Hoppasdetärmintur

Äldre 18 Nov 09:55

120 svar

Min man vill inte att vår nyfödda ska sova i vårt sovrum!!

Ja, som rubriken lyder. Min man och jag väntar vårt första barn, och detta var mkt planerat och önskat. Vi är dock bara i vecka 10 än så länge.

Vi har diskuterat vart barnet ska sova. Han tycker absolut att barnet ska sova i eget rum från början - att det är bäst både för barnet och oss.

Jag vill absolut att barnet sover i samma rum som oss - åtminstone det första halvåret. Min man tycker att jag "överanalyserar" situation..

Är det jag som överreagerar?
Har ni andra haft den här diskussionen med er partner?

Anonym (Aaargh)

Äldre 24 Nov 20:10

#101

Donum skrev 2014-11-24 18:51:36 följande:

Jag anser inte att man är ledig när man tar hand om barn. Vi har delat på allt och kom snabbt fram till att den som yrkesarbetar är att betrakta som varandes på semester jämfört med den som arbetar hemma.

Ja så tyckte vi också. Den som skulle vara hemma med barnet fick sova så ostört som möjligt. Skulle man jobba fick man ta nätterna...

Anonym (på natten sover man)

Äldre 25 Nov 00:13

#102

Donum skrev 2014-11-24 18:51:36 följande:

Jag anser inte att man är ledig när man tar hand om barn. Vi har delat på allt och kom snabbt fram till att den som yrkesarbetar är att betrakta som varandes på semester jämfört med den som arbetar hemma.

Är du aldrig ledig tillsammans med ditt barn då? Jag tycker det låter som en sorglig tillvaro i så fall.

Donum

Äldre 25 Nov 05:20

#103

Anonym (på natten sover man) skrev 2014-11-25 00:13:54 följande:

Är du aldrig ledig tillsammans med ditt barn då? Jag tycker det låter som en sorglig tillvaro i så fall.

Man är aldrig ledig när man har barn för man har alltid ansvar för sina barn. De återstående 128 timmarna tycker jag att föräldrarna ska ta gemensamt ansvar för. Varför tycker inte du det?

Anonym (på natten sover man)

Äldre 25 Nov 22:09

#104

Anonym (Aaargh) skrev 2014-11-24 20:10:20 följande:

Ja så tyckte vi också. Den som skulle vara hemma med barnet fick sova så ostört som möjligt. Skulle man jobba fick man ta nätterna...

Jag hoppas att ingen av er jobbar som busschaufför eller inom vården.

Anonym (på natten sover man)

Äldre 25 Nov 22:15

#105

Donum skrev 2014-11-25 05:20:07 följande:

Man är aldrig ledig när man har barn för man har alltid ansvar för sina barn. De återstående 128 timmarna tycker jag att föräldrarna ska ta gemensamt ansvar för. Varför tycker inte du det?

Du har helt klart en annan definition på "ledig" än vad jag har. Att jag är ledig innebär att jag själv bestämmer vad jag använder min tid till. Allt jag gör behöver inte var njutningsbart eller lustfyllt, jag anser ändå att jag är ledig. Och ja, det finns även "måsten" och saker att ta ansvar för trots att jag är ledig. Jag har inget emot ansvar, tvärtom.

Du gillar inte att ha ansvar, eller? Hur ska det vara för att du ska anse att du är "ledig"? Är du ledig när du läser sagor för ditt barn? Om ni går på bio tillsammans? Menar du på fullaste allvar att du aldrig kan slappna av och njuta av tillvaron om du är tillsammans med ditt barn?

Vi har gemensamt ansvar, men vi för inte bok över timmar och uppgifter. Så länge båda parter är nöjda med fördelningen, så tycker jag inte det spelar någon roll vem som gör vad och hur länge. Vi har olika starka och svaga sidor och olika krav på oss från annat håll, det måste man också beakta.

Elwan

Äldre 26 Nov 01:09

#106

Donum skrev 2014-11-23 16:30:17 följande:

Jaja, ni lär bli varse att det inte blir som ni tänkt er. Och att det är mer krävande att jobba dygnet runt än 8-10 h/dagen.Jag anser att man är föräldraledig som mest 40h/veckan och därför anser jag också att timmarna utöver det ska delas.

Jag tycker att du är väldigt snabb på att döma ut folk och anta att folk fungerar som du och din man gör. Nu har jag själv aldrig haft ett sådant jobb som du verkar prata om. Vissa dagar när jag kommit hem från jobbet måste jag ta alvedon eftersom jag har så ont i kroppen efter dagen arbete. Personlig assistent.
När jag jobbade vecka/vecka (jobba en, ledig en) så jobbade jag alltid 10,7 timmar om dagen i 7 dagar och på dag 4 började jag med de starkare medicinerna för att klara av att jobba. Inga problem! Detta var när jag var kallskänka på Stena Line. Ett helt normalt jobb alltså.

Min man sätter undertak hela dagarna och jobbar alltså på olika byggen. Bär hundratals kilon varje dag och jobbar med att titta upp i taket och hamra o borra uppåt under 8 timmar om dagen. Ca en timma till jobbet o en där ifrån. Han har alltså ingen möjlighet att sitta och vila sig o koppla av en timma o ta en rast i något fikarum. Han är på fötterna hela tiden. Så han åker kl 5.30 hemifrån och kommer hem ca 16.30. DÅ tar han barnet så att jag får lite egentid och så att han får kvalitetstid med henne.

Under dagen kommer jag att ha bland annat...sovit middag och pysslat hemma. Suttit mycket i soffan, lekt, promenerat o annat som jag finner mysigt o avslappnande blandat med ansvaret av att ha med mig barnet.

Min man måste ha sina timmar annars kör han nästan av vägen o jag ska ju bara vara hemma o kan ju sova samtidigt som barnet om jag vill! Jag somnar lätt o behöver inte många timmar o min man tycker att han sovit dåligt om han vaknat en gång under natten. >Man är olika! Det är väl bättre att jag nickar till i soffan eller inte orkar gå den där promenaden än att min man kör av vägen för att han somnar vid ratten? Eftersom du inte prioriterar så, så antar jag att du o din man inte har liknande jobb som vi så därför behöver du inte ta ställning i den frågan. Om du eventuellt kommer att köra ihjäl någon eller ej, pga att du är trött.

Och som jag skriver...behöver jag hjälp så finns han alltid där!

Så som ni gör fungerar ju uppenbarligen för er. Good for you. Men det är lite nedvärderande att påstå att "vi lär nog bli varse" om att ditt sätt passar oss så fort jag fött barn! Jag tror ju knappast att du är så dum att du tror att han och jag skulle byta plats o han helt plötsligt skulle klara sig på tre timmars sömn när han nu behöver minst 8 utan uppehåll.
Eller att jag, som klarar mig utmärkt på 6 timmars utspridd sömn över hela dagen, skulle ens KUNNA sova 8 timmar på raken Utan att vakna. Visst...nån gång absolut!

Men att som sagt "att jag kommer att bli varse" om att ditt sätt är det bästa...
Jag tror snarare att du, hör och häpna, kanske kommer att förstå att du inte har rätt i vad som är bäst för MIG.

Anonym (Aaargh)

Äldre 26 Nov 07:35

#107

Anonym (på natten sover man) skrev 2014-11-25 22:09:11 följande:

Jag hoppas att ingen av er jobbar som busschaufför eller inom vården.

Lol, ja det kan man ju hoppas :)

Jag kan väl säga att vi båda är ansvarstagande vuxna individer som klarar av att bedöma vår egen arbetsförmåga.

Men visst, vi har säkert båda tappat i effektivitet och kreativitet de senaste åren. 4 år av sömnbrist påverkar ju såklart en som människa på alla plan...

Donum

Äldre 26 Nov 09:11

#108

Anonym (på natten sover man) skrev 2014-11-25 22:15:12 följande:

Du har helt klart en annan definition på "ledig" än vad jag har. Att jag är ledig innebär att jag själv bestämmer vad jag använder min tid till. Allt jag gör behöver inte var njutningsbart eller lustfyllt, jag anser ändå att jag är ledig. Och ja, det finns även "måsten" och saker att ta ansvar för trots att jag är ledig. Jag har inget emot ansvar, tvärtom.

Du gillar inte att ha ansvar, eller? Hur ska det vara för att du ska anse att du är "ledig"? Är du ledig när du läser sagor för ditt barn? Om ni går på bio tillsammans? Menar du på fullaste allvar att du aldrig kan slappna av och njuta av tillvaron om du är tillsammans med ditt barn?

Vi har gemensamt ansvar, men vi för inte bok över timmar och uppgifter. Så länge båda parter är nöjda med fördelningen, så tycker jag inte det spelar någon roll vem som gör vad och hur länge. Vi har olika starka och svaga sidor och olika krav på oss från annat håll, det måste man också beakta.

Det handlar knappast om att gilla ansvar eller ej utan om varför du anser att man inte ska ha gemensamt ansvar för sina barn utan den ena parten ska ha ansvar 128 h/veckan medan den andra 40 h/veckan.

Donum

Äldre 26 Nov 09:27

#109

Elwan skrev 2014-11-26 01:09:40 följande:

Jag tycker att du är väldigt snabb på att döma ut folk och anta att folk fungerar som du och din man gör. Nu har jag själv aldrig haft ett sådant jobb som du verkar prata om. Vissa dagar när jag kommit hem från jobbet måste jag ta alvedon eftersom jag har så ont i kroppen efter dagen arbete. Personlig assistent.
När jag jobbade vecka/vecka (jobba en, ledig en) så jobbade jag alltid 10,7 timmar om dagen i 7 dagar och på dag 4 började jag med de starkare medicinerna för att klara av att jobba. Inga problem! Detta var när jag var kallskänka på Stena Line. Ett helt normalt jobb alltså.

Min man sätter undertak hela dagarna och jobbar alltså på olika byggen. Bär hundratals kilon varje dag och jobbar med att titta upp i taket och hamra o borra uppåt under 8 timmar om dagen. Ca en timma till jobbet o en där ifrån. Han har alltså ingen möjlighet att sitta och vila sig o koppla av en timma o ta en rast i något fikarum. Han är på fötterna hela tiden. Så han åker kl 5.30 hemifrån och kommer hem ca 16.30. DÅ tar han barnet så att jag får lite egentid och så att han får kvalitetstid med henne.

Under dagen kommer jag att ha bland annat...sovit middag och pysslat hemma. Suttit mycket i soffan, lekt, promenerat o annat som jag finner mysigt o avslappnande blandat med ansvaret av att ha med mig barnet.

Min man måste ha sina timmar annars kör han nästan av vägen o jag ska ju bara vara hemma o kan ju sova samtidigt som barnet om jag vill! Jag somnar lätt o behöver inte många timmar o min man tycker att han sovit dåligt om han vaknat en gång under natten. >Man är olika! Det är väl bättre att jag nickar till i soffan eller inte orkar gå den där promenaden än att min man kör av vägen för att han somnar vid ratten? Eftersom du inte prioriterar så, så antar jag att du o din man inte har liknande jobb som vi så därför behöver du inte ta ställning i den frågan. Om du eventuellt kommer att köra ihjäl någon eller ej, pga att du är trött.

Och som jag skriver...behöver jag hjälp så finns han alltid där!

Så som ni gör fungerar ju uppenbarligen för er. Good for you. Men det är lite nedvärderande att påstå att "vi lär nog bli varse" om att ditt sätt passar oss så fort jag fött barn! Jag tror ju knappast att du är så dum att du tror att han och jag skulle byta plats o han helt plötsligt skulle klara sig på tre timmars sömn när han nu behöver minst 8 utan uppehåll.
Eller att jag, som klarar mig utmärkt på 6 timmars utspridd sömn över hela dagen, skulle ens KUNNA sova 8 timmar på raken Utan att vakna. Visst...nån gång absolut!

Men att som sagt "att jag kommer att bli varse" om att ditt sätt är det bästa...
Jag tror snarare att du, hör och häpna, kanske kommer att förstå att du inte har rätt i vad som är bäst för MIG.

Jag skrev att ni lär bli varse om att det inte blir som ni tänkt er. Jag är rätt övertygad om att den insikten har drabbat alla förstagångsföräldrar. Det går inte att räkna ut innan hur det kommer bli. Att ha bestämt innan barnet ens har kommit att den som är föräldraledig ska ta alla nätter, förutom då alla dagar, är ett bra exempel på hur man faktiskt inte har någon vidare aning om vilket jobb det innebär att ha barn. I synnerhet inte när det, som sagt, är första barnet. Ni har ju heller ingen aning om vad för barn ni kommer att få. Men men, ni ska naturligtvis hålla er till vad ni har bestämt. Konstigare saker har hänt än att nyblivna föräldrar inser att det inte alls var som de trodde.

Anonym (på natten sover man)

Äldre 26 Nov 10:24

#110

Donum skrev 2014-11-26 09:11:15 följande:

Det handlar knappast om att gilla ansvar eller ej utan om varför du anser att man inte ska ha gemensamt ansvar för sina barn utan den ena parten ska ha ansvar 128 h/veckan medan den andra 40 h/veckan.

Gemensamt ansvar för mig handlar inte om att dela alla timmar och uppgifter i två likadana delar, utan att gemensamt ansvara för att alla i familjen har det bra. Två personer med olika egenskaper, olika läggning, olika behov och olika intressen kan inte dela upp projektet Familj Ab i två exakt likadana delar och sedan tro att båda kommer att vara exakt lika nöjda med tillvaron.

Dessutom tycker jag det är småpetigt att prata om TIMMAR, när det gäller ett barn som förhoppningsvis kommer att finnas i familjen i flera DECENNIER. Om nu mamman "arbetar" mera med barnet under dess första levnadsår, så kanske det jämnar ut sig 10 år senare när pappan engagerar sig i barnets hobby. Eller när han 30 år senare hjälper till med barnets husbygge.

DÄRFÖR tycker jag inte det är viktigt att räkna timmar.

Kan du nu i din tur svara på min fråga?

Hur ska det vara för att du ska anse att du är "ledig"? Är du ledig när du läser sagor för ditt barn? Om ni går på bio tillsammans? Menar du på fullaste allvar att du aldrig kan slappna av och njuta av tillvaron om du är tillsammans med ditt barn?

Donum

Äldre 26 Nov 10:41

#111

Anonym (på natten sover man) skrev 2014-11-26 10:24:07 följande:

Gemensamt ansvar för mig handlar inte om att dela alla timmar och uppgifter i två likadana delar, utan att gemensamt ansvara för att alla i familjen har det bra. Två personer med olika egenskaper, olika läggning, olika behov och olika intressen kan inte dela upp projektet Familj Ab i två exakt likadana delar och sedan tro att båda kommer att vara exakt lika nöjda med tillvaron.

Dessutom tycker jag det är småpetigt att prata om TIMMAR, när det gäller ett barn som förhoppningsvis kommer att finnas i familjen i flera DECENNIER. Om nu mamman "arbetar" mera med barnet under dess första levnadsår, så kanske det jämnar ut sig 10 år senare när pappan engagerar sig i barnets hobby. Eller när han 30 år senare hjälper till med barnets husbygge.

DÄRFÖR tycker jag inte det är viktigt att räkna timmar.

Kan du nu i din tur svara på min fråga?

Hur ska det vara för att du ska anse att du är "ledig"? Är du ledig när du läser sagor för ditt barn? Om ni går på bio tillsammans? Menar du på fullaste allvar att du aldrig kan slappna av och njuta av tillvaron om du är tillsammans med ditt barn?

Jag tycker att antal timmar är oerhört relevant när man framställer den föräldralediges jobb som så lättsamt och intetkrävande att denne utan bekymmer bör hantera 128 timmars jobb i veckan medan den som bara jobbar 40 h/veckan absolut är den som måste ha hela nätters sömn.

Som sagt, när jag är föräldraledig så anser jag att jag är föräldraledig 40h/veckan. Tiden därutöver är jag ledig på så vis att vi tar gemensamt ansvar. Men jag kan skrämma dig ännu mer och säga att jag anser att man har ansvar för sina barn även när man yrkesarbetar...

Anonym (Men oj)

Äldre 26 Nov 10:52

#112

Donum skrev 2014-11-24 18:51:36 följande:

Jag anser inte att man är ledig när man tar hand om barn. Vi har delat på allt och kom snabbt fram till att den som yrkesarbetar är att betrakta som varandes på semester jämfört med den som arbetar hemma.

Oj, vad tufft ni verkar haft det! Jag upplevde det som rena semestern att vara föräldraledig i jämförelse med mitt jobb där jag faktiskt tvingas vara aktiv långt mer än några 40 timmar i veckan. Jag hann till och med skriva klart en bok under min ledighet, något jag ALDRIG hade hunnit under tiden jag jobbade.

Som du förstår är din situation inte sanningen för alla. Detsamma gäller så klart för min.

Flickan och kråkan

Äldre 26 Nov 11:10

#113

Anonym (på natten sover man) skrev 2014-11-26 10:24:07 följande:

Gemensamt ansvar för mig handlar inte om att dela alla timmar och uppgifter i två likadana delar, utan att gemensamt ansvara för att alla i familjen har det bra. Två personer med olika egenskaper, olika läggning, olika behov och olika intressen kan inte dela upp projektet Familj Ab i två exakt likadana delar och sedan tro att båda kommer att vara exakt lika nöjda med tillvaron.

Dessutom tycker jag det är småpetigt att prata om TIMMAR, när det gäller ett barn som förhoppningsvis kommer att finnas i familjen i flera DECENNIER. Om nu mamman "arbetar" mera med barnet under dess första levnadsår, så kanske det jämnar ut sig 10 år senare när pappan engagerar sig i barnets hobby. Eller när han 30 år senare hjälper till med barnets husbygge.

DÄRFÖR tycker jag inte det är viktigt att räkna timmar.

Kan du nu i din tur svara på min fråga?

Hur ska det vara för att du ska anse att du är "ledig"? Är du ledig när du läser sagor för ditt barn? Om ni går på bio tillsammans? Menar du på fullaste allvar att du aldrig kan slappna av och njuta av tillvaron om du är tillsammans med ditt barn?

Vi räknar verkligen inte timmar, men jag tycker att din jämförelse är lite besynnerlig. Om pappan som engagerar sig i sin 10-årings hobby, samtidigt hemskolar sitt barn så kanske det blir lite mer relevant.....om denna 10-åring dessutom inte sover mer än sådär en timme i stöten på nätterna så skulle jag tro att pappan också efter ett par månader skulle vara aptrött hur mycket han än älskar att vara med sitt barn och kanske båda föräldrarna i det läget skulle tycka att det vore rätt logiskt att hjälpas åt på nätterna även om mamman arbetar.

Donum

Äldre 26 Nov 11:11

#114

Anonym (Men oj) skrev 2014-11-26 10:52:23 följande:

Oj, vad tufft ni verkar haft det! Jag upplevde det som rena semestern att vara föräldraledig i jämförelse med mitt jobb där jag faktiskt tvingas vara aktiv långt mer än några 40 timmar i veckan. Jag hann till och med skriva klart en bok under min ledighet, något jag ALDRIG hade hunnit under tiden jag jobbade.

Som du förstår är din situation inte sanningen för alla. Detsamma gäller så klart för min.

Jag har hittills aldrig mött någon som tyckte att första barnet var en dans på rosor. Jag tyckte att 12-15-timmars nattpass på McDonalds var piece of cake i jämförelse. Bara att kunna gå på toa eller ta en halvtimmes matpaus var mer än jag kunde göra hemma med första barnet. Duscha kunde jag göra när mannen kom hem. Inte förr.

Jag tycker att det är en felaktig utgångspunkt att den som är föräldraledig har så otroligt intetkrävande jobb att det är riktigt att denne ska jobba 128 h/veckan medan den som jobbar 40h/veckan är den som absolut behöver hela nätters sömn. Oavsett hur "tufft" man anser att det är, så tycker jag att den snedfördelningen i ansvar är alldeles för stor när man är två föräldrar.

Anonym (på natten sover man)

Äldre 26 Nov 11:24

#115

Donum skrev 2014-11-26 10:41:52 följande:

Jag tycker att antal timmar är oerhört relevant när man framställer den föräldralediges jobb som så lättsamt och intetkrävande att denne utan bekymmer bör hantera 128 timmars jobb i veckan medan den som bara jobbar 40 h/veckan absolut är den som måste ha hela nätters sömn.

Som sagt, när jag är föräldraledig så anser jag att jag är föräldraledig 40h/veckan. Tiden därutöver är jag ledig på så vis att vi tar gemensamt ansvar. Men jag kan skrämma dig ännu mer och säga att jag anser att man har ansvar för sina barn även när man yrkesarbetar...

Man är naturligtvis ansvarig för sina barn 24 h i dygnet, om man talar om ansvar på ett allmänt plan. Men det konkreta ansvaret som följer av att man är tillsammans med barnet, så nej, Jag är inte konkret ansvarig när jag inte är tillsammans med barnet. Jag har fullt förtroende för att den som just då tar hand om barnet också klarar av att hantera de problem som eventuellt uppkommer. Därmed inte sagt att föräldrar till barn med speciella behov kan uppleva det på annat sätt.

Mitt jobb som föräldraledig (med ett barn att ta hand om) var lättsamt och intetkrävande, ja. Ser du nu att du och jag är olika? Du tycker att det är jobbigt att ta hand om barn, medan jag inte gör det. Så om du och jag skulle dela exakt lika, så skulle jag vara mer nöjd med tillvaron än vad du skulle vara. Om jag i stället tar en större andel av barnskötseln, så är vi båda lika nöjda. Du föredrar alltså det förra alternativet, medan jag tycker att det senare är bättre.

Du slingrar dig undan mina frågor. Är du ledig när du läser sagor för ditt barn? Om ni går på bio tillsammans? Menar du på fullaste allvar att du aldrig kan slappna av och njuta av tillvaron om du är tillsammans med ditt barn?

Donum

Äldre 26 Nov 11:42

#116

Anonym (på natten sover man) skrev 2014-11-26 11:24:41 följande:

Man är naturligtvis ansvarig för sina barn 24 h i dygnet, om man talar om ansvar på ett allmänt plan. Men det konkreta ansvaret som följer av att man är tillsammans med barnet, så nej, Jag är inte konkret ansvarig när jag inte är tillsammans med barnet. Jag har fullt förtroende för att den som just då tar hand om barnet också klarar av att hantera de problem som eventuellt uppkommer. Därmed inte sagt att föräldrar till barn med speciella behov kan uppleva det på annat sätt.

Mitt jobb som föräldraledig (med ett barn att ta hand om) var lättsamt och intetkrävande, ja. Ser du nu att du och jag är olika? Du tycker att det är jobbigt att ta hand om barn, medan jag inte gör det. Så om du och jag skulle dela exakt lika, så skulle jag vara mer nöjd med tillvaron än vad du skulle vara. Om jag i stället tar en större andel av barnskötseln, så är vi båda lika nöjda. Du föredrar alltså det förra alternativet, medan jag tycker att det senare är bättre.

Du slingrar dig undan mina frågor. Är du ledig när du läser sagor för ditt barn? Om ni går på bio tillsammans? Menar du på fullaste allvar att du aldrig kan slappna av och njuta av tillvaron om du är tillsammans med ditt barn?

Att jag inte skulle se att du och jag är olika är ju rätt meningslöst att ens fråga om. Hade vi varit likadana och tyckt likadant så hade vi aldrig haft den här diskussionen.

Jag föredrar att föräldrar delar på sitt gemensamma ansvar och ifrågasätter utgångspunkten att den föräldralediges jobb är så intetkrävande att den yrkesarbetande oavkortat ska ha alla nätters sömn.

Inte alls. Däremot svarar jag inte på insinuanta frågor som innehåller felaktiga premisser. Som jag skrev, så anser jag att jag är ledig efter arbetsdagen, oavsett om arbetsdagen har bestått av yrkesarbete eller arbete hemma med barnen.

Hamboist

Äldre 26 Nov 13:13

#117

Elwan skrev 2014-11-26 01:09:40 följande:

Jag tycker att du är väldigt snabb på att döma ut folk och anta att folk fungerar som du och din man gör. Nu har jag själv aldrig haft ett sådant jobb som du verkar prata om. Vissa dagar när jag kommit hem från jobbet måste jag ta alvedon eftersom jag har så ont i kroppen efter dagen arbete. Personlig assistent.

När jag jobbade vecka/vecka (jobba en, ledig en) så jobbade jag alltid 10,7 timmar om dagen i 7 dagar och på dag 4 började jag med de starkare medicinerna för att klara av att jobba. Inga problem! Detta var när jag var kallskänka på Stena Line. Ett helt normalt jobb alltså.

Min man sätter undertak hela dagarna och jobbar alltså på olika byggen. Bär hundratals kilon varje dag och jobbar med att titta upp i taket och hamra o borra uppåt under 8 timmar om dagen. Ca en timma till jobbet o en där ifrån. Han har alltså ingen möjlighet att sitta och vila sig o koppla av en timma o ta en rast i något fikarum. Han är på fötterna hela tiden. Så han åker kl 5.30 hemifrån och kommer hem ca 16.30. DÅ tar han barnet så att jag får lite egentid och så att han får kvalitetstid med henne.

Under dagen kommer jag att ha bland annat...sovit middag och pysslat hemma. Suttit mycket i soffan, lekt, promenerat o annat som jag finner mysigt o avslappnande blandat med ansvaret av att ha med mig barnet.

Min man måste ha sina timmar annars kör han nästan av vägen o jag ska ju bara vara hemma o kan ju sova samtidigt som barnet om jag vill! Jag somnar lätt o behöver inte många timmar o min man tycker att han sovit dåligt om han vaknat en gång under natten. >Man är olika! Det är väl bättre att jag nickar till i soffan eller inte orkar gå den där promenaden än att min man kör av vägen för att han somnar vid ratten? Eftersom du inte prioriterar så, så antar jag att du o din man inte har liknande jobb som vi så därför behöver du inte ta ställning i den frågan. Om du eventuellt kommer att köra ihjäl någon eller ej, pga att du är trött.

Och som jag skriver...behöver jag hjälp så finns han alltid där!

Så som ni gör fungerar ju uppenbarligen för er. Good for you. Men det är lite nedvärderande att påstå att "vi lär nog bli varse" om att ditt sätt passar oss så fort jag fött barn! Jag tror ju knappast att du är så dum att du tror att han och jag skulle byta plats o han helt plötsligt skulle klara sig på tre timmars sömn när han nu behöver minst 8 utan uppehåll.

Eller att jag, som klarar mig utmärkt på 6 timmars utspridd sömn över hela dagen, skulle ens KUNNA sova 8 timmar på raken Utan att vakna. Visst...nån gång absolut!

Men att som sagt "att jag kommer att bli varse" om att ditt sätt är det bästa...

Jag tror snarare att du, hör och häpna, kanske kommer att förstå att du inte har rätt i vad som är bäst för MIG.

Anonym (Aaargh)

Äldre 26 Nov 16:06

#118

Anonym (på natten sover man) skrev 2014-11-26 11:24:41 följande:

Man är naturligtvis ansvarig för sina barn 24 h i dygnet, om man talar om ansvar på ett allmänt plan. Men det konkreta ansvaret som följer av att man är tillsammans med barnet, så nej, Jag är inte konkret ansvarig när jag inte är tillsammans med barnet. Jag har fullt förtroende för att den som just då tar hand om barnet också klarar av att hantera de problem som eventuellt uppkommer. Därmed inte sagt att föräldrar till barn med speciella behov kan uppleva det på annat sätt.

Mitt jobb som föräldraledig (med ett barn att ta hand om) var lättsamt och intetkrävande, ja. Ser du nu att du och jag är olika? Du tycker att det är jobbigt att ta hand om barn, medan jag inte gör det. Så om du och jag skulle dela exakt lika, så skulle jag vara mer nöjd med tillvaron än vad du skulle vara. Om jag i stället tar en större andel av barnskötseln, så är vi båda lika nöjda. Du föredrar alltså det förra alternativet, medan jag tycker att det senare är bättre.

Du slingrar dig undan mina frågor. Är du ledig när du läser sagor för ditt barn? Om ni går på bio tillsammans? Menar du på fullaste allvar att du aldrig kan slappna av och njuta av tillvaron om du är tillsammans med ditt barn?

Jag tror att en anledning till att den här diskussionen ens uppstår är att du kanske missar hur olika barn kan vara redan från start, olika behov, olika krävande. Variationerna i vad som anses vara normalt är enorma.

Det handlar liksom inte om att 'du tycker inte det är jobbigt att ta hand om barn'...

Det finns barn där det endast är tack vare människans starka överlevnadsinstinkt som gör att man lever idag... Och då är huruvida 'mannen får sova ostört för han ska till jobbet' totalt oviktigt...

Anonym (på natten sover man)

Äldre 26 Nov 16:44

#119

Anonym (Aaargh) skrev 2014-11-26 16:06:08 följande:

Jag tror att en anledning till att den här diskussionen ens uppstår är att du kanske missar hur olika barn kan vara redan från start, olika behov, olika krävande. Variationerna i vad som anses vara normalt är enorma.

Det handlar liksom inte om att 'du tycker inte det är jobbigt att ta hand om barn'...

Det finns barn där det endast är tack vare människans starka överlevnadsinstinkt som gör att man lever idag... Och då är huruvida 'mannen får sova ostört för han ska till jobbet' totalt oviktigt...

Jag vet att barn är olika, och att jag har turen att ha ett av den allra lättsköttaste sorten. En annan sak är att föräldrar också är olika. Jag blev aldrig stressad och olycklig av att mitt barn skrek, annat var det med pappan. DÄRFÖR var det mera rätt i vårt fall att jag skötte barnet en större del av tiden.

Jag är helt överens med dig om att man ska ta hand om barnet tillsammans, speciellt viktigt är det då den ena föräldern har det jobbigt. Men om det INTE är jobbigt, så tycker jag inte att man behöver dela allt exakt lika bara av princip. DET opponerar jag mig emot.

Anonym (Aaargh)

Äldre 28 Nov 09:22

#120

Anonym (på natten sover man) skrev 2014-11-26 16:44:53 följande:

Jag vet att barn är olika, och att jag har turen att ha ett av den allra lättsköttaste sorten. En annan sak är att föräldrar också är olika. Jag blev aldrig stressad och olycklig av att mitt barn skrek, annat var det med pappan. DÄRFÖR var det mera rätt i vårt fall att jag skötte barnet en större del av tiden.

Jag är helt överens med dig om att man ska ta hand om barnet tillsammans, speciellt viktigt är det då den ena föräldern har det jobbigt. Men om det INTE är jobbigt, så tycker jag inte att man behöver dela allt exakt lika bara av princip. DET opponerar jag mig emot.

Jag håller med om att man även måste ta hänsyn till olikheter hos föräldrarna till viss mån. Hos oss är det också så att min man inte hanterar vissa delar av föräldraskapet lika bra som jag gör. Det betyder att jag gör mycket mer än 50%. Där resonerar jag precis som du. Varför ska jag sitta och rulla tummarna när min man går på knäna och känner sig självmordsbenägen, bara för att jag minsann redan gjort mina timmar den här veckan... Nä, så fungerar det inte såklart.

Däremot tror jag ändå att den här diskussionen är värd att ta på ett generellt plan. För jag tror det är många mammor (vanligtvis) som går på knäna och känner sig totalt misslyckade bara för att de gör i princip ALLT. För att mannen jobbar den stackaren... Så han måste ju få sova... och slappa... och bli uppassad... och ha egentid... osv. Mamman går ju bara hemma och drar hela dagarna så hon kan gott göra allt hushållsarbete också... och ta alla nätterna... osv...
Det är tyvärr många par som tror att det är så här innan de får barn. Får man då ett väldigt krävande barn så vänds allt upp och ner. Men det är inte alltid att mannen ser och förstår detta, och kvinnan känner sig som en dålig mamma och dålig fru eftersom hon inte räcker till någonstans. Därför tror jag det är viktigt att visa och berätta för folk att det faktiskt inte är så lätt. Att man väljer inte vilket barn man ska få. Och att om man får ett krävande barn så betyder det inte att man gör något fel som förälder. Det ÄR INTE mammans fel att barnet inte sover på nätterna. Och det ÄR INTE mammans fel att hon är så slut på dagarna att tvätt och städ och matlagning faller efter. Och det ÄR INTE mammans roll i livet att gå på knäna i flera år för att hennes man ska få vara utsoven och må bra.
Med ärlighet och bra kommunikation så klarar de flesta par av att hitta sin egen balans, men det är mycket svårare om kvinnor från början tror att det på något sätt är deras uppgift att sköta allt, och att de är sämre på något sätt när de inte orkar.

Jag vet själv vilken skillnad det kan vara på barn, jag har en av var här hemma. Vårt första barn höll på att knäcka oss totalt (forfarande ibland faktiskt, snart 4 år, sover fortfarande inte hela nätter och är fortfarande väldigt krävande). Nummer två är nu 1 år. Hon somnar vid kl 21 och har 2-3 uppvak, oftast korta, per natt och sover annars till kl 6-6.30. För mig är detta rena drömmen! Och på dagarna går hon runt och undersöker saker, gosar lite, busar lite och är allmänt nöjd. Jag kan laga mat, dricka kaffe, plocka undan, städa, tvätta osv. Helt utan problem!
Hade jag bara haft nummer två så hade jag inte förstått vad andra pratade om när de vill dela nätter, skiftas om, ha avlösning när pappa kommer hem från jobbet osv... Det är en gigantisk skillnad helt enkelt.

Min man vill inte att vår nyfödda ska sova i vårt sovrum!!

INNEHÅLL