de som utesluter viss mat pga religiösa skäl?) eller är etiska skäl mindre seriösa? Har vi inte rätt att få stöttning i att ge vårt barn den kost vi, och många andra, anser vara bäst? Vi "kanske kunde få en tid i höst". Hon pratade också om en tabell hon kan läsa från för blandkostare. För det första undrar vi HUR MYCKET protein(vår största förvirring), inte VAD för protein hon ska ha, så den där tabellen hon tjatade om hade vi haft lika mycket nytta av om vi var köttätare. Det har alltså gått fem månader sedan REMISS skickades(och BVC har hela tiden trott att det är på g även de), vilket ju innebär att det är ganska långt efter vårdgarantin, och har de inte tid här i stan, ska vi ju då erbjudas dietist någon annanstans. Jag tyckte det lät som att hon helt enkelt inte visste ett skit om vegankost, och vården här är riktigt dålig överlag, vilket gör mig så matt.

Det var min sambo som ringde, vet ej om det var bra eller dåligt(jag hade eventuellt flippat på människan). Är det någon här som vet vad som gäller när det kommer till dietist, gäller vårdgarantin även om barnet inte är undernärt? Eller vet någon exakt mängd protein/kolhydrater/fett en bebis ska få i sig? Jag har koll på alla vitaminer veganer kan få brist på, och hon går upp i vikt och mår bra, så egentligen behöver jag ju bara få bekräftat att vi gör rätt. Är dock orolig att hon får för mycket protein, då det är farligt för bl a njurar, vilket ju inte syns direkt.

så roligt!

hon kommer nog att ta sitt första steg imorgon-i övermorgon! var beredda med videokameran!
sonen står själv i tre-sex sekunder, sedan tar sig ner och kryper. kan släppa taget och ta ett steg från fåtöljen till skåpet, men sedan gå bara när han håller i nåt.

vi kallar honom "terränggående bebis"; han älskar att krypa över allt: mig, mannen, möbler, saker. gör det med otrolig fart och ingen ansträngning!
det är väl nyttigt och utvecklande att ha det ostädat hemma: då lär de sig krypa över allt som ligger i vägen.

vi är hos mannens släktingar nu, och de har lärt sonen:
vinka på uppmaning ;
säga "tack", "lax";
sträcka ut tungan.

han sträckte aldrig ut tungan förut. Nu ser jag att han verkar ha kort tungband, vilket jag misstänkte hela tiden å grund av hans dåliga grepp vid amning. fast nu klipper de väl inte tungbandet enligt 1177.

verkar som separationsfasen har minskat. han älskar att vara hos farfar som bär honom runt, även går ut med honom. inte rädd för andra heller.

tråkigt... kan bara säga att vår dietist var också helkass. även mannen, som stödjer och försvarar allt "officiellt", tyckte att hon inte var någon höjdare.

konstigt med attityden mot vegetarianer, det är ju till och med officiellt i sverige att man ska äta mindre kött och helst äta vegetariskt 3 ggr/veckan.

men om du till exempel skulle inte sagt tydligt att dottern åt vegetariskt, utan beskrev bara konkreta måltider, då skulle hon väl räknat ut exakt vad som saknas och vad som behövs att ändra?

Här är nog (peppar, peppar, ta i trä) separationsfasen på väg över. Men vi har haft det som ni har det så jag vet att det är superjobbigt. Dottern har ju iof alltid sovit lite dåligt och mat har hon ju aldrig kommit igång med riktigt. Men en period så sov hon fruktansvärt illa och hon var kinkig med "maten" dvs amningen. Sen hon var ca.7 mån har hon vägrat att gå till nån annan än mig, pappan och syskonen. Nu verkar det som att det börjar släppa. Mormor har fått hålla henne en stund utan att hon blev livrädd och hon vaknar inte med 1/2-1 timmes mellanrum nätterna igenom. Maten verkar också komma igång nu, väldigt långsamt dock.

Ingen av mina andra tre barn har haft sån här "svår" separationsfas. På sin höjd har de varit lite kinkiga med maten och ev. sovit lite sämre men inget som jag stört mig på så mycket.

Jag undrar hur jag ska få ihop tillräckligt med sömn? Dottern somnar mellan 19-20, vaknar sen runt 22-23 och vill amma. Sen vaknar hon 2-4 ggr (oftare 4 än 2) till under natten, morgon gör hon mellan 5-6.30 (oftast vid 6). Jag kommer oftast inte i säng innan 23 då det finns fler barn som ska i säng, hund ska rastas, det ska plockas undan lite, hängas tvätt som inte blivit hängd osv. Igår kväll kom jag i säng vid 23.45. Dottern vaknar när jag kommer in i sovrummet, tar upp och vaggar i en kvart så hon somnar och lägger sen ner henne i sin säng igen. Vid 01 vaknar hon igen, då har jag hunnit sova en knapp timme, och då vill hon amma. Somnar därefter om bredvid mig och vaknar igen vid 03 för att amma. Sover sen till 05.15 och vill då amma igen, sover oroligt till 06 då hon vaknar hon inte vill sova mer, hon är dock trött. Jag sov inget mer efter 05.15. Fick väl ihop 4 timmars sömn inatt och så brukar det ofta se ut. Är så trött på att vara trött jämt!! När dottern sover på dagen måste ju jag se till att få lite sömn, men det är inte alltid det går. Och jag är trött på att inte ha någon lust med nåt eller ork med nåt, vill vara pigg och kunna ägna mig åt saker jag gillar när dottern sover. Lite egen tid med mina intressen, men det är ju bara att glömma.

vill inte verka tjatig (jag har pratat om det förut)

men för mig verkar det som att din dotter blivit van att hon måste vakna ordentligt för att hamna bredvid dig och bli ammad.

om du skulle istället låtit henne sova bredvid dig  från början (mage mot mage, bröst mot mun), då skulle hon lärt sig att amma under REM-sömnen utan att vakna, och snart skulle hon minska nattamningar. för att jag tror att hon ammar på natten inte för matens skull, utan för att få vara på dig, känna sig skyddad, försäkra sig att du är här.

sedan mitt på natten sover hon bredvid dig, men vaknar ändå. jag gissar att det är för att hon vet aldrig om hon kommer att vakna ensam eller bredvid dig, och hon föredrar att vakna ordentligt för att förstå om du är här eller inte.

hon har ju varje natt erfarenheten av att vakna ensam flera ggr, därför vågar hon inte sova lugnt.

mitt tips: låt henne sova med dig från början. första ggn går du upp när hon somnat och gör det du behöver (plockar undan, hänger tvätt). glöm inte borsta tänder! sedan vaknar hon, och då kan du bara fortsätta ligga tills du har somnat.

jag är så säker att efter tre dagar kommer bådas (din och hennes) kropp sälla om sig och kunna sova hela natten, och amma/ammas utan att ens märka det i sömnen!

sedan, nu när hon vaknar bredvid dig på natten: vad händer om du bara byter sida (lägger henne på andra sidan om dig och ammar) istället för att gå upp och amma?

om hon försöker gå upp - bara lägg henne tillbaka, mun mot bröst. hon försöker gå upp - du lägger henne tillbaka.

sedan skulle hon nog somna om. och även du. korta avbrott i sömnen sliter inte lika mycket som avbrott då man måste gå upp och vagga, och snart kommer din dotter somna om mycket lätt.

jag tänker också på det att din dotter och min son verkar vara ganska lika när det gäller behov av närhet vid sömn och behov av lugn och ro vid amning. för att din dotter behövr ju också sova i famnen på dagen, och vägrar att amma ute bland folk och ljud.

Vi remitterades just pga att vi ger veganmat, och såväl läkare som andra dietister(författare osv) rekommenderar att man tar kontakt med dietist via BVC om man har ett veganbarn. Så det var så uppenbart att det var hennes egna åsikter om vegansk kost som gjort att hon varken bokat in oss, kontaktat oss, eller ens svarat i telefonen när vi försökt nå henne. Jag är övertygad om att vi fått tid om vi sagt att vi var blandkostare som ville ge hemlagad barnmat.

Angående dagboken vi fört, sade hon att vi kan lämna in den på medicinmottagningen, men att hon inte kan lova något.