Mikael

"döpa" är i och för sig en synonym till "namnge". Man kan alltså använda ordet "döpa" även om man inte ämnar gå igenom den kristna ceremonin. Man säger ju att man döper fartyg också! Så du har inte skrivit något fel. Jag fattar inte varför vissa ska tjata om detta..?

Som sagt: "döpa" kan BÅDE mena den kristna handlingen (där namngivningen är en del av det, men inte det viktigaste) OCH att namnge i största allmänhet.

Säger man "min son är döpt" så betyder det att han genomgått den kristna handlingen och blivit invigen i kristendomen, men säger man "min son är döpt till Karl" så behöver det IDAG inte betyda att han döpts i kyrkan. Förr sammanföll ju begreppen, eftersom så gott som alla barn döptes - och vid det tillfället tillkännagavs även namnet, som föräldrarna brukade hålla hemligt till dess.

Sedan finns det en rad andra användningar av ordet "döpa" också, t.ex. att genomgå ett elddop, vissa nollningsceremonier, ceremonin när en sjöman korsat ekvatorn för första gången o.s.v.. Dessa har inte heller något religiöst innehåll.

Varför väljer du att lägga denna tråd i "känsliga rummet"? OM du någon gång får en son så kan du väl döpa honom till precis vad som helst. Endast fantasin och ev ngn myndighet sätter gränser. Väljer du att kalla honom Mikael så är det väl för att du tycker det namnet är det finaste som finns? Det är nämligen så vi vanliga namnger våra barn......vi väljer namn som vi tycker är vackra och passar för dem vi älskar mest.

Mikael är ett sådant där namn man hittar i alla samhällsklasser. I mina ögon så kan det inte kopplas till en viss BAKGRUND som många andra kan 

Jag tycker att namnet i sig är mycket bra. Det är vackert, gångbart, seriöst, bibliskt(dvs bekant i större delen av världen), enkelt. Dessutom kul med ett namn ur "fel" generation som inte kommer vara på g tillbaka än på länge.
MEN varenda Mikael jag känner kallas för Mick eller Micke och det kan jag bara inte med, får rysningar!

Kul med lite åsikter om det ena som det andra.

Fast det är ganska kortsynt att välja namn ENBART efter att man själv tycker att det är fint. Eftersom barnet - förhoppningsvis - kommer att ha ett långt liv framför sig, röra sig i olika miljöer och kanske olika länder, och träffa massor av andra människor än mor och far. Kanske ha karriärambitioner, eller vilja gifta sig in i någon fin gammal släkt... sådana saker. Då räcker det liksom inte att gamla mamma tyckte att Dolly var det finaste namn hon kände...

Okej. Ja jag menade väl egentligen inte att jag tycker "man kan döpa sitt barn till vad som helst". Blev irriterad för att en sådan här tråd ligger i känsliga rummet så jag överdrev! Varför fråga om man kan döpa sitt ev framtida barn till Mikael? Jaaa jag vet det är FL och jag får skylla mig själv som läser

Instämmer, man ger väl ett namn "värdigt" inte efter eget tycke.

Överhuvudtaget tror jag att man ska vara försiktig med trender. Namn som går upp som en sol och ner som en pannkaka. I synnerhet nyimporterade sådana, typ efter någon filmstjärna eller sångare som är populär just då - men kommer att vara en töntig gammal gubbe för barnet och dess jämnåriga vänner om 15 år. Jag känner t.ex. en man, 45 år nu, som heter Elvis. Han har fått lida för det namnet i hela sitt liv!

Det betyder det inte alls. Namnet är en fråga: "Vem är lik Gud?"

www.behindthename.com/name/michael

Å fy... :-/