• Anonym (Suck)

    Tycker att sambo dricker för mycket under graviditet

    Jag är gravid i vecka 20. Min sambo och jag har haft ett par fina år tillsammans. Jag är 28 och han 36 och vi har njutit av livets goda till fullo (ja, möjligen i lite för stor utsträckning). Minst en gång per vecka, ofta två, så har vi gått ut och ätit och tagit några öl eller sett en spelning och vin-/ölkvällarna hemma har inte heller varit få. Jag skulle nog påstå att vi druckit 2-5 ggr per vecka, i mängder som varierat mellan en mysöl och fest. Vi har tidigare varit överens om att vi ska sluta helt med den livsstilen då vi ska skaffa barn i framtiden, både uteätandet generellt men främst alkoholen.

    Så blev jag gravid. Inte med vilje, men båda blev glada och tyckte något chockade att "Okej, vi kör!". Jag slutade självklart dricka direkt (tack och lov upptäckte jag graviditeten redan vid första beräknade mens). Det gjorde inte min sambo.

    Han har fortsatt, om än i mindre utsträckning. Sedan jag blev gravid har han druckit 1-4 gånger per vecka. Generellt två. Jag har försökt förklara hur jag känner lugnt, tjatat, gnällt, skällt. Skiter ju han lite i. Jag har svårt att sätta ord på varför det känns viktigt.

    För det första känner jag mig otrygg. Jag var på det klara med att det här var en livsstil som bara gällde medan vi var obundna. Det kan inte fortsätta på samma sätt med ett barn och jag skulle känna mig tryggare om jag såg att han kan sluta NU. Sedan skulle det kännas som ett stöd för mig. Jag saknar att sitta med ett glas vin och prata, att gå ut och ta några öl med vänner. Det känns jobbigt att även få se på här hemma. Jag har en rejäl craving på rödvin just nu, jag kan känna lukten på fem meter och hela kroppen skriker efter det (ja, craving och inte alkoholism. Det är inte alkoholen jag är ute efter, det är vinsmaken). Och för det tredje att det är han som har körkort och bil. Händer något akut så vill jag att han kan köra.

    Jag har inte sett det som en stor grej att lägga ner alkoholen men det känns som att mitt liv begränsas avsevärt just nu medan han inte kan bjuda till med ens den här delen (jag har slutat dricka, slutat gå ut, kan inte röra mig ordentligt pga foglossning).

    Är jag fånig och överreagerar? Jag anser att självklart får han dricka men det vore tryggare om han i så fall valde ut några få tillfällen då det händer något särskilt och inte bara tomdricker hemma.

    Är det någon som har några argument? Mina är slut. Då jag förklarar det jag skrivit här så får jg bara veta att han inte behöver sluta och att han gör det då det börjar spela någon roll (=nära förlossningen enligt honom, men det lär väl ändras...).

  • Svar på tråden Tycker att sambo dricker för mycket under graviditet
  • Anonym (Suck)
    Frontline skrev 2015-03-27 18:37:20 följande:

    Håller med er båda 2

    Det här med att bara 1 i familjen har körkort är ju så uttjatat så man blir less på det.

    Här är det bara jag som har det så jag skulle med andra ord aldrig få dricka nåt, nu har det peppar peppar aldrig hänt nåt med våra 3 barn som är så pass akut att vi måste pronto åka in trots att jag i stort sett tar mig några öl varje helg.

    När min fru var gravid med barnen så sa jag att dom sista 4 veckorna innan beräknad förlossning så tog jag inte en droppe alkohol och det var ok för henne och trots att dom var för tidigt födda alla 3 så gick det bra...


    Det är inte heller vad som är viktigast, det var därför jag skrev det sist. Senast jag fick åka upp till akuten blev det taxi till och från eftersom han drack och det gick ju bra. Dock så missade han det första ultraljudet på vårat barn därigenom. Det kändes synd samtidigt som jag var orolig över allt som hände.

    Bra att veta gällande min personliga oro kan vara att det här är en riskgraviditet som troligen kommer medföra tidig förlossning så det kan ske när som helst från vecka 25 eller vad som nu gäller för att det inte ska räknas som sent missfall, dessvärre. Jag är inställd på att ta mig dit själv om det skiter sig, men jag är inte inställd på att han missar det hela :/

    Det är klart jag förstår att restaurangbesök eller ett glas vin fungerar även med barn. Jag hade varken tänkt laga ekologisk mat eller bli nykterist. Däremot tycker jag inte det är en bra uppväxtmiljö med en eller två föräldrar som är onyktra varannan dag. Det fungerade innan, jag tycker inte det fungerar efter att man valt att skaffa barn.
  • Anonym (Suck)
    Anonym (hmm) skrev 2015-03-27 18:46:08 följande:

    Jag får vara lite kärringen mot strömmen här, jag tycker i och för sig som de andra att hans liv inte nödvändigtvis behöver begränsas av din graviditet, och att det inte finns något självändamål i att vara nykter, men om han har druckit 1-4 ggr i veckan skulle i alla fall jag vara orolig om jag var du, för att han kanske inte kan sluta... Han skulle i alla fall kunna bevisa att han inte är beroende av att dricka genom att hålla sig nykter i några veckor. Fyra veckor är väl inte för mycket begärt?


    Precis så känner jag. Jag bryr mig inte om alkohol överlag och tänker inte be honom att bli nykterist för det tänkte jag inte bli själv. Jag är väldigt orolig över om han överhuvudtaget klarar sig utan det och hr det blir när barnet kommer :/ Jag har inget behov av att få gå ut då det är här, men behov av att vi båda är närvarande föräldrar för det hela känns rätt läskigt så här som förstagångsförälder.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Suck) skrev 2015-03-27 18:51:49 följande:
    Däremot tycker jag inte det är en bra uppväxtmiljö med en eller två föräldrar som är onyktra varannan dag. Det fungerade innan, jag tycker inte det fungerar efter att man valt att skaffa barn.
    Jag bryr mig inte om alkohol överlag

    Dessa meningar går inte ihop. Om man dricker så mycket som du gjort innan graviditeten, tyder ju på att du bryr dig ganska mycket om alkohol.

  • Anonym (Suck)
    Anonym (Anna) skrev 2015-03-27 19:14:02 följande:

    Jag bryr mig inte om alkohol överlag

    Dessa meningar går inte ihop. Om man dricker så mycket som du gjort innan graviditeten, tyder ju på att du bryr dig ganska mycket om alkohol.


    Jag menar alltså att jag inte bryr mig om att folk dricker överlag eftersom jag blev anklagad för att vara någon typ av nykterist-ekologiskt-hen-wannabe. Jag vet att jag drack mycket men jag hade inga problem med att sluta direkt heller. Jag visste att det inte kunde fortsätta så för alltid, men en period så var det roligt både att vara onykter, smaka goda viner och ölstorter och att besöka restauranger, evenemang och konserter. Det är en självklarhet att den livsstilen inte kan fortsätta bara för att graviditeten blir klar. Det som oroar mig är att min sambo inte verkar hålla med.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Suck) skrev 2015-03-27 19:48:04 följande:
    Jag menar alltså att jag inte bryr mig om att folk dricker överlag eftersom jag blev anklagad för att vara någon typ av nykterist-ekologiskt-hen-wannabe. Jag vet att jag drack mycket men jag hade inga problem med att sluta direkt heller. Jag visste att det inte kunde fortsätta så för alltid, men en period så var det roligt både att vara onykter, smaka goda viner och ölstorter och att besöka restauranger, evenemang och konserter. Det är en självklarhet att den livsstilen inte kan fortsätta bara för att graviditeten blir klar. Det som oroar mig är att min sambo inte verkar hålla med.
    Nej, han har väl utvecklat ett beroende.
  • Anonym (Lugn)
    Anonym (Suck) skrev 2015-03-27 18:32:09 följande:

    Tack för era svar! Jag förstår absolut vad ni menar, trots graviditetshormoner och djävulskap så har jag lite hjärna kvar. Alkoholfritt vin har jag testat och det har varit okej och stillat det värsta begäret, men jag har inte hittat någon riktigt bra sort tror jag. Någon som har tips på bra alkoholfria viner som ett rent sidospår?

    Men att dricka fyra gånger i veckan då det vill sig? Det är det som oroar mig mest. Några öl en fredag eller lördagkväll dör jag inte av att bevittna men jag blir irriterad över att han inte ens kan låta bli under veckorna som "vanligt folk". Jag kunde sluta helt över en natt men han kan inte ens låta bli en enda kväll då jag ber honom. Det oroar mig inför livet med en bebis. Planerna innan var ju att båda skulle sluta redan under försökstiden, nu blev det aldrig någon sådan men jag är orolig för att det här kommer utvecklas till att jag får ta allt ansvar för barnet och bara gå hemma själv några månader medan han går ut varannan kväll.

    Ärligt tack för era åsikter, det betyder mycket att få lite annat perspektiv


    Jag förstår dig.. Jag är oxå gravid och tycker att min sambo kan ta det lite lugnare. Han dricker inte ofta men för mycket när han gör det. Kommer hem o kräks osv. Sa helt enkelt att jag vill se lite mer mognad nu när vi ska ha barn.. Man är två om det trots att det bara är kvinnan som bär barnet. Men det är ingen dans på rosor så det är rätt lite begärt att killen tar det liiite lugnare! :D
  • Tow2Mater
    Anonym (Suck) skrev 2015-03-27 19:48:04 följande:
    Jag visste att det inte kunde fortsätta så för alltid, men en period så var det roligt både att vara onykter, smaka goda viner och ölstorter och att besöka restauranger, evenemang och konserter. Det är en självklarhet att den livsstilen inte kan fortsätta bara för att graviditeten blir klar. Det som oroar mig är att min sambo inte verkar hålla med.
    Varför skulle man sluta med det bara för att man får barn? Det finns en gyllene medelväg i allt; mittemellan att vara helnykter och stupfull; mittemellan "aldrig" och "7 dagar i veckan".
  • Anonym (Suck)
    Tow2Mater skrev 2015-03-27 19:53:55 följande:

    Varför skulle man sluta med det bara för att man får barn? Det finns en gyllene medelväg i allt; mittemellan att vara helnykter och stupfull; mittemellan "aldrig" och "7 dagar i veckan".


    Ja, det är precis vad jag har sagt till honom. Att jag önskar mig mer normala alkoholvanor. Att vi tar ett eller två glas vin en fredag eller är på middag en helgdag och dricker i samband med det är inget konstigt för mig i framtiden, men det blev konstigt nu när han först var på en fyra dagars fylleresa med kompisar och därefter har druckit i stort sett varannan dag :/ Det känns skrämmande att han inte ser någon anledning till att dra ner och att han hellre lämnar mig ensam och dricker än att vi umgås som förr men utan alkohol. Att se serier/film nykter känns ju inte som någor konstigt i min värld.
  • Anonym (Levt liknande liv)

    Hej ts,

    Jag känner igen mig i det du beskriver, när jag blev gravid med mitt första barn, helt oplanerat, levde jag och min sambo "livets lyckliga dagar" med mycket fest, alkohol och utemiddagar. Jag hade lätt för att släppa alkoholen och den formen av festande. Dock var jag ändå ute med sambon och vänner tills kroppen/magen/orken sa ifrån. Min sambo hade svårare, mycket svårare att ändra sitt liv fast jag tyckte han skulle bli "medgravid" och oxå börja varva ner så jag slapp sitta ensam hemma. I efterhand har jag fattat att hans "hjärna inte hängde med". Det som hände i min kropp kände ju inte han och hade rätt svårt att acceptera. Idag tänker jag att jag borde varit "smartare" och typ fått honom att bli engagerad genom bilder film mm men tror egentligen inte han hade varit mottaglig för det, vad jag menar är att det kan ta längre tid att processa att en bebis finns där inne när man står bredvid. Men jag tycker faktiskt att en man/partner ska hjälpa graviditeten genom att gå igenom den tillsammans inte dra ut på fest flera gånger i veckan, dock viktigt att både den gravida och partner fortsätter leva och inte helt tappar sig själv ( men om man inte klarar av att sluta dricka alkohol alls ska man nog se över sina vanor...)

  • Anonym (Xander)
    Anonym (Suck) skrev 2015-03-27 18:51:49 följande:

    Däremot tycker jag inte det är en bra uppväxtmiljö med en eller två föräldrar som är onyktra varannan dag. Det fungerade innan, jag tycker inte det fungerar efter att man valt att skaffa barn.


    Dricker han sig onykter varje gång är det ju ngt helt annat än vad det låter som du beskriver i TS.

    Hur ofta i veckan blir det mer än bara "mysdricka" (eller vad du skrev)?
Svar på tråden Tycker att sambo dricker för mycket under graviditet