3,5 åring som läser

Sonen läste flytande när han var mkt liten, två kanske. Säger själv att han lärde sig första gången jag läste för honom, "jag tittade på bokstäverna när du läste, och insåg att jag förstod dem - sen läste jag allt". När vi faktiskt testade det där med att skriva var han fyra, och då skrev han helt flytande direkt. Som sexåring insåg vi att han av att han spenderat tid på youtube och med mina böcker, faktiskt också läste och skrev ganska flytande på engelska. Han älskar att lära överlag, det tycks inte finnas något han inte lär sig direkt. Han har inte börjat skolan ännu, och mattemässigt ligger han nog på högstadienivå trots att jag inte spenderat mer än sammantaget 10-20 timmar i mattediskussioner med honom genom åren. Jag oroar mig ganska rejält inför skolstarten, av flera skäl men helt klart är detta ett av dem..

Lär dom hur bokstäverna låter å vad dom heter, sätt sen ihop ord du kan bygga på t.ex mor, blir sen morfar, öl, blir sen ölglas.., o.s.v, tar inte lång tid innan ungen fattar, ju yngre ju fortare går det.., om dom är intresserade av det förstås, annars är det lönlöst.
Har i vart fall fungerat för mig på våra ungar.

Jag har lite känslan att det kommer bli så här hemma med. Kanske inte just med läsningen, men med andra aktiviteter. En storebror som ofta tyvärr tvivlar på sig själv. vi uppmuntrar och uppmuntrar och gör att allt för att han ska tro på sig själv. Han lär sig inte långsamt, men tröttnar lätt när det inte går dirket. En lillebror som är totalt orädd och lär sig saker i rakettakt.

Vi tänker att vi inte ska sätta pojkarna i samma aktiviteter i framtiden. Vi vill låta storebror glänsa i sina aktiviteter och vara bäst på dem i vår familj. Han går i judo och det han kan är det ingen annan i familjen som kan. Han älskar det!. Att få lära oss andra. Lillebror gillar bollar mer och därför kommer vi istället uppmuntra det hos honom. vi har ganska tätt mellan våra barn (2,5 år), och vill därför inte att vår känsliga storebror ska köras över av sin lillebror.

Anonym (inte alltid lätt): Det känns lite som... jaha, så vad ska din son med skola till, över huvud taget? Det måste vara svåra ställningstaganden du står inför. Hur är skolorna generellt där ni bor? 

Med BÖCKER, naturligtvis. Läs, läs, läs. Då får bokstäverna och orden sammanhang. Det bokstavsklossar och olika ordappar åstadkommer är papegoj-effekten, och inte bokstavs- kombinations- och ordförståelse. Läs böcker och läs på ALLT i hemmet/ute/affären. Det ger det du är ute efter. En klossrad där det står "spring" kommer inte få barnet att koppla ihop ordet med rörelsen, men att läsa "mellanmjölk" på mjölkpaketet tusen gånger och femhundra gånger i olika böcker kommer att koppla ihop mellanmjölk med drycken och smaken, och känslan och till slut med "frukost" och "mjölk" och "mellanmål" och "vitt" och "sött" och "törstig" och så vidare och så vidare.

Flytta till Kanada (Det var rådet mina föräldrar fick när jag var 5. Skolan är inte anpassad till såna som din son i det här landet.)

Vi läser redan massor för henne. Hon kommer rätt ofta gående med en bok i handen och sätter sig i ens knä och vill att man läser för henne.

Ibland pekar hon på ord och då ljudar jag dem för henne. Ville mest bara veta om vi kunde göra något mer.

Jag kunde läsa, skriva och räkna + & - när jag var 4.

Det är ju inte omöjligt... Men duktigt!

Lyssna-och-läsböcker är ett bra alternativ.

Ljudlekar av olika slag. Koppla bokstäver till ljud. Lära ordbilder. 

Barn är ju väldigt olika. För förståelse, ordförråd och hela den biten så behöver barnet inte formellt kunna läsa. Det tränar man med små barn bäst genom just högläsning, samtal etc. För att lära sig avkodning så behöver man ha förstått att bokstäver och bokstavskombinationer är symboler för olika ljud. Små barn lära sig ofta ordbilder först. 

Min äldsta lärde sig att just avkoda tidigt för att är och alltid har varit oerhört systematiskt lagd och är intresserad av former och system helt enkelt. Han la bokstavs- och sifferpussel in i det oändliga. Såg på radioapans alfabet om och om och om igen. Det gav ju ingen läsförståelse men tidigt satt ju alla bokstäver och ljud, siffror, geografiska former, färger etc i ryggraden.

Hans äldsta lillebror har inte det intresset. Han lärde sig läsa när han som 5-åring fick ett intresse för att just kunna läsa text. Min yngsta är 20 månader och intresset för bokstäver har börjat gro. Vi pratar huvudsakligen ljud, inte namn på bokstäverna. Kopplar dem till olika saker. Han känner t.ex. igen sin egen bokstav (det hans namn börjar på). Han känner igen ordbilden för sitt eget namn.

Jag har två 3,5 åringar på förskola. Där har de aktivt arbetat med alfabetet och har nu börjat sätta ihop och läsa ord. De har även börjat lära sig teckenspråk. Förskolan har, tycker jag, idag en mycket bra pedagogik och jobbar aktivt med barnen.