Tycker att sambo dricker för mycket under graviditet

Jag är gravid i vecka 20. Min sambo och jag har haft ett par fina år tillsammans. Jag är 28 och han 36 och vi har njutit av livets goda till fullo (ja, möjligen i lite för stor utsträckning). Minst en gång per vecka, ofta två, så har vi gått ut och ätit och tagit några öl eller sett en spelning och vin-/ölkvällarna hemma har inte heller varit få. Jag skulle nog påstå att vi druckit 2-5 ggr per vecka, i mängder som varierat mellan en mysöl och fest. Vi har tidigare varit överens om att vi ska sluta helt med den livsstilen då vi ska skaffa barn i framtiden, både uteätandet generellt men främst alkoholen.

Så blev jag gravid. Inte med vilje, men båda blev glada och tyckte något chockade att "Okej, vi kör!". Jag slutade självklart dricka direkt (tack och lov upptäckte jag graviditeten redan vid första beräknade mens). Det gjorde inte min sambo.

Han har fortsatt, om än i mindre utsträckning. Sedan jag blev gravid har han druckit 1-4 gånger per vecka. Generellt två. Jag har försökt förklara hur jag känner lugnt, tjatat, gnällt, skällt. Skiter ju han lite i. Jag har svårt att sätta ord på varför det känns viktigt.

För det första känner jag mig otrygg. Jag var på det klara med att det här var en livsstil som bara gällde medan vi var obundna. Det kan inte fortsätta på samma sätt med ett barn och jag skulle känna mig tryggare om jag såg att han kan sluta NU. Sedan skulle det kännas som ett stöd för mig. Jag saknar att sitta med ett glas vin och prata, att gå ut och ta några öl med vänner. Det känns jobbigt att även få se på här hemma. Jag har en rejäl craving på rödvin just nu, jag kan känna lukten på fem meter och hela kroppen skriker efter det (ja, craving och inte alkoholism. Det är inte alkoholen jag är ute efter, det är vinsmaken). Och för det tredje att det är han som har körkort och bil. Händer något akut så vill jag att han kan köra.

Jag har inte sett det som en stor grej att lägga ner alkoholen men det känns som att mitt liv begränsas avsevärt just nu medan han inte kan bjuda till med ens den här delen (jag har slutat dricka, slutat gå ut, kan inte röra mig ordentligt pga foglossning).

Är jag fånig och överreagerar? Jag anser att självklart får han dricka men det vore tryggare om han i så fall valde ut några få tillfällen då det händer något särskilt och inte bara tomdricker hemma.

Är det någon som har några argument? Mina är slut. Då jag förklarar det jag skrivit här så får jg bara veta att han inte behöver sluta och att han gör det då det börjar spela någon roll (=nära förlossningen enligt honom, men det lär väl ändras...).

Det är väl i och för sig ganska uppenbart att personen glömde ett "vin" i sitt inlägg. Att människokroppen alltjämt behöver vätska, gravid eller inte, är nog bortom allt tvivel för var och en.

Har inte läst hela tråden bara ts och det var som att det var jag som skrev den när jag var gravid första gången. Min man fortsatte att festa som bara den , nästan mer än innnan och jag var tvungen att tvinga honom att sluta dricka två veckor innan förslossningen.

Jag kände mig ensam och utanför för att jag inte kunde vara med på fest, jag var med men gick hem tidigt.  Jag hade det väldigt jobbigt under graviditeten och trodde mitt liv skulle vara slut när barnet kom.

Så här i efterhand så har jag och min man pratat om att han nog kände detsamma att han festade så mycket och passade på innan bebisen kom.  

När vi fick vår son så ändrade allt sig då blev det verkligt för min man. 

Då hade han en bebis och ta hand om. 

Det kan ju vara så för din man också, det kan vara svårt för andra att förstå att det faktiskt kommer ett barn.

 Ett tips på alkoholfritt också, billabong mouserande det är det ända som går att dricka :) eller faktiskt 100 % blåbär smakar ganska festligt 

Att du inte vill att din sambo dricker när du är gravid beror antagligen på att du själv håller på att bli alkoholist. Du klarar inte av att hålla dig nykter när din sambo dricker. Man får inte "cravings" av vinsmaken, man får det alkoholen. Sluta ljug för dig själv och ta tag i ditt problem.

Att du inte vill att din sambo dricker när du är gravid beror antagligen på att du själv håller på att bli alkoholist. Du klarar inte av att hålla dig nykter när din sambo dricker. Man får inte "cravings" av vinsmaken, man får det alkoholen. Sluta ljug för dig själv och ta tag i ditt problem.

Jag tycker att jag har varit tydlig men din läsförståelse kanske är taskig? Jag har för hundrade gången inget emot att han dricker, det jag vänder mig emot är att det av och till blir veckor med fyra gånger på raken. Det gör att jag känner mig orolig över hur det blir då barnet är här.

Jag klarar utmärkt av att hålla mig nykter, hittills har det gått bra i fem månader. Det är vinsmaken jag har haft cravings för, alkoholfritt vin kändes fantastiskt då det var som värst. Hur kan du uttala dig om mina cravings? I början hade jag cravings på inlagda saker som gurka och sill. Det kändes precis likadant.

Jag blir rejält irriterad över att du dömer mig på vad jag INTE skriver. Han får gärna dricka alkohol på ett normalt sätt. Jag är helt inställd på att livet efter barnet kommer vara nyktert så länge jag ammar och därefter aldrig återgå till hur det var innan, vår tidigare livsstil lämpar sig inte med ett barn med i bilden. Det som oroar och tynger mig är att min partner inte verkar hålla med.

Att du inte vill att din sambo dricker när du är gravid beror antagligen på att du själv håller på att bli alkoholist. Du klarar inte av att hålla dig nykter när din sambo dricker. Man får inte "cravings" av vinsmaken, man får det alkoholen. Sluta ljug för dig själv och ta tag i ditt problem.