Min nya grej är att riva mig på magen med låskolven eller vad det heter på dörrar. Om dörren öppnas inåt brukar jag missbedöma hur mycket plats jag tar, och så river jag mig på magen med dörren, eller slår mig på min nya utåtnavel - hemskt obehagligt. Så mycket skumma grejer med att vara gravid som man inte tänkte på innan :)
Varit på förlossningen en sväng. Bebis har varit ovanligt lugn i helgen - inte helt stilla, men liksom längre pauser mellan rörelserna än jag är van vid och ganska stillsamma puffar när han väl rörde sig. Har tänkt att det säkert inte är någon fara eftersom han ju inte har varit helt stilla, men så började jag tänka att TÄNK OM det är något fel och så dör min bebis för att jag inte åker och kollar varför han sparkar mindre. Och sen kunde jag inte släppa det.
Så jag ringde förlossningen, förklarade läget och fick komma in på en gång. Satt uppkopplad mot ctg en halvtimme med en knapp att trycka på varje gång jag kände fosterrörelser. Kände mig fånig nästan, för bebis kastade sig fram och tillbaka så våldsamt att ctg:n tappade bort hjärtljuden ibland. Sen ul för säkerhets skull, eftersom min sf-kurva har sjunkit lite den senaste månaden. Allt frid och fröjd, till och med det dilaterade njurbäckenet som syntes sist verkar ha försvunnit.
Känns lite som om jag har slösat tid och skattepengar idag, men samtidigt väldigt skönt att de tog mig på allvar och att allt såg så bra ut.
Tack för stöttande ord ang. slösande av skattepengar.
Knäck, jag vaknar ofta titt som tätt utan förklarlig anledning, trots att jag inte han någon aning om när bebis kommer. Som värsta sortens resfeber.
Hur har era partners det nu? Min har börjat drömma konstiga preggodrömmar precis som jag. Vi kan inte riktigt bestämma oss för om vi båda drömmer pga nervositet eller om det är hormonellt och jag liksom "smittar" honom.
Åh så nära det börjar komma! Ser fram emot att få läsa om förlossningar :)
Kom just hem från jobbet. Promenaden till tåget var mått helvetisk - sammandragningar hela vägen och bebis hade lagt sig på något konstigt sätt så det kändes som om han skulle spränga sig ut rakt genom blygdbenet. Och väl hemma fick jag sms från sambons moster (som jag har träffat en gång för typ ett par år sedan) som frågade vad han önskar sig i present, och preggohjärnan tog över och skrev "kram" till henne. Ååå det ska bli skönt att bli normal igen.
Helt plötsligt har en massa praktiska grejer börjat snurra i mitt huvud igen.
1) bädda i spjälsäng - är det bara filt som gäller eller ska bebis ha kudde i början?
2) bädda i vagnen - hur?
3) vad har ni tänkt för "ytterkläder" till bebis när ni ska hem från bb om det är lite tidig-höst-väder som det varit de senaste dagarna?
För övrigt började sambon jobba igen efter semestern i måndags, och jag är redan uttråkad på att vara själv hemma. 12 dagar till bf, snälla bebisen dröj inte för länge efter det!
Nu 3 min mellan värkarna sedan en timme tillbaka. Ringde förlossningen och bemöttes av en super trevlig bm. Kom när du vill sa hon!
Åker nog in snart, läskigt att de kommer med 2 min ibland. Håller bara nästan på att dö, men har ca 30 min till BB så vill inte chansa! Min syster hade bara 3 h förlossning med första.
Läste igår på något ställe just om bäddningen (har också mycket funderingar på detta nu) att man ska undvika plastad frotté under huvudet på bebis eftersom det inte går att andas igenom den om bebis hamnar med fejset ner. Jag hade inte tänkt på det ens. Bara ett tips!
Dagens program blev:
1. Promenera 30 min till jobbet som vanligt
(Sedan slutade "som vanligt")
2. Stark smärta i underlivet precis när jag hade 20 meter kvar till jobbet
3. Snälla kollegor som övertalade en gråtande IMHO att ringa förlossningen
4. Taxi till förlossningen (de snälla kollegorna övertalade mig att det var en bättre idé än att ta bussen 
)
5. Sambo mötte upp på sjukhuset
6. Jag fick ett CTG och plötsligt var symptomen borta och bebisen mådde bra (jag kände mig lite fånig men iaf ansvarstagande). Blev hemskickad med ett " vi ses snart".
7. Buss halvvägs hem pga konstiga bussbyten annars
8. Köpte hallonbladste på vägen och en liten bebispyjamas i smärtlindringspresent (måste stanna pga plötslig smärta var 10:e meter fast jag går i slow motion).
7. Ringde chefen och berättade att jag tar föräldraledigt från idag istället för på måndag
8. Däckade hemma med en hickande bebis i magen
Hur har ni det?
Jag fattar inte varför en del är så stressade och ska ha ut babyn på all sätt, en del vill ju tom att barnet ska födas för tidigt (neonatalt), varför?! Mer än två veckor över går man inte utan att de sätter igång det. Har man väntat nio månader kan väl inte ett par veckor va hela världen tycker jag...
Jag förstår också att man testar ofarliga grejer som motion, färdknäpp och ananas och sånt. Hade jag definitivt gjort om jag inte hade datum bestämt redan.
Är rätt trött på att vakna kl 4 med förvärkar och knappt kunna ta mig ur sängen pga foglossning. Längtar efter att ta på mig strumporna själv och gå ut på en lång promenad i skogen. Det ska bli så underbart!
Undrar en sak. Min barnmorska tog upp detta med preventivmedel efteråt. Har ni bestämt om/hur ni ska skydda er närmaste året? Jag ska sätta in en spiral i alla fall. Vill typ aldrig vara gravid igen men jag kanske har glömt det om en vecka när jag har mitt barn i famnen