BF december 2015 :-)

Igår när jag var på stan och skulle luncha med en tjejkompis, slog illamåendet bara till. Det blev liksom för mycket med värmen och alla dofter, så först trodde jag att jag skulle svimma, men sen började jag hulka och rusade bort mot byggnadens enda toalett. Kom fram till den enda kvinnan som stod i kö och bad snällt om att få gå före, samtidigt som jag fortfarande hulkade. Jag fick som svar "eh.. Nej jag har redan väntat så länge" desperat bad jag ännu en gång, snällt och la till att jag verkligen kommer att spy men fick då som svar "nej då kanske du ska gå någon annanstans, för annars kommer ingen kunna gå på toa efter dig" (som om man inte tar hand om sin egen skit liksom). Så när toan blev ledig gick hon in. Den enda toan i hela byggnaden.. Vart menar hon att jag annars skulle ha gått? Det var redan försent så jag fick ställa mig i ett hörn bakom toalettdörren. Så fruktansvärt förnedrande! Men hellre där i hörnet än ute bland allt folk vid lunchställerna. Otrevliga jävla människor.... 

Hej.

Jag kliver in i tråden även om jag fortfarande inte riktigt vågar hoppas på att det blir en decemberbebis för oss.

Har BF 11 december, är i v. 12+2 idag.

Vi har 2 haft missfall under 1 år (första v. 9 andra v. 12).

Hade ett tidigt missfall ett år innan det också.

Så man vågar inte riktigt hoppas än. Även om varje dag som går nu är en dag närmare bebis, så är det ändå oroligt. Försöker dock att inte oroa mig, men ibland är det lite svårt.

Har ännu inte berättat för någon, vi har velat vänta. Vi berättade förra sommaren för mina svärföräldrar redan i v 7 (vi kunde inte hålla oss). Missfall två veckor senare var inte lika kul att behöva berätta.

Så nu har vi väntat.... och väntat.... och vi kanske väntar lite till.

Ska tillägga att vi försökt i flera år innan jag blev gravid första gången.

Känner igen mig väldigt mycket i dina känslor! Jag mådde också väldigt dåligt när min son var nyfödd. Fick utmattningsdepression, så är väldigt rädd att det ska bli så igen och det känns så påtagligt nu, var mer positiv innan jag blev gravid.
Sen tror jag att jag får samma reaktion på jobbet, de tycker nog jag är för gammal för att börja om, men ny man och allt. Sådant man inte ska bry sig om, jag vet.
Jaja jag hoppas också det känns bättre snart när det blir mer verkligt. Skäms också för mina tankar men man måste nog ventilera dem också! 

Grattis till alla nuvarande och blivande mammor!

Känner igen det där, finns snygga o praktiska kräkpåsar att köpa som tur är, tror jag köpte mina på apotea eller apoteket online.

Fast jag hoppas jag ska sluta med kräkandet snart :)

Beya:

Hur gammal är din son? Vi hade 3-årskalas för vår son idag. Tror att mina systrar känner på sig att jag är gravid (var några kg smalare förr och magen börjar synas) men ingen har förstås frågat. Och jag orkar inte berätta. Det blir ju lite löjligt om de egentligen fattar.. Nåväl. Någon dag är det väl oundvikligt. Är däremot lite sugen på att berätta för sonen men då kommer han ju prata vitt och brett om det.

Han är 6 år. Men bara för lite mer än ett år sedan så var jag 100% säker på att jag inte ville ha fler barn. Sen förändrades det när jag träffade mannen i mitt liv till min stora förvåning.
Ska berätta för sonen efter kuben och det ser jag fram emot eftersom han pratar så mycket om att han skulle vilja ha ett syskon

Grattis alla mammor och blivande mammor! :)

Min dotter blir snart 4 och ikväll när jag beklagade mig över hur svullen magen är för min sambo så log hon så sött och sa mamma det ser ut som att du har en liten bebis i magen. :)

Hela dagen har hon pussats och sagt att jag är bästa mamman i hela världen och berättat om massa saker som hon tycker är fina som hon skulle säga åt pappa att köpa åt mig. ;)

Längtar såå efter att få dela min hemlis med henne och hennes lillasyster men vill helst vänta tills kub så allt är okej med liten och jag tror det är enklare att förklara med en bild?. :) Dessutom vill jag inte att hon skvallrar på förskolan nu när det bara är 2 veckor kvar till lov och hon ska vara hemma till mitten på augusti. :)

Jag tror också att min syster vet pga vissa hintar och så från hennes sida men än tiger jag! ;) Det syns såå väl. Jag nojjar så hemskt över vad folk ska säga..

Vi har berättat för blivande storebröderna. Min son är 9 år o sambons är 10 år. De blev så glada och ser så mycket fram emot det. Har även berättat på jobbet. Är idag i v 12+6. Fick de en liten på vul i v 9 och sedan lyssna på hjärtat på inskrivningen för 2 veckor sedan. Ska inte göra kub då jag inte vetat vad jag skulle gjort om provsvaret visat på ökad risk. Även de barn har rätt till ett liv. I min mening.

Har fått sådan sjuk nästäppa. Är beroende av nässpray sedan innan men nu är det 10 resor värre. Nån som har något bra tips?:)

Någon mer som känner av "spökveckorna"? Är i v 14 och känner ingenting längre. Blir såklart orolig för MA men antar man bara får härda ut några veckor till och hoppas på det bästa!