Min fru låter mig inte lära vår son prata arabiska

Håller med. Men hemspråk är väl det språk som talas i hemmet? Och kan frun inte det så talar de väl inte det.
Men pojken har väl släkt som bara talar arabiska? Om jag bodde i ett annat land och var gift där så skulle jag se till att barnen lärde sig svenska.

På sätt och vis bekräftar du ju det jag skrev.

Nu kommer vi möjligen in på en helt annan diskussion och en farligare sådan, men det finns ju många andragenerations invandrare, som varken kan föräldrarnas språk eller svenska särskilt bra.
Men de har kanske bara andra problem?
Om det nu var så lätt med tvåspråkighet, finns väl ingen anledning att ha hemspråksundervisning? 

Andra generationens invandrare har ofta problem på grund av att de bara talat ett annat språk hemma alternativt att föräldrarna försökt med bara svenska trots att de inte behärskar det till fullo.

Har hamnat i en liten konflikt med frugan. Jag är arab, hon är svensk. Vi har fått en son ihop sedan några månader tillbaka. Hon vill sätta stopp för att jag ska lära honom arabiska. Min fru påstår att jag "tvingar på honom" ett språk, att jag måste vänta tills vår son blir tillräckligt gammal för att själv avgöra om han ska lära sig arabiska eller inte. Ska jag ha tillstånd från min fru ifall jag vill lära min son ett visst språk? Tycker detta låter ganska galet. Barn klarar av att lära sig flera språk. Jag växte upp och lärde mig svenska, arabiska, turkiska och engelska. Jag behärskar språken utan några som helst problem! Att han lär sig svenska och arabiska här hemma ska inte vara några problem, tycker jag. Nu argumenterar inte min fru för att vår son skulle bli förvirrad, utan hon vill bara inte att han lär sig arabiska. Hon har sagt "nej, han ska inte lära sig det språket förrän han själv väljer att lära sig det". Jag förstår inte varför hon håller på så. Arabiska är ett av de stora världsspråken. Om grabben lär sig språket kommer han ha stor nytta av det i framtiden.

Vet inte vad jag ska göra. Jag tycker inte hon har rätt att bestämma över en sån här sak faktiskt...

Jag hittar inte på, men talar av egen erfarenhet.
Eftersom jag själv är "språkbegåvad"  räknade jag bestämt med att mina barn utan problem skulle bli tvåspråkiga, men så blev det inte.
Min äldsta började blanda ihop språken, även om jag verkligen ansträngde mig för att tala "ren" svenska med henne. Hon fick svårt att stava språket i det land vi bor och i samråd med läraren satsade vi alla resurser på att lära henne ETT språk till fullo.
Alltså, det är inte alla språk som är lika lätt att stava som svenska, men det borde du ju veta som så insatt i ämnet. Det finns ju en hel del svenskar som har svårt för att stava  (talrika exempel här på FL) och det utan att de har flera språk.
Jag fortsatte med att tala svenska till mina barn, men förväntade inte svar på svenska. Min dotter har ett stort passivt ordförråd, och kan nog ganska lätt börja begå sig på svenska, om hon skulle få lust till att flytta till Sverige.
Det är ett fattigt intellektuellt liv, om man inte kan uttrycka sig 100% på ett språk, men bara 80% - på två språk.
Sedan kan jag ju tänka mig att där är vissa kulturella och religiösa egenheter som endast kan uttryckas och förstås på tex arabiska eller thai eller hindi....

Vill bara säga att inte alla barn klarar av att lära sig två eller fler språk samtidigt. Så bara för att du gjorde det betyder inte att din son kommer klara det.

Jag känner till barn som helt fick lägga ner modersmålet för att ha en chans att följa med på svenskan.

Fråga honom när han är fem år om han vill lära sig ditt språk. På så vis blir inte svenskan lidande.

Jag lärde mig min mammas och pappas språk och kunde dem i stort sett flytande, på barnnivå, men svenskan började jag lära mig när jag var 4 och ett halvt.
Jag var tvungen att slänga bort dem.
För att svenskan skulle sätta sig.

Jaså?

Jag talar svenska, engelska, tyska flytande. Jag kan göra mig förstådd på franska, holländska utan problem.
Har alltid haft högsta betyg i språkämnen. Så nej, jag har INGA bekymmer med språket. Och det har jag fått med mig i generna, min mor och far är också flerspråkiga.
Min mor talade 8 språk när hon kom till Sverige...

Svenska. Klarar han sig bra på.

Håller med. Men hemspråk är väl det språk som talas i hemmet? Och kan frun inte det så talar de väl inte det.

Men pojken har väl släkt som bara talar arabiska? Om jag bodde i ett annat land och var gift där så skulle jag se till att barnen lärde sig svenska.

Det där att flerspråklighet kan leda till att inget språk utvecklas till fullo är en myt som forskning flera gånger om visat är falsk. Alla kan inte utveckla 100% tvåspråkighet, men då blir det så att minoritetsspråket blir lidande, inte båda. Det är så lätt att skylla t ex språkförseningar på tvåspråkighet, men de problemen skulle funnits där även om barnet bara lärt sig ett språk hemma.

Min äldsta kusin blev tvåspråkig genom att hennes pappa talade tyska med henne och hennes mamma svenska från första början.
När de gjorde likadant med min yngsta kusin så blev båda språken lidande så pass att bara hans mamma förstod honom. De bytte till bara tyska efter inrådan från barnläkare för att han skulle utveckla åtminstone ett språk.

Visst, det finns säkert ett allmänt språkproblem i botten som gör att detta händer med vissa barn och som skulle innebära att de skulle blivit lite senare med språket även om de bara lärde ett språk. Och visst, de utvecklar säkert båda språken så småningom om man envisas och fortsätter.

Men det finns liksom viktigare saker än två språk när man är över tre och inte kan prata med sina kompisar, så det är liksom lite kortsynt att vifta bort problemet med att det skulle vara en myt. Det finns en liten risk att det inträffar och man ska vara medveten om det och hålla ett öga på det.

Det är dock en LITEN risk och inte är ett skäl i sig att inte försöka. Självklart ska TS prata arabiska med sitt barn!