Tror du på ett liv efter döden?

tvärtom om man lever ovärdigt  och  jobbigt, tufft  liv tex  varför dödar de inte den då påstår ju livet blir bättre när man dött, saken är livet ska va värt att leva inte att härda ut .....

Tycker personligen det är mycket bra argument, inte för de som aldrig haft motgångar det förstår jag men annars.

Alla får ha sin egen åsikt. Jag tror att meningen med livet är att vi ska leva det så bra vi kan, lära oss det vi kan och ta itu med svåra saker, komma vidare.

Det vi inte lär oss i detta liv, eller om vi tar livet av oss så får vi bara gör om det igen tills vi får det rätt.

När vi lever så vet de flesta av oss bara om det vi lever just nu, några har minnen från tidigare liv, andra bara en känsla. När vi är i livet mellan liven, det som vi kallar att dö, då vet vi om allt. Vi får 'feed back' eller vad jag ska säga på det som blev rätt och det som inte blev det, sedan får vi leva igen om vi behöver det. En del återföds fort, andra tar det längre tid för.

Att ta livet av sig är alltså ingen lösning, vi får ändå bara leva om ett snarlikt liv tills vi lärt oss den läxan vi skulle lära oss.

Ja precis, det var så jag menade :)

Anonym nix, läs detta kloka svar.

Tvärtom är min erfarenhet att de som INTE tror att det finns mer liv efter eller före det vi lever exakt just nu är de som är minst rädda för döden, och de som ÄR rädd för döden söker sin tröst i att föreställa sig att vi får leva flera gånger alt lever vidare i någon slags evigt andraliv. Min erfarenhet är också att det är "de troende" som glömmer bort att leva det här livet, medan "de icke troende" ägnar sig åt det här livet i större utsträckning.

Men det är ju min erfarenhet och inte en absolut sanning.

Hmm, intressant. Jag är en sån som levt i en slags bubbla i många år. Pga depression har jag förstått nu i efterhand.
Jag har fortfarande svårt att vara här där jag är just nu, jag planerar gärna framåt och är en dagdrömmare i mångt och mycket men jag lär mig allt mer att faktiskt fundera på vad jag vill med mitt liv, vad vill jag åstadkomma. Vad är att leva för mig? Jag är inte mycket för sol och badresor utomlands tex. Ska jag resa vill jag lära mig saker, inte ligga och jäsa på en strand.

Jag är heller inte mycket för äventyr, inte intresserad av att klättra i berg eller köra parkour. Många skulle nog kalla mitt liv för att inte leva fullt ut Men det är ju en smaksak.

Om någon skulle kalla det för att "leva fullt ut" så har de en väldigt knäpp definition. Det har inte med att göra samma saker som "alla andra", utan att leva SITT liv så man själv trivs, och att inte tänka på "nästa liv" så det tar över och man glömmer här och nu.

Ah, du menar så. Ett ev nästa liv ägnar jag inte många tankar. Om jag tänker på det så är det med sorg, jag vill ju ha mina nära och kära som jag känner dem NU. Jag vill verkligen inte dö ifrån detta liv

Hm ja nu när du säger det har jag också stött på det. Det är så olika beroende på hur man ser på det.

Måste dock säga att det vanligaste är väl ändå att se reinkarnation/samsara/evigt kretslopp som en slags förbannelse? Kanske inte här i västvärlden men i andra delar av världen anses det ju som en stor frihet och målet är att slippa återfödas.

Angående att de troende glömmer bort att leva det här livet beror det väl också på hur pass andlig personen är, jag har upplevt det som att personer som är djupt religiösa och mer andliga ändå lever i nuet och uppskattar livet för att det anses vara en gåta och man vill göra det bästa av det. Men det är som sagt andliga personer som reflekterar mycket... Det kanske har mer med det att göra än att personen i sig är religiös. Haha men nu känner jag att jag snurrat in mig i mina tankar, dags att sova...

Eftersom Gud och bibelns ord talar om evighet så är det i evighet vi ska leva i salighet.

Tänk dig att du är förälskad i någon fast du gångrar de med 10 så känns sinnesstämningen uppe i himmelriket. Alla vill ju vara lyckliga. Här på jorden är vi det stundtals. Eftersom jag bara fick uppleva 40-50 sekunder av himmelriket kan jag inte svara på vilka känslor och hur länge dessa varar. Men de jag upplevde när jag vara nära att dö var de bästa jag upplevt.

Om jag ska vara tydlig så ni ska förstå. Så kan man förklara det som de "Den bästa jointen jag har rökt, bästa sexet jag upplevt eller den mest romantiska förälskelsen fast gånger 10.

Sen om ni vill tro de är upp till er, jag bara talar av egen erfarenhet då jag vet vad jag såg och upplevde. Jag tror inte de är en slump att många har sett ett starkt ljus vid en nära döden upplevelse. 1000 tals människor har upplevt de och kan intyga att så är fallet. Men har man inte upplevt de så kan jag förstå de som tvivlar eller inte tror. Samma sak med kristen tro. Vi kristna har känt av den heliga anden och tagit emot hans frälsning på insidan därför vet vi att Gud är sann. Kristna vet vad jag talar om därför de upplevt. Ateister vill ofta ha synliga tecken eller hitta sanning via bevis såsom vetenskapen bygger kring. Om ni ateister förstår kristendomens hemlighet och vågar öppna era hjärtan och sinnen så kommer ni förstå vad vi kristna talar om. De som söker som Jesus säger komma finna honom via hjärtat inte vis synliga tecken eller rationell bevisföring. Jesus kan visa sig i drömmar såsom många har upplevt eller visa sig personligen eller via mirakel såsom helanden vid sjukdomar. Men i de flesta fall är de personliga möte med Jesus när man öppnar upp sitt sinne och hjärta likt du gör vid yogapass. Jag är ganska säker och ibland undrar jag varför inte kristna erbjuder ateister att finna Jesus via medition att finna ett lugn och hitta sig själv. Istället för meditation och sitta på golvet borde alla ligga ner, knäppa sina händer och istället be i stillhet. Säkert 20-30% hade kristendomen ökat. Felet är bara rädslan att icketroende vågar inte låta den heliga anden komma in i sitt liv samt kristna idag är fega att vittna vad de upplevt och trycker i sina kyrkor pga förtrycket mot den kristna tron. Men de som söker ska finna som Jesus säger allting är upp till var och en vill jag söka Gud eller vill jag inte tro.