Anonym (En annan finlandssvensk) skrev 2015-04-07 18:24:54 följande:
Vill här bara påpeka att finlandssvenskar ingalunda är en etnisk utan språklig minoritet i Finland som sällan ens har några släktband eller rötter i Sverige (som en del nationalistugrer ibland vill påstå när de argt skriker att "hurrina" ska "flytta tillbaka till Sverige"). Som helsingforsboende finlandssvensk är min upplevelse av att tillhöra den minoriteten uppenbarligen också väldigt annorlunda jämfört med österbottningens - Österbotten är trots allt (populär)kulturellt väldigt svenskt - men finlandssvenskar finns det gott om som inte bor eller är uppvuxna i Österbotten så den upplevelsen är definitivt inte så allmängiltig som Österbottningen får det att låta som.
Jag upplever i alla fall i allra högsta grad att jag är finländare och har en stor kontakt med det finskspråkiga Finland. Ser på finsk tv, konsumerar finsk media, umgås, handlar med, jobbar med finskspråkiga i min vardag (det trots att min arbetsplats faktiskt är helt svenskspråkig). Talar också flytande finska, trots att få i min släkt har finska som modersmål. Och så upplever nog de flesta som inte bor i helsvenska områden som Korsnäs, som faktiskt snarare är undantag än regel. De flesta områden/kommuner som anses finlandssvenska har finska som majoritetsspråk eller starkt minoritetsspråk. Jag tror - med betoning på tror - att de flesta finlandssvenskar i någon mån är tvåspråkiga och har stor kontakt med finskspråkiga i sin vardag.
Nåja, det var OT (sorry). Jag har faktiskt en fråga till TS också! Hur ser du på rollerna inom familjen? Kvinnans ställning? Samkönade par? Du talade varmt om kärnfamiljen som ideal, kan en kärnfamilj då t.ex. bestå av två män och deras barn?
Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter.
Jag kan se ett värde i familjen där mannen är en stark och trygg fadersfigur och kvinnan en mer öm och omtänksam moder. Men alla är vi olika och olika familjer kommer också se olika ut. Jag tror det oavsett detta är viktigt att familjer håller ihop och som jag skrev tidigare är kärnfamiljen ett eftersträvansvärt ideal.
Hur man lägger upp olika arbetsuppgifter inom familjen och hushållet ska givetvis varje par vara förmögna att själva bestämma. Om det sedan blir så att mannen oftare jobbar och kvinnan oftare är hemma och tar hand om barnen, är detta i mina ögon inga som helst problem, så länge familjerna själva kommit överens om detta.
Vad gäller samkönade par och homosexualitet; Jag tycker absolut att homosexuella ska ha rätt att bo tillsammans. Jag är dock inte säker på om jag tycker att de ska få ingå äktenskap, men jag har heller inga starka åsikter om just det.
Jag vet inte riktigt var en familj med två män skulle få barnet ifrån. Jag är emot att samkönade par ska få adoptera, utan det tycker jag är en rätt en som bara en familj med en man och en kvinna ska ha. Lesbiska par kan ju skaffa sig barn genom insemination eller ONS, och det går ju inte att förhindra. Om en man (eller kvinna) först får barn genom naturlig väg, och sedan blir homosexuell och blir tillsammans med en samkönad, är det givetvis också helt okej.
