Min man vill inte att vår nyfödda ska sova i vårt sovrum!!

Minns tyvärr inte källan nu men läste att risken för plötslig spädbarnsdöd minskar om man sover i samma rum som sin bebis. När man sover i samma rum hör bebisen de vuxnas rörelser när de vänder sig på natten och de vuxnas andetag och snarkningar och då sover bebisen ytligare vilket är bra då barnet inte gömmer andas. Sover bebisen ensam och helt tyst kan barnet bli väldigt djup i sin sömn och glömma av att andas. Spädbarn ska inte sova hela nätter, de ska vakna för att amma av och till och då blir det bara jobbigt att ha bebisen i eget rum. Ligger bebisen i ert rum hör du direkt är bebisen börjar skruva på sig och kan börja amma innan bebisen vaknat ordentligt och bebisen ammar omtöcknad och sover vidare. Ligger bebisen ensam kommer den hinna vakna ordentligt innan du kommer in och då kanske du får bära/vagga bebisen för att få den att somna om igen. Och god nattsömn är ofta en bristvara dn första tiden, ha din bebis nära!!

Nu har jag inte alls läst vad de andra svarat men jag tro att jag har lösningen på ert problem.

Vi väntar oxå vårt första barn och jag är i 40+3 nu så det kan komma när som helst. Jag känner att jag inte vill att barnet sover själv i sitt rum eftersom det blir jobbigare för mig att gå upp o ta hand om det på natten. Jag tror att jag kommer att ha svårt att sova av oron att inte höra barnet för än det är riktigt jätteledsen och då blir det ju svårare att trösta bland annat.

Samtidigt så behöver ju min sambo sömnen för att kunna jobba och köra tryggt till jobbet på mornarna. Vilket jag absolut förstår! Det är självklart!

Så...om han störs av att barnet gråter på nätterna så kommer jag och barnet bo i barnrummet. Vi har redan en extrasäng där och flyttar in spjälsängen till det rummet om det blir jobbigt för honom. Ibland kommer jag säkert att sova med min sambo i vår säng men sen får man liksom anpassa sig till vad som blir smidigast.

Det viktigaste är att vara öppen för förändringar och att se vad som händer. Du och din karl måste båda vara villiga att se vad som fungerar bäst och sen köra på det och även prova nytt. Även om det känns bra och skulle funka bra att barnet sover i ert rum så kan det vara värt att prova OM det även funkar att barnet sover i ett eget rum. Man kan alltid prova!

Nä  det är inte bättre för oss. Jag känner att det är viktigt att han får sova i fred. I sin säng. Jag sover jättebra i den andra sängen! Eftersom vårt barn kommer att sova i sin säng eller hos mig när jag ammar så spelar det liksom ingen roll alls. Skulle min sambo vilja sova i barnrummet så fine. Men i och med att alla bebisens saker finns där så tror vi att det skulle det bli olidligt för honom om jag ska in och ut ifrån det rummet halva natten och byta blöjor och hämta nya kläder osv. Väldigt opraktiskt!

Nä  det är inte bättre för oss. Jag känner att det är viktigt att han får sova i fred. I sin säng. Jag sover jättebra i den andra sängen! Eftersom vårt barn kommer att sova i sin säng eller hos mig när jag ammar så spelar det liksom ingen roll alls. Skulle min sambo vilja sova i barnrummet så fine. Men i och med att alla bebisens saker finns där så tror vi att det skulle det bli olidligt för honom om jag ska in och ut ifrån det rummet halva natten och byta blöjor och hämta nya kläder osv. Väldigt opraktiskt!

Ja, som rubriken lyder. Min man och jag väntar vårt första barn, och detta var mkt planerat och önskat. Vi är dock bara i vecka 10 än så länge.

Vi har diskuterat vart barnet ska sova. Han tycker absolut att barnet ska sova i eget rum från början - att det är bäst både för barnet och oss.

Jag vill absolut att barnet sover i samma rum som oss - åtminstone det första halvåret. Min man tycker att jag "överanalyserar" situation..

Är det jag som överreagerar?
Har ni andra haft den här diskussionen med er partner?