dottern vågar inte bajsa hos pojkvännen!

Många kiss och bajstrådar nu alltså. Nej jag tvivlar på att en 18 åring talar om för sina föräldrar hur och om de skiter faktiskt. Finns inte ett "skit" du kan göra TS.

*suck*

Jag har bett om råd av min mamma när jag var kanske 19 och var bekymrad över en sak med min avföring. Samma med min kompis som var förstoppad i den åldern, hon bad sin mamma om råd. 

Ja, och alla spelar TS rätt i händerna genom att dela med sig av sina erfarenheter, och därigenom göda TS fantasi. Grattis TS, nu har du förhoppningsvis material att gå igång på en lång tid framöver (så vi kanske kan slippa dina bajstrådar ett tag?).

Ja, att öka risken för stopp i toaletten gör ju säkert saken bättre.

Jag förstår inte varför folk tror att detta är ett skämt..? Jag vet själv att min kusin på 20 år har haft problem med att bajsa på offentliga toaletter eller hos andra i i princip hela sitt liv. Han kan hålla sig i två veckor utan att göra det bara för att få kunna göra det hemma istället. När vi var hemma hos mormor och morfar tillsammans sist så vet jag att han väntade tills alla hade somnat innan han vågade gå på toaletten. Jag tror faktiskt att det är ett rätt vanligt problem för många, vi pratar bara inte om det.

Varför skulle en 18 - åring inte kunna berätta för sina föräldrar om de har problem med att bajsa? När jag var 18 år och hade förstoppning sa jag det till min mamma så att hon kunde köpa hem katrinplommon. No big deal? Förlåt men helt ärligt tycker jag att ni personer som anser det vara helt omöjligt att en tjej på 18 år berättar något för sin mamma är sorgliga. Jag ser det snarare som ett bra tecken att dottern faktiskt vågar anförtro sin mamma något som hon tycker är jobbigt. Trådstartaren har antagligen en betydligt bättre relation än vad ni har med er mamma/dotter. Om nånting så borde ni ta en funderare över det.

Jag hade en tjej i fyra år som aldrig luktade illa. Jag är själv förvånad.

Jag kände så i början av mitt nuvarande förhållande, jag var 18 när vi blev tillsammans. Då kunde jag absolut inte alls tänka mig att bajsa hemma hos honom och gick typ konstant runt och var förstoppad, riktigt vidrigt var det. Men så var jag helt enkelt tvungen en gång, och märkte att det inte hände någonting alls farligt. Jag tror att det helt enkelt är sånt som tar tid, att man känner så när man blir ung men att man till slut kommer ändra sig.

Intressant hur det kan vara ett problem att bajsa hemma hos andra. Jag är nog åt andra hållet. Öppen dörr inget problem för mig inte. Han i duschen och jag på toa inget problem. Och inte omvänt heller.

Jag var likadan i den åldern.. Även om den värsta skräcken började avta lite då. Men nör jag var ca 15-18 år så såg jag alltid till att göra mitt yttersta för att bajsa hemma precis innan jag skulle till iväg till pojkvännen för att inte riskera att jag skulle bli tvungen o gå där.. Vi var ju så unga då så båda bodde hemma med våra familjer men sov ofta hos varann, och att någon i hans familj skulle gå in på toa efter mig skrämde mig om möjligt ännu mer... Var vi hemma hos mig gick jag bara ner i källaren på vår andra toalett som jag vet att typ ingen använder så där var de aldrig samma 'press'.

med min nuvarande sambo så har vi inga problem med detta.. Men man gör ju fortfarande sitt bästa för att dölja det värsta (om det skulle va så illa mån gång), vädra med lite frisk luft,se till att det alltid finns sån är grej i toastolen som bildar skum som luktar gott nör man spolar (minns ej namn!?), och om det verkligen krisar så finns det en undangömd tändsticksask någonstans så man kan tända en sticka, eliminerar 99% av lukten! Något jag dock ej klarar av är att bajsa på offentliga toaletter, på jobbet, etc. Jag försöker alltid hålla mig tills ja kommer hem om det verkligen inte är urakut... Jobbigt att vara begränsad pga detta :(

Jag var likadan förut!
Blev tillsammans med killen vid 17 års ålder och klarade inte av att skita i hans närvaro. Jag passade därför på att göra det vid de tillfällen då han åkte till jobbet eller då han var iväg på andra grejer på helgerna. Vissa helger var han inte iväg alls vilket resulterade i att jag inte sket på hela helgen. Fick dock inga problem med förstoppningar eller dylikt, var bara ibland psykiskt påfrestande att gå skitnödig men inte våga, men å andra sidan släppte bajsenödkänslan efter någon timme varje gång.

Allt "släppte" när jag var höggravid och var illa tvungen att panikskita, jag skämdes typ ihjäl medan sambon försökte trösta med att det var helt normalt.

Idag bryr jag mig inte längre, sådär 8 år senare i förhållandet, men det tog mig ändå 6 år att skita med sambon närvarande i hemmet, och än finner jag det jobbigt då han går in på dass efter att jag skitit.

Mycket bajs trådar här idag.
Det e väl bara att gå och plumsa.
Det bästa är väl att bara säga att  man ska gå och bajsa,  och göra det. Han gör ju också det......
Plumsa på bara 

Håller med.