Allt förändrades när det blev vv

Den har aldrig varit hans val, han har velat ha dem mer. Men när de separerade hamnade de i en vårdnadstvist och han förlorade och fick bara ha dem vh, det är nu det har ändrats. 

Berättar mamman för dig vad hon gör när barnen inte är hos henne eller har du detektiver ute? Själv har jag aldrig berättat varken för exet eller nya exhäxan vad jag gör eftersom det inte angår dem.

Pappan får så klart se till att lösa problemet så att den yngste mår bra hos honom. Det är hans skyldighet som förälder. Eller, för att vara ärlig, äntligen delaktig förälder.

Och om mamman inte vill ändra boendet då? Du verkar tro att pappan kan bestämma saker precis som han vill och alltid har gjort.

Om mamman vägrar så får pappan acceptera vv eller ta barnen heltid.

Det är många förändringar för yngsta nu. Nytt syskon, ny livssituation, började skolan i höstas?, känner sig kanske oönskad och maktlös i och med att han inte fått välja varannan vecka själv? Upplever han kanske att hans mamma inte vill ha honom när han helt plötsligt ska bo lika mycket hos pappan?

Det är klart att man kan visa empati och förståelse med barnet utan att för den skull sälja släktgården, sluta vara lantbrukare och vad det nu är för dramatiska livsval som folk tycker att ni ska ta. Prata om det. Låt hans känslor få utrymme och säg att ni förstår, att det är okej att han är arg och ledsen och det får man vara, han behöver inte gilla det här. Visa att ni ser och förstår. Ibland räcker det med att säga: Är det jobbigt att bo här mer/att jag är gravid igen/att inte träffa mamma varje dag?

Strunta i det ni inte kan påverka, även om ni skulle vilja sluta som lantbrukare (inte ett val man gör baserat på att sjuåringen är missnöjd) så gör man sig knappast av med en mjölkgård i en handvändning. Det tar lång tid, kanske ett par år om det vill sig illa. Lite realistiska får folk försöka vara. Och strunta i mammans livsval, de kan ni inte heller påverka. Sonens mående är däremot inte statiskt, det kan ni jobba med.

Det är många förändringar för yngsta nu. Nytt syskon, ny livssituation, började skolan i höstas?, känner sig kanske oönskad och maktlös i och med att han inte fått välja varannan vecka själv? Upplever han kanske att hans mamma inte vill ha honom när han helt plötsligt ska bo lika mycket hos pappan?

Det är klart att man kan visa empati och förståelse med barnet utan att för den skull sälja släktgården, sluta vara lantbrukare och vad det nu är för dramatiska livsval som folk tycker att ni ska ta. Prata om det. Låt hans känslor få utrymme och säg att ni förstår, att det är okej att han är arg och ledsen och det får man vara, han behöver inte gilla det här. Visa att ni ser och förstår. Ibland räcker det med att säga: Är det jobbigt att bo här mer/att jag är gravid igen/att inte träffa mamma varje dag?

Strunta i det ni inte kan påverka, även om ni skulle vilja sluta som lantbrukare (inte ett val man gör baserat på att sjuåringen är missnöjd) så gör man sig knappast av med en mjölkgård i en handvändning. Det tar lång tid, kanske ett par år om det vill sig illa. Lite realistiska får folk försöka vara. Och strunta i mammans livsval, de kan ni inte heller påverka. Sonens mående är däremot inte statiskt, det kan ni jobba med.

Vad skall vi göra av 400 kor? Samt 350 hk mark? Vi kan anpassa jag kan köra mjölkningen varannan dag inga problem men just nu är jag gravid och kan inte men sedan är det inga som helst problem för oss att dela på oss.

Varför skulle hon inte veta det?

Jag vet det mesta min bonus mamma gör på sin lediga tid. Mkt av det hon gör när hon arbetar eller är med barnen oxå.

Förstår inte hur man kan få detta till att problemet ligger i att TS inye vill ha barnet där. Han mår ju för sjutton inte bra!

Varför fokuseras det inye på barnet?

Nu är det ju så att alla barn trivs inte med vv.

Det finns fakta på det.

Tror du att alla barn som bor vh har haft en förälder som inte bryr sig o ser till att barnet trivs?

Men som vanligt så gör inga biomammor fel.

Tänk att ni människor som är så barmhärtiga o tänker på barnen blir så blinda o upptagna av tanken att så fort det blir problem så ligger felet hos pappan.

Barnet vill bo vh.

Pappan är ok med både vh o vv. Mamman vägrar vh.

Vad vet du om anledningen till vh från första början? Står det någonstans? Har inte läst så noga.

Men om inte så kan detta vara ytterligare en mamma som tidigare vägrat pappan vv.

Som sen kommer på att vv kanske är bra ändå.

Det finns hysteriskt många mammor som ej vill ha vv trots att barnen vill det pga att få styra själv samt ekonomiskt