Min man vill inte att vår nyfödda ska sova i vårt sovrum!!

Inte de nätter när han ska jobba nej. Då är det mitt jobb att ta hand om vår dotter och hans är att jobba och lyckas hålla sig på vägen o komma hem hel till oss. Resten av tiden hjälps vi självklart åt och om jag behöver avlastning så är han den första att finnas där!

Så du ska jobba dygnet runt..?

Det är ju så att han har ca 1 timmes bilväg in till jobbet i Sthlm o måste åka kl 5 på mornarna ibland. Om han inte sovit ordentligt så har det hänt att han slumrat till vid ratten o INGET är värt det. Varesig för vår skull eller de andra bilisterna som kan råka illa ut.

Jaja, ni lär bli varse att det inte blir som ni tänkt er. Och att det är mer krävande att jobba dygnet runt än 8-10 h/dagen.

Så du menar att bebisar aldrig sover?

Du har jour på natten. Min dotter vaknade varje timme och ville ammas tills det att hon var 7 månader. Hon vaknade 05 varje morgon.

Att jobba 8 h/dag och sen vara ledig resten är slappt i jämförelse.

Man får ju givetvis sova när bebisen sover.
Det gjorde jag och min son var ungefär som du beskriver din dotter.

Beror väl på jobbet det. Så fri och kravlös tillvaro som när jag var mammaledig har jag inte haft på många år.

Dessutom ogillar jag att skötsel av EGNA barn jämställs med ett avlönat arbete. Mitt barn är en del av mitt LIV, det är absolut inte mitt JOBB. Livet är inte bara en dans på rosor, visste du inte det?

Man kan aldrig skämma bort en bebis med för mycket närhet. Mina barn har givetvis sovit i vårt rum (minskar dessutom risken för Plötslig spädbarnsdöd). Jag har ammat i snitt 4-5 gg/ natt och att själv behöva gå upp till ett annat rum så många gånger varje natt hade knäckt mig. Jag försökte få bebisen att sova i spjälsängen fram till första uppvaknandet och sen somnade vi brevid varandra när jag ammde. För mig var det absolut bäst att göra så och det kändes också rätt i hjärtat. Jag skulle inte lägga en nyfödd i eget rum, knappt ens en äldre bebis eftersom jag dels vill ha koll på barnet och också ge dem närhet. Tycker nästan det är känslokallt att ge bebisen eget rum men ja har också fritt helammat, burit barnen i sele oxh sjal så för mig har det varit jag och bebisen som levt i symbios första halvåret tills pappan kunnat ta barnet längre stunder. (Har ammat ofta)

Det är också alla föräldrars ansvar att se till attlägga sig i tid på kvällen och ta varje chans till att sova eftersom bebisen kan få för sig att vara vake halva natten. Det är inte bara mamman som bör tänka så. Mina barn har inte härjat på nätterna men vaknat och ammat ofta så det har jag tagit men när vi sen avvänjt har pappan gett nappflaska med vatten på natten och varit delaktig. Det är lätt att köra slutpå sig helt om den abdre föräldern inte förväbtas ändra något i sitt levnadsmönster medan mamman gör alla uppoffringar.