Första barnet september 2015

När jag skulle beskriva det för sambon sa jag att det känns som om någon kör in en smal men kantig tandpetare i urinröret ungefär - kom inte på någon bättre liknelse. Haha, jag växlar mellan musen, muffen/muffy och fittan.

Undrar om det kommer att bli svårt att börja vårda språket så småningom? Vi har en rätt rå jargong här hemma, och den förutsätter ju att man förstår ironi/sarkasm samt att vissa ord inte är ok i alla sammanhang - och det gör ju inte barn. Vet inte om jag vill att min lilla son ska börja använda ordet fitta alltför tidigt, till exempel.

Ja, det tror jag du har rätt i, IMHO. Har ingen lust att föra vidare ordet snippa egentligen, känns bara som en meningslös avledning på "snopp". Bättre att avdramatisera de ord vi har. Men kan inte låta bli att oroa mig för vad förskollärare ska tänka om mig om mitt barn kommer dit och pratar om fitta och kuk :)

För att svara på lite frågor: Jo, min mage har sjunkit. Den delen som är precis under revbenen är liksom mjuk och tom - bebis ligger så långt ner han kan komma. Och angående tidsfördriv (välkommen, Godisråttan!) gör jag ungefär samma grejer som Lynnig. Och för mig börjar det också kännas surt på riktigt nu. Gnällvarning, så sluta läsa nu om ni vill slippa gnäll.

Min sambo och min svägerska har sagt hela tiden att det kommer att bli bf+4 (idag), och fast jag försökte låta bli rycktes jag med. Men det kommer ju inte att bli idag, för allt känns exakt som typ hela den senaste månaden. Och det känns som en sån jäkla besvikelse. Och jag har knappt sovit inatt, inte pga smärta eller nåt utan det gick bara inte. Och när bm frågar på torsdag hur jag mår - ja, jag mår ju bra! Jag har inte ens en jobbig graviditet! Alla värden är tipptopp. Det är lite tungt för bäckenet osv men det är ju oundvikligt i v 41. Jag är bara så satans less. Och vad ska hon svara på det? Tror knappast de sätter igång förlossningar bara för att mamman är less, då skulle väl ingen någonsin föda senare än bf.

Haha åh, jag med! Igår frågade sambon hur jag mår, för jag såg väl uppgiven ut, och då fick jag ett litet bryt och gastade att jag hatar den, kan den inte bara komma ut?! Sambon såg förfärad ut och frågade om jag menar att jag hatar graviditeten (inte bebisen). Klart jag inte _hatar_ bebisen, men jag känner igen mig i att känna agg mot den! Den ligger där och sparkar mig så jag är helt öm på insidan för den har det så trångt - men så kom ut då!

Tack så mycket för förståelse, tips och vansinnigt söt visualiseringsbild :)

Mina bröst har blivit fruktansvärt ömma den senaste tiden. De har varit ömma hela graviditeten, men särskilt bröstvårtorna har blivit värre de sista veckorna. Hoppas de inte är så ömma sen när man ska försöka amma...

Min sambo tar ut semester den här veckan. Pga de uppgifter han har måste de ha en ersättare på standby hela tiden ifall han skulle behöva åka med mig till bb, så det är liksom billigare för företaget om han helt enkelt inte är där. Och gärna för mig, jag får ju sällskap. Tror han börjar störa sig på de eviga frågorna också, som din man.

Vi färdknäppte igår och idag, och nu idag har jag haft en liten liten blödning, bara lite rosa liksom. Och jag tycker att sammandragningarna och molvärken är tätare och intensivare än vanligt, och bebis är ovanligt lugn och ligger extremt lågt ner... å så jag hoppas att det ska vara på g, samtidigt som jag inte vågar hoppas för mycket. Man känner ju efter så intensivt.

Håller tummarna för dig, Wooden!

Känningarna jag hade igår har gått över igen. Men man vet inte, de kanske påverkade tappen litegrann ändå? Äsch, jag ska bara ställa in mig på igångsättning den 26. 10 dagar kvar.

Jag har inte ätit järn alls, mer än vanliga kosttillskott-piller för kvinnor som ju innehåller en del järn. Mina hb-värden har sjunkit lite de sista månaderna, men inte på något alarmerande sätt. Skönt att slippa. Magen är mer oförutsägbar än ständigt hård, jag vet liksom aldrig vad den är på för humör.

Tillys, det sägs ju att flytningarna ökar när man närmar sig förlossningen, så det kan säkert vara ett gott tecken.

Inget nytt på bebisfronten här. Som IMHO säger tycker jag det kan vara så svårt att veta vad som är vad. Sammandragningar har jag rätt mycket av dygnet runt, men om det gör ont samtidigt - är det en värk? Är det mina stackars misshandlade tarmar som ömmar (jag vet inte ens var de ligger nu för tiden)? Är det bebis som skallar några obskyra nervändar i bäckenbotten? Man vet inte.

Nu ringde jag bm och frågade om hon kan tänka sig att ta en titt på min tapp när jag kommer dit imorgon. Jag vill så gärna veta om det är något alls på g eller om jag bara ska bli kompis med att jag har en livmodermun av cement! Men nej, hon gör inte sånt (undersökningar av höggravida kvinnors livmodertappar), för då kan det komma in bakterier. Har ni hört talas om att mvc vägrar undersöka av den anledningen? Jag tycker det låter så konstigt - hon rekommenderar liksom färdknäpp, men vägrar stoppa in sterila undersökningsinstrument.

Hon sa i alla fall att hon kan tänka sig att försöka fixa en tid på specialistmödravården åt mig, så kan de göra en bedömning.

Jaja. Brödbakning nu, och sen ska jag in till stan och dricka overpriced lyxkaffe på mitt favoritcafé, för det är jag bannemig värd.

Min sa att det är "order från sjukhusen" att de inte ska undersöka, pga riskerna. Hon sa att vissa barnmorskor gör det ändå men det är i så fall de som är undantagen. Kanske skiljer mellan olika landsting? Jag fattar ju också att en undersökning inte gör att barnet kommer ut snabbare, jag är bara nyfiken på vad min kropp håller på med, liksom.