Första barnet september 2015
Behov av att skriva av mig lite bara:
Nu är det 3 dagar kvar till bf, och jag har liksom slutat tycka att det är roligt att titta på den där himla gravidappen (nu står det ju ändå bara att bebis är färdig och kan födas när som helst - tack jag vet!). Jag tror verkligen inte att det kommer att hända något på bf. Läste någonstans att det vanligaste för förstföderskor är att bebis kommer på bf+4, så nu är jag inställd på 15/9 istället. 150915 låter som ett smidigt födelsedatum. Kroppen är som vanligt: sporadiska sammandragningar och molvärk, men inget som direkt tyder på förlossning. Fördriver tiden genom att baka (frysen börjar bli full...) och gå kortare promenader. Får sammandragningar av båda, men gör det ändå. Det här börjar kännas som ett permanent tillstånd.
Hur har ni andra det som inte har fött än, fysiskt och psykiskt? Är ni pirriga, desperata, uttråkade, lugna, glada? Hur får ni tiden att gå?
Börjar bli tungt mentalt och jag längtar till magen och allt det tunga är borta. Har lite molvärk och sammandragningar då och då, men inget rejält. Har haft ont i ljumsken tidigare som försvunnit men nu kommit tillbaka.
Har sovit bättre några nätter nu. Ett par toalettbesök givetvis, men ett par veckor nu har det tagit typ 2-3 timmar att somna plus 6-7 kisspauser på det, då har jag nästan velat ge upp typ. Men det är bättre nu som sagt! Jätteskönt. Annars jobbar jag fortfarande, men har gått ner i tid. Funderar på att vara ledig imorgon (som enda dag denna vecka) och helt enkelt jobba min sista dag på fredag. Hade tänkt jobba nån eller ett par dagar även nästa vecka om bebisen inte kommit än. Men känner att jag inte riktigt är med i huvudet och att jag inte orkar göra mitt jobb ordentligt och då kan jag lika gärna vara hemma och vila upp mig! Men tiden går ju också fortare om man får jobba lite!