Har du förtroende för regeringen?
Mycket av SD-svansens trygghetsbehov tycks vila i känslan att man inte är ensam i sitt viftande.
"Vi sa svinskiten" och "du och dina löss" är två talesätt som tillhörde min gamla mormors favoriter. Hom hade inte mycket till övers för personer som hon ansåg inte hade kurage nog för att stå upp för sina åsikter uan att behöva gömma dem bakom ett tänkt vi.
Du vet alltså att S förnekar mörka delar av pariets historia.
Det är inget jag känner till, ja alltså att S gör detta - att du tror dig veta att de gör detta såger inget om S.
Personligen anser jag dock att man måste ha ett kulturrelativistiskt perspektiv när man tolkar det förflutna, alltså att företeelser bör ses mot bakgrund av den tid de existerade under. Läser man om ett vikingasamhälle så blir det inte relevant att avfärda dem så levde då som okunniga barbarer som inte hade vett att uppföra sig, läser man om de allmänna åsikter som fanns under 1930-talet är det inte relevant att avfärda den tidsepoken som rasistisk. Däremot skadar det knappast att konstatera att med dagens mått mätt så var den ju rasistisk.
Vill man vara snäll mot SD-svansen så kan man kanske påstå att en stor del av bakgrunden till allt viftande handlar om längtan, längtan tillbaka till en värld som de uppfattar som så oerhört mycket mer okomplicerad än den vi lever i nu, ett Bullerbyn där Anna; Lisa, Lasse, Olle och de andra leker tillsammans och alla är blonda och blåögda.
Att den världen aldrig har funnits annat än i sagorna spelar egentligen ingen roll, det är ju bara en dröm, samma slags dröm som "Almqvist uttrycker som "Blott Sverige svenska krusbär har" när han befinner sig i exil - eller som Heidenstam fångar med orden:
"Jag längtar marken, jag längtar stenarna, där barn jag lekt"