Första barnet september 2015

Blomblad, fattar att såna kommentarer känns deppiga speciellt nu när man verkligen är lite mer känslig Kräv mer stöd eller åtminstone mindre gnäll?

För det första så gör du som du vill. Punkt slut. Ny husregel! Du är gravid och om du känner att du behöver två sängar så får du två sängar. Min sambo bråkar inte om saker jag vill just nu (om det inte är väldigt dyrt eller konstigt) och accepterar att jag ibland bara har den här förklaringen "jag vill ha det så!". Din sambo och din mamma och alla andra får göra som de vill när de själva är gravida.

För det andra så är det ingen som vet hur det kommer bli. Ingen vet vad ni får för barn och vilka rutiner ni hittar. Om du känner att du vill vara redo för att kunna ha bebisen i sovrummet på dagarna så måste du väl få göra iordning för det. Det är inte säkert man kommer använda barnvagnen eller amningskudden eller nåt annat heller men att göra iordning är en viktig process. Har man råd är det väl bara att göra det som känns bra?

För det tredje så känner jag många i lägenhet som inte har plats med nåt skötbord i badrummet. Man ställer en skål vatten med olja på skötbordet och doppar tvättlapparna i den. Funkar utmärkt för massor av folk. Vid behov badar man barnet i balja eller handfat. Inga problem!

För det fjärde så behöver man inte säga allt man tänker bara för att man är sambo eller mamma utan ibland, t.ex om nån är jättegravid, kan man vara tyst om sånt som inte är stödjande. Rummet är ju redan ett barnrum, vad tillför man med att gnälla på det?

Du är inte gravid med första barnet någon annan gång så gör vad du vill

Vi har inget barnrum och jag får kommentarer på det också. Att vi måste flytta inom ett halvår etc. Alltid är det nån som tycker nåt

Jag har gått hemma i en månad redan nu pga tungt jobb. Inte hunnit bli så uttråkad som jag befarade. Det är svårare att bli uttråkad nu, dels krävs ju väldigt lite för att man ska bli slutkörd och dels är det mycket att göra iordning innan bebisen kommer.

Jag brukar också bita ihop och har aldrig varit sjukskriven eller nåt sånt men nu kände jag plötsligt att jag ville prioritera annorlunda. Jag kunde kanske bita ihop men jag ville faktiskt inte. Aldrig känt så förut! Bebisen och jag är viktigare än jobbet helt enkelt.

Välkommen Sara 7! Vi är ju några som blev flyttade till slutet på augusti på RUL och några kommer säkert leverera innan september

Jag har bristningar sen tonåren och fick nya i vecka 34 ungefär. Blev först jätteledsen... men nu har jag faktiskt kommit över det eller vad man ska säga. Jag har andra ärr på kroppen som är fulare och bara står för smärta och sjukdom. De här ärren kommer blekna och betyder att jag burit mitt barn i min kropp. De kommer inte göra ont eller hindra mig på nåt sätt (om jag inte låter dem hindra mig förstås). Brukar försöka säga det till mig själv när jag står framför spegeln och det har hjälpt!

Det är dessutom jättevanligt med mycket bristningar. Massor av coola kvinnor går runt alldeles randiga Det är en ny och annorlunda kropp men den är inte sämre, tvärtom! Den har varit i krig och vunnit

Jättefint!!

Jag packar kex och godis men inte mat. Varför ska man packa det, har jag missat nåt? :O Jag får ju mat på BB, tror sambon kan få också om vi betalar extra, och annars finns det ju flera restauranger på sjukhusområdet och i värsta fall pizzautkörning... Så mat känns inte som ett problem?

Jag packar choklad till personalen också

Hahaha Finemang, om det bara vore jul...

Hm ja det är klart om man är på förlossningen kan det ju dra ut på tiden och partnern kanske inte vill gå iväg och handla mitt i födseln... Ska ni ta med nån fryst rätt då eller och låna mikro?

Jag vet inte om jag också borde ta med mat. Vi åker in på morgonen och sen får vi se när de har tid att göra operationen, ibland får man tydligen vänta några timmar så sambon kanske blir hungrig vid lunch. Men han kan ju ändå inte äta i operationskläderna? Jag får fråga på inskrivningen hur jag ska göra.

Har ni några tankar om ifall ni vill gå hem tidigt eller stanna på BB/patienthotell? Jag kommer ju garanterat vara på BB minst två dagar och är lite ledsen för det, hade nog gärna gått hem direkt. Som det känns nu i alla fall.

Välkommen Majblomman!

Vi tänkte göra det så odramatiskt som möjligt. Om bebisen blir förbjuden för hunden och han får massa tillsägelser kring bebisen kommer han verkligen få dåliga känslor för den. Så vi tänkte att han får nosa så mycket han vill och får mycket kel och gos i närheten av bebisen. Känner inte att jag behöver visa honom att det är min bebis, det är ju hans bebis också.

Jag är mer orolig för när bebisen blir stor nog att göra hunden illa.. Sett flera hundar fara illa när kompisar skaffat barn.

Ja.. fast när jag tänker efter, om vi åker in på morgonen och snittet dröjer till lunch kanske det inte är så kul för sambon att behöva gå iväg första timmarna och leta mat. Men nu har jag packat kex, chips och godis så han kommer ju inte svälta ihjäl

Ja självklart kan en hund inte hoppa rundor och krafsa och nafsa kring barnet men det skulle han inte få i nån annan situation heller Vi har en lugn hund och jag tycker inte det är konstigare att be honom backa från bebisen än att backa från matbordet.

Jag tycker absolut det är hundens bebis på så vis att han måste få upptäcka och ha glädje av den precis som vi.

Tyvärr har jag sett kloka människor liksom tappa perspektivet när de får barn och glömmer att skydda sin hund Trist liv för hunden och mycket farligt för barnen! Undrar om man blir hemmablind på nåt vis? Sett barn springa fram till sovande hundar och köra in huvudet i pälsen på dem eller krypa in under bordet där hunden ligger med sitt tuggben, får helt ont i magen av oro Det går säkert bra 99 gånger, den hundrade gången får hunden nog...