Första barnet september 2015

Finemang skrev 2015-09-03 07:41:17 följande:

Men, kan man inte ta bort sina inlägg som blir fel? Det skickades hejvilt här från min telefon :D Gör ett nytt försök från datorn:

Jag börjar tro att det är något fel på mig. Alla här verkar vänta och hoppas, är det bara jag som inte känner mig redo än?! Vet inte varför riktigt heller.... allt är ju klart för bebis ankomst :(

Har inga förvärkar heller så förstår knappt inte vad det ens innebär. Har haft några känningar på senaste dagarna men inget värre och väldigt diffust. Visst är det tungt och jobbigt att röra sig men annars inget, kan det vara därför jag inte vill "ha ut" bebis lika mycket dom er andra? Kanske är det för att jag fortfarande jobbar heltid, och kommer göra det tiden ut och har varje dag massor att göra?? Tiden går så fort för mig, jag vill stanna den lite och njuta, tänk om veckorna springer förbi såhär när bebis kommer också, då kommer den lille/lilla snart vara två år! :/

Tycker ju om att mysa och busa med den som är där inne. :) Tror jag kommer sakna "magen"... Fast man kanske glömmer det snabbt när man har sin lilla ute i verkligheten :)

Eller också har jag bara en väl dold oro för förlossningen, att inte veta vad som kommer hända och hur, att släppa kontrollen och få slutgiltiga svaret om allt är bra med vårt barn.

Undrar om ni har något tips på en bra värkapp? En dag kommer de väl så det kanske kan vara bra att ha en- särskilt när man har en timme till förlossningen.

Vilken monolog det blev, är det någon som känner igen sig?

BF om två veckor....

Jag förstår vad du menar, tror jag. Jag vill ha ut bebisen, men det jag längtar efter mest är att slippa vara andfådd och ha halsbränna och vara trött hela tiden. Jag vågar knappt nudda vid tanken på att ha en bebis utanför magen. Nu känner jag ju den och dess rörelser och reaktioner, men jag vet inget om vem den kommer att vara sen. Jag tror man hanterar det här på väldigt olika sätt bara. Jag försöker ha inställningen att det är omöjligt att vara känslomässigt förberedd och gå händelser i förväg, eftersom det här är så himla stort, så det är okej att bara ta en dag i taget och låta känslorna bli vad de blir när bebisen väl är ute.

Misscaswell

Äldre 3 Sep 12:49

#2891

Wooden skrev 2015-09-03 11:53:38 följande:

Jag längtar också till förlossningen, men mer till att slippa det jobbiga magen medför (men kommer nog sakna den sen) såsom osmidighet, osexighet osv. I andra hand vill jag att bebisen kommer, men det är främst graviditeten jag vill ha slut på. Har tänkt såå himla lite på det faktum att vi ska bli föräldrar. Det har liksom varit graviditet och till viss mån förlossning för hela slanten. Ganska lite bebistänk.

Jag sa typ sådär till en arbetskamrat förra veckan - hon sa att nu längtar du säkert tills du får träffa bebisen, och jag svarade utan att tänka mig för att ja, i andra hand. I första hand vill jag slippa den här jättemagen. Det var inte riktigt koscher att säga så tror jag, för hon verkade bli lite obekväm, haha. Men det känns ju så!

Varit hos bm nu, förresten. På bebisfronten inget nytt. Alla värden och kurvor okej, bebis huvud långt ner i bäckenet men fortfarande ruckbart. 8 dagar till bf, 24 dagar till senaste möjliga igångsättning (42+1).

Misscaswell

Äldre 3 Sep 19:20

#2898

Grattis blomblad!

Misscaswell

Äldre 3 Sep 20:54

#2903

Neiti75 skrev 2015-09-03 20:38:29 följande:

Grattis till er som fått era små! <3

Idag 17.42 kikade Vesslan ut. 3230 gram å antingen 46 eller 49 lång. Maken trodde det var 46.. Hahaha.

Allt har gått superbra och över förväntan!! Nu ska vi mysa på med lilleman.

Grattis! Jag är fruktansvärt avundsjuk på er som har fått bebisar, men väldigt glad för er skull också såklart :)

Har ikväll ätit ananas så jag är helt sönderfrätt i munnen. Jag vet att man måste äta typ 10 ananaser i ett svep för att det ska ha någon igångsättande effekt, men det är rätt gott och lär ju inte sakta ner i alla fall...

Misscaswell

Äldre 4 Sep 11:05

#2909

Lynnig skrev 2015-09-04 07:57:49 följande:

Vet känslan! Hade så här om natten. Sen igår natt fick jg sova ordentligt och jag kände mig så redo. Haft lite förvärkar två nätter innan och vet att livmodertappen är.kort så tänkte att i natt blir det

BF 9/9. Men varit en kaos natt med en bebis som inte får plats. Och min kropp har typ bara legat vaken... I ga värkar.

Blir så besviken.

Så dumt att " "lura sig själv" men längtar så...

Alla ni med bebisar har alla ni fått idigare? Tänkte att vi var tidiga i september men nu känns man ena kvar..???? hormon översvallande! !!!

Jag tänkte också så! 11/9, det är ju i alla fall första halvan av september, liksom. Men nej, det känns verkligen som om det här kommer att gå över tiden. Inga nattliga sammandragningar här, bara 1-2 toabesök/natt (som det har varit i några månader nu) och en mage som känns helt sprängfärdig. Och en väldigt stark och aktiv bebis som verkar trivas hur bra som helst där inne.

Känns lite hopplöst nu. Vill verkligen inte sättas igång för har hört att det kan bli mer smärtsamt och utdraget än en förlossning som kommer igång själv, men nästa vecka när jag träffar bm (dagen före bf) kommer jag nog att be om hinnsvepning. Har inte fått någon gynundersökning alls, så har ingen aning om hur min livmodertapp har det.

Misscaswell

Äldre 4 Sep 22:24

#2915

Grattis Knäck!

Misscaswell

Äldre 5 Sep 22:32

#2925

Lynnig skrev 2015-09-05 20:26:23 följande:

Hjälp vet inte vad som händer? Hormoner?!

Känner mig så grymt ensam. Min make fattar inget. Han gnäller för saker jag inte gjort denna v. Då jag varit hemma första tiden. Men inte varit motiverad till något. Han är mer på jobbet nu för att kunna vara hemma sen.

Blir så ledsen hans liv bara fortsätter och sen när han kommer hem så drar han upp saker som jag kunde ha gjort och ifrågasätter varför jag inte gjort visa saker. När jg säger att jag inte orkar saker drar han upp att jag träffade en kompis göt fika för någon dag sedan

Och att jag bara orkar det roliga.

Just nu är jag så grymt olycklig. Litar typ interoperabilitet honom och mår bättre när han inte är hemma.. vill inte ha med honom vid förlossningen han bara tar energi.. så intensivt honom. Han brukar avguda mig. Vad är det som händer? Detta ska var den lyckligaste väntan? !

Usch så jobbigt :( Jag känner ju inte någon av er, men jag vet ju att jag själv känner mig helt koko just nu pga det jag står inför, jag reagerar annorlunda än jag brukar och så. Min sambo har haft mardrömmar den sista tiden. Din sambo kanske reagerar på stress genom att bli stingslig? Plus att någon som inte har varit gravid aldrig aldrig kan förstå hur mycket energi det kräver så här på slutet, inte bara fysiskt utan mentalt också. Jag tycker ju att det låter som om han beter sig väldigt okänsligt, jag bara menar att det kan finnas en förklaring. Vad säger han om du säger att du gör så mycket du kan? Hoppas han rycker upp sig snart.

Misscaswell

Äldre 5 Sep 22:34

#2926

nadiana skrev 2015-09-05 20:31:49 följande:

Har inte hunnit läsa i tråden de senaste dagarna, men här kommer en uppdatering från mig:

Efter 2,5 dygn med mot slutet fruktansvärda värkar var 5-9 minut gick till slut vattnet i fredags morse. Kom in till förlossningen helt öppen, men allt gick sakta och på kvällen när bebis fortfarande inte kommit i läge blev vi tillfrågade om hur vi ställde oss till kejsarsnitt eftersom det inte gick framåt. Så klockan sex igår kväll kom en sötnos till pojke till världen med snitt, 3 dagar innan bf. Vi mår bra men jag är såklart rejält öm!

Åh grattis!

Misscaswell

Äldre 6 Sep 10:46

#2929

Åh vilka fina bilder! Grattis! Jag har något hormonpåslag idag tror jag för jag blir helt tårögd av att läsa :)

Misscaswell

Äldre 8 Sep 10:57

#2939

Behov av att skriva av mig lite bara:
Nu är det 3 dagar kvar till bf, och jag har liksom slutat tycka att det är roligt att titta på den där himla gravidappen (nu står det ju ändå bara att bebis är färdig och kan födas när som helst - tack jag vet!). Jag tror verkligen inte att det kommer att hända något på bf. Läste någonstans att det vanligaste för förstföderskor är att bebis kommer på bf+4, så nu är jag inställd på 15/9 istället. 150915 låter som ett smidigt födelsedatum. Kroppen är som vanligt: sporadiska sammandragningar och molvärk, men inget som direkt tyder på förlossning. Fördriver tiden genom att baka (frysen börjar bli full...) och gå kortare promenader. Får sammandragningar av båda, men gör det ändå. Det här börjar kännas som ett permanent tillstånd.

Hur har ni andra det som inte har fött än, fysiskt och psykiskt? Är ni pirriga, desperata, uttråkade, lugna, glada? Hur får ni tiden att gå?

Första barnet september 2015

INNEHÅLL