BF december 2015 :-)

Ja men va skönt! men trodde man alltid fick veta alla resultat med en gång?

Va roligt att få se den lille och att allt verkade lugnt! Jag trodde också alla fick svar direkt. Sist jag gjorde kub så knappade dom bara in måtten i datorn och resultat från blodprovet låg redan inne så fick jag då siffrorna direkt.

trodde jag också men det är visst lite annat häe i Finland :) men det känns ändå rätt lugnt när bm sa att det såg ut som en frisk krabat :) det var så overkligt att äntligen få se vår bebis, det blev som riktigt nu. Min andra hälft fällde också några tårar när han såg den lilla spralliga röra sig så aktivt.

Åh förstår att det måste vara sjukt jobbigt :/

Hoppas allt är bra! <3

Man vill ju bara att tiden ska gå. Väntan är värst. Lycka till <3

Tack så hemskt mycket!! Det värmer <3 försöker fokusera!! Kram

Jobbigt för er, evve88. Nu ställer jag en fråga, jag vet att du inte ville prata om sjukdomen, så det är helt ok att inte svara... kommer ni se tidigt om barnet har sjukdomen eller ej, eller tar det många år innan det syns? Oavsett måste det vara en fruktansvärd väntan. Hoppas på det bästa!

Jag har börjat bli yr, höll på att svimma på op i förrgår. Så himla pinsamt! Jag som vill operera mycket.. nu måste de tro att jag är rädd för blod eller nåt.

I övrigt ömma bröst, till och från lätt förstoppning (men inte lika uppblåst längre) och ibland känns livmoderkanten tydligt. På tisdag ska jag på inskrivning. Jag vill typ inte erkänna för någon att jag är gravid så jag tycker det känns jobbigt. Har inte lyckats berätta för familj eller vår son än. Det tar emot! V 11+3 idag.

Oj, ser nu att jag missade att du får veta på onadag. Glöm min fråga! Lycka till!

Ingen fara! Tack så mycket!

Jobbigt att vara så yr, när väljer du berätta så att dom förstår varför du är yr?

modernu: får jag fråga varför det tar emot att berätta för omgiviningen? Känner lite likadant inför att berätta men förstår mig inte riktigt på mina känslor..

Evve88: jag berättade efteråt för en av kollegorna men hans reaktion blev sådär.. "igen? Jaha, men då vet vi ju. Man får väl gratulera" (utan någon direkt entusiasm). Alltså, jag har ett barn innan, han är tre och jag fick honom när jag gjorde at, dvs inte alls när jag var hos dem. Tror han tycker det är svårt att satsa på operativ verksamhet om man har (flera) barn.

Beya: Jag vet inte helt säkert. Dels tror jag att det har med jobbet att göra (se ovan tex). Dels var jag inte själv jättesugen på ett barn till (säkert delvis relaterat till jobbet) - skäms nästan när jag skriver det, särskilt idag (ofrivilligt barnlösas dag). Jag tyckte också första barnet var en rejäl påfrestning på mitt psyke, jag mådde dåligt av den extrema sömnbristen och att aldrig få en lugn stund (han hade jättesvårt att somna på dagarna). Sen vet jag inte... tror bara det är sådan jag är, förra graviditeten vågade inte berätta för min familj förrän efter rul då jag var orolig över deras reaktion. Det kändes lite förbjudet (har väl något med min uppväxt att göra antar jag).

Oj, lång utläggning! Nu skulle jag egentligen vilja ta ett glas vin och en snus men jag antar att de här känslorna blir bättre när magen växer och man börjar känna rörelser. Jag saknar faktiskt den delen av graviditeten ????