Anonym (Också)

Äldre 18 Feb 07:20

729 svar

Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Varför är det en sådan överdramatisering när det gäller vissa Bioföräldrar?

Jag tror att det är just därför som gör att det här med bonusfamiljslivet blir påfrestande och annorlunda.

Om jag någonsin separerar så hoppas jag att jag behåller mina värderingar och mitt jag.

Jag älskar mina barn och kommer sakna dom precis som jag gör idag när vi är ifrån varandra längre perioder men jag vill inte och kommer inte att sluta leva.

Barn är nummer ett fast på ett sunt sett.

De måste lära sig att jorden inte cirklar omkring dom endast.

Barn behöver regler och uppfostran också.

Jag kommer också vara lyhörd mot mitt x.

Når vi fram till ett beslut så är det det som gäller tills beslutet ändras gemensamt.

Jag kommer också att prata med mitt x i de fall om hans nya har helt andra värderingar än mitt x och om de gör barnen illa.

Tar han inte och ordnar upp det så är han mer skyldig än vad bonusmamman är.

Det är hans ansvar.

Mitt i mitt hem.

Det är lätt för mig att skriva detta nu men om jag inte kan förhålla mig till mina ord sen beror det nog på ilska o bitterhet.

Då ligger problemet hos mig

Anonym (Också)

Äldre 18 Feb 07:27

#303

Svarade inte på dina inlägg lillusen ????

Låter jätte bra erat upplägg.

Men det finns andra där livet bara kretsar kring barn o föräldraskap så att man är hemsk om man säger ifrån och där omgivningen förväntas stanna upp sin värld för dessa barn skull annars är man en hemsk person o de anser att barn far illa.

Anonym (Också)

Äldre 18 Feb 07:28

#304

Glad gubbe blev massa ???

Ber om ursäkt.

Nu vet du att det var en glad smiley

Anonym (Också)

Äldre 18 Feb 08:45

#313

Anonym (Bonusmoder) skrev 2015-02-18 08:39:00 följande:

Har ingen sympati med TS. Du har valt att leva med en man med barn. Det kanske är du som ska flytta vv?

I sitt hem kan man ha regler osv. Bonusförälders åsikter räknas och respekteras, men du får inte bestämma hur mycket dom får vara hemma. Det är hans barn! Du försöker själv bli gravid men kan inte tänka dig in i situationen och vända på det, uppenbarligen. Tänk om ditt barn var tvungen att vara borta vv mot både din och barnets vilja, känns inte rätt va?!

Vad menar du med vv mot din och dina barns vilja?

Vv är något barnen ville och ts sambo med.

Varken du eller jag vet vad anledningen är till varför ts känner som hon gör.

Men jag är så gott som säker på att det är Bioföräldrar som styr hur det blir som det blir.

Har du inte varit i närheten av flat pappa, bestämd o styrande mamma och bortskämda barn så är det svårt att tänka sig att veckan som är barnfri kan vara återhämtande och lugn.

Det behöver inte handla om en barnhatare som bara för saken skull inte vill se hans barn.

Anonym (Också)

Äldre 18 Feb 14:14

#331

Anonym (g) skrev 2015-02-18 13:27:02 följande:

Ja, det står dig fritt att tro vad du vill. Det blir inte mer rätt för det.

Jag undrar vad du jobbar med i och med att du ser detta sim vanligt genom ditt yrke.

Försvarsadvokat för separerade kvinnor som blir ihjältrampade av bonusmammor som hatar dom och deras barn?

Du verkar sitta inne med mycket kunskap och testen av världen är dumma i huvudet och har fel enligt dig.

Jag hoppas inte att du jobbar med människor och särskilt då inte med barn för det finns inte en tillstymmelse med empati och hövlighet från din sida.

Anonym (Också)

Äldre 18 Feb 14:20

#332

Anonym (g) skrev 2015-02-18 13:27:02 följande:

Ja, det står dig fritt att tro vad du vill. Det blir inte mer rätt för det.

Vad då mer rätt?

Tycker du att vi skulle ringa o ringa om barnet mår dåligt av det?

Tycker du att biomamman gjorde rätt när hon körde över sitt barns önskan?

Tycker du att om jag startar en tråd om att biomamman är fruktansvärd som ringer o ringer trots att barnet inte vill det att JAG har fel o biomamman rätt?

Då kan jag tala om för dig att du saknar ännu mer känsla på vad som är rätt eller fel.

Då tänker du inte ett dugg på barnet. Då ser du ju bara till att den vuxna ska må bra.

Anonym (Också)

Äldre 18 Feb 14:30

#336

Jag förstår inte dina svar.

Men du tycker alltså att en förälder ska fortsätta ringa till sitt barn även om barnet mår dåligt av det?

Anonym (Också)

Äldre 18 Feb 15:24

#341

Anonym (g) skrev 2015-02-18 14:51:26 följande:

Det är ju överhuvudtaget inte vad vi diskuterar. Vi, i alla fall jag, talar om att det är vanligt förekommande att bonusmammor inte vill att barnen ska prata med biomamman i telefonen eller på andra sätt när barnen är hos pappan. Exakt hur vanligt det är vet jag ännu inte, men att det är vanligt vet jag och att det förekommer i otaliga fall vet jag.

När BioBonus i ett inlägg berättade om sin vardagskontakt med sina barn (hon talar med dem nästan dagligen) så svarade jag henne att det är tur att inte hennes barns pappas partner har något emot den kontakten. För om den bonusmamman önskat hindra dem att prata med varandra på det sätt de nu gör, så hade det kunnat jämföras med trådstartarens önskemål om begränsning av kontaktyta för den man och de barn hon lever ihop med. Och det är ju inte säkert att Biobonus varit nöjd med det scenariot, det vet inte jag, det kan bara hon svara på.

Du pratar dock om en massa andra saker och det beror väl på, som du själv säger, att du inte förstår sammanhanget. Det är svårt för mig att göra något åt.

Du skriver så mycket hit o dit och så formellt så jag förstår faktiskt inte vad du menar.

Kan du svara på min fråga det räcker med ett ja eller nej

Gör bioföräldern fel när den fortsätter att ringa trots att barnet ej gillar det?

Du säger att du sett motsatsen många gånger att bonusmamman nekar biomamman att prata med sitt barn...

Blir lite full i skratt men hur kan en bonusmamma kunna genomföra detta?

Förklara det gärna för mig.

Vad beror det på enligt dig att bonusmamman gör det? Vad finns det för anledning?

Jag skulle aldrig själv som bonusmamma kunna neka barn att ha kontakt med föräldern hur mycket jag än skulle vilja göra det. Hur skulle jag kunna gå emot barn o vuxna?

Anonym (Också)

Äldre 19 Feb 11:04

#361

vampyria2 skrev 2015-02-19 10:36:13 följande:

Om jag planerar att göra något så pratar jag med mina barn om det och förklarar att då och då är jag uppbokad och hör efter vad barnet har tänkt att vara under tiden, är barnet så stort att det kan vara ensam hemma och jag inte ska göra det jag har planerat hemma så får det naturligtvis vara hemma undertiden jag är borta, annars så får vi se till att barnet är hos den andre föräldern eller hos någon annan.

Så gör man ju med barn som är hos en oavsett om det r bonus eller bio barn, jag fattar inte varför man inte skulle prata med barnet och berätta att man ska i väg eller om man ska ha fest hemma eller så.

EXAKT!

Man pratar med barnet!

Det är ju precis det vi säger. Inte bara komma och gå som det behagar utan man ringer först.

Anonym (Också)

Äldre 19 Feb 12:05

#368

BioBonus skrev 2015-02-19 12:00:29 följande:

Jag säger det när de ringer och frågar om det är ok att de kommer över. Brukar inte vara särskilt dramatiskt alls. Du vet:

- Hej mamma, det är XX. är det ok om jag kommer hem till dig istället ikväll? Det är ok för pappa om det är ok för er.
- Vet du älskling - det passar inte så där jättebra för vi har gäster/planer/sett fram emot en ensamkväll. En annan dag i veckan kanske?
- Ok, hälsa NN och ha en mysig kväll. Om inte annat å ses vi nästa vecka.
Ingen känner sig elak, ingen känner sig sårad. Ingen börjar gråta.

Ni som har barn som skulle reagera så stenhårt på det här som många av er ger uttryck för - som jag ser det så måste ni ha extremt otrygga barn som skulle bli så ledsna och trauamtiserade över att ni nån gång faktiskt INTE fanns där för dem 24/7.
Vad gör ni för att ett nekande eller ett avspisande i framtiden av andra inte ska bli en stor sorg för dem? Hur hjälper ni dem igenom den här, inte vet jag vad som kan vara problemet - otryggheten, separationsångesten, känslan av att inte vara älskad om man inte alltid får vara med? Hur tänker ni kring att era barn far så illa av att inte känna att ni alltid kretsar kring dem?

Tack snälla du för ett sådant bra inlägg.

Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

INNEHÅLL