3,5 åring som läser

Jag läste tidigt, långt innan jag började skolan, Min bror knäckte läskoden väldigt sent.
Den som har lyckats bäst (i både studier och karriär) är min bror.
Dvs att man knäcker läskoden tidigt, innebär inte att man är smartare än många andra, bara att man är tidigare att knäcka läskoden.
Men visst är det kul, man har rätt att vara stolt över alla sina barns framsteg

Sen är det ju oftast så, att man som förälder gärna vill tro att just ens egna barn är väldigt unika... ;)

Men det är alla barn, de är unika eller hur :)

Näe, bara mina! ;)

Själv läste jag Dostojevskijs samlade verk innan jag kunde vända mig från rygg till mage.

Alla barn är unika och peakar inom något område. Sen anpassas de av föräldrar och inte minst samhället tills de passar in i den urtråkiga lagom rollen, normen. Statens uppgift är att skapa goda skattebetalare som utan att ifrågasätta stiger upp på morgonen och åker till arbetet som de inte ens gillar för att tjäna in skattepengar. Sen åker de hem och skaffar sig barn, två till antalet eftersom det är den svenska normen. Dessa barn uppfostras enligt samma mönster.

Är det inte fantastiskt att ett hen-samhälle som fullständigt försöker sudda ut alla olikheter samtidigt inte riktigt kan greppa varför mångkulturen resulterat i främlingsfientlighet, kriminalitet och kaos.

Hon är ju anonym för guds skull? Inte så att hon kastat upp namn och personnummer följt av en ank-selfie tagen i Nasaforskarnas lunchrum.

Min nyblivna treåring pratar mkt lite men kan stå och peka på alfabetet och ljuda bokstäverna... 

Om lillebror generellt tenderar att komma ikapp storebror så försök hitta något där storebror är före alternativt något som lillebror inte får göra för att han är för liten.

Jag tror det är rätt vanligt att äldre syskon som blir omkörda av småsyskon slutar försöka inom vissa områden.

Min systers man har en 3 år yngre bror som är fantastisk på att rita, en riktig konstnär. Systerns man slutade helt rita när han var 6 år eftersom brorsan som var 3 gjorde det mycket bättre, det var inte kul längre.

Jag har 2 söner som det skiljer 2 år mellan (knappt) och där lillebror är klart vassare motoriskt. I somras gjorde han utan problem både frammåt och bakåtvolter i studsmattan. Storasyster som är 4 år äldre är mer prestigelös och tränade hela sommaren för att sätta frammåtvolter och lärde sig helt ok men han som då är 2 år äldre var inte i studsmattan på hela sommaren mer än med typ 5 kompisar samtidigt då ändå ingen kunde göra något mer avancerat. Det var helt enkelt inte alls kul eftersom han visste att lillbrorsan var vassare i allt.

Lite samma i slalombacken, den yngre hoppar och railar och gör tricks och den äldre satsar då mer på att åka ifrån lillebror för det är där han han en chans att vara bättre. Hoppar den mindre måste ju den större bräcka och det slutar ofta med en jättekrash.

Nu är min äldre vassare på mycket också. Han slår lillebror med hästlängder på bollsporter, när det kommer till att springa fortast, allt logiskt tänkande och alla skolämnen. Så det är ändå en helt ok balans. Men hade den yngre varit ikapp på det mesta då hade jag aktivt sett till att skapa något för storebror som var bara hans.

Jag började läsa tidigt, kring 2,5 år. Jag trodde nästan att min son skulle slå mig efter att han kunde alla stora bokstäver och kände igen (snarare än läste) vissa ord kring 16 månaders ålder. Sen tappade han intresset och nu vid 2,5 års ålder kan han inte mer än vid 1,5.

Jag tror det finns gott om barn med kapacitet att lära sig läsa vid 3 års ålder, men det handlar nog om att något ska trigga deras intresse. Exempelvis en storebror som börjar skolan.  Uppmuntra honom men gör ingen stor grej av det tycker jag. Jag tror att min son tappade intresset efter att alla runt omkring var helt till sig över att han var så bra på bokstäver och jämt skulle hålla på och tjata om det. 

Jag hoppas att min son lär sig läsa tidigt för att jag önskar honom de läsupplevelser jag hade i förskoleåldern. Men i får väl se, det handlar om intresse och just nu är annat mer intressant.

Skolan var verkligen bedrövlig på att anpassa sig till de barn, som jag, som var tidiga på olika sätt. Trots att jag läst i 5 år när jag började skolan fick jag tillbringa första klass med att sitta och spåra bokstäver med färgade kritor som alla andra. Urtråkigt! Och jag fick mest höra att jag inte skulle skryta med (läs:visa) mina färdigheter för att de andra kanske skulle tycka illa om mig annars. Jag hoppas att det har blivit bättre, men jag är tveksam med tanke på hur förskolan visar noll intresse för att uppmuntra de saker som min son är tidig med. Det är ett himla tjat om att förskolan är en pedagogisk verksamhet, men jag är tveksam när de inte ens märkt vad vår son kan och inte.