• Anonym (gnälligochbjuderpådet)

    Trötta mig!!

    Min kära sambo är ingen oengagerad pappa och mina bonuskillar är inga dåliga barn. Så är det sagt. Däremot är jag ohyggligt trött på att han alltid kan gömma sig bakom barnen för att slippa måsten och göra roliga saker istället.

    Jag brukar komma hem först från jobbet, trots att han slutar 30 min tidigare än mig och dessutom har bilen medan jag får åka kollektivt. Han hämtar barnen och det kan ta både 30 min och 45 min att göra det eftetsom det tydligen är en dödssynd att inte säga ja till varje liten grej dom vill visa. Så, jag kommer hem, går ut med hunden börjar laga maten, slänger in en tvätt (eftersom hans barn är väldigt aktiva och därmed blir skitiga barn) dukar och har oftast maten på bordet när dom kommer runt 18-tiden (Han slutar 16.30).

    Vi äter och sen vill ju barnen leka med pappa så jag plockar undan efter maten, tar disk och fix medan dom leker. Därefter ska barnen nattas, och det ska såklart pappa göra, så då hänger jag tvätt, packar väskorna för morgondagens skola och plockar lite. Sen är sambon klar med nattningen och kastar sig i soffan medam jag går ut med hunden för sista rundan. Min rumpa brukar landa i soffan vid halv tio och då är jag så trött att ögonen går i kors, medans sambon lekt och sen fått vilostund vid nattningen och därmed är pigg.

    Han förstår inte att jag tycker att detta är snedvridet utan tycker ju att det är självklart att man ställer upp för varandra, dvs jag ger honom möjlighet att umgås med sina barn. Men jag väntar fortfarande på svaret på hur han ställer upp för mig.

    Jag vill såklart att mina bonuskillar ska få en bra barndom och vill inte bli den elaka styvmodern, vilket gör att när dom säger "snälla nn, kan inte du göra maten/ta disken/städa så pappa kan leka med oss" så blir det väldigt svårt att alltid säga nej. Samtidigt som jag tycker att sambon själv kanske borde ta det initiativet ibland. För hel**te, barnen dör inte av ett nej!

    Jag vet att jag bara borde protestera och skita i att göra allt, bara bry mig om mig själv eftersom ingen annan har det fokuset. Men något hindrar mig alltid, oftast mitt dåliga samvete som triggas av sambons suckar eller klagomål över att han inte hinner med sig själv. Samtidigt vill jag bara skrika "det är inte jag som valt att skaffa två barn och sen strunta i allt vad konsekvent beteende heter. Det är inte jag som säger ja till allt, eller försöker säga nej, men ändrar ändå till ja efter tjat. Det är inte jag som vägrar ställa krav på att barnen ska hjälpa till. Det är inte jag som sätter upp regler som barnen ändå skiter i och tillåts göra så. Det är du! Så sluta gnäll!!"

    Det händer mer eller mindre ofta att jag önskar att jag bodde själv så jag slapp lägga all min tid på att ta hand om andras skit. Gahhh!

    Och nej, det var inte så här i början. Då tog han allt ansvar, men saker förändras visst.

  • Svar på tråden Trötta mig!!
  • Ess
    ventilera mera skrev 2015-04-13 10:31:39 följande:
    Exakt! Det är här du börjar. NU. Packa inte deras väskor. När du går ut med hunden ikväll så säger du åt honom att "Jag hinner/hann inte packa deras väskor, så det behöver du göra nu." och sen går du. Ta gärna en extra runda också. 
    Sen får han börja att hjälpa till med tvätten. Börja med att lägga en extra dag emellan tvättdagarna, så det börjar ta slut på kläder. Tvätta upp det du behöver, och spara lite på deras. Förklara för honom när han undrar att det är dags för honom att börja ta ansvar, för du ÄR INGEN HUSHÅLLERSKA.
    Anonym (gnälligochbjuderpådet) skrev 2015-04-12 14:27:13 följande:
    Tror tamigtusan du har rätt. Vi har två veckor ensamma och två veckor med barnen i sommar. Tror att en av dom veckorna med barnen får bli min "egensemester"
    Nästa steg. Se till att det BLIR så också.

    Lycka till!
    Jag håller med dig, förutom på att hon inte ska säga att hon inte hann packa väskorna. För då låter det som att det egentligen är hennes ansvar att göra det.
    Jag hade lagt det som -Nu tar jag en tur med hunden. Glöm inte packa deras väskor nu ikväll.

    För då är hon "snäll" som påminner honom, men drar ändå en gräns att det inte är hennes uppgift.
  • ventilera mera
    Ess skrev 2015-04-13 11:21:48 följande:
    Jag håller med dig, förutom på att hon inte ska säga att hon inte hann packa väskorna. För då låter det som att det egentligen är hennes ansvar att göra det.
    Jag hade lagt det som -Nu tar jag en tur med hunden. Glöm inte packa deras väskor nu ikväll.

    För då är hon "snäll" som påminner honom, men drar ändå en gräns att det inte är hennes uppgift.
    Alldeles sant. Skrattande
  • Anonym (gnälligochbjuderpådet)

    Tack för tipsen!

    Igår protesterade jag genom att ligga på soffan och inte göra ett skit. Det blev rätt irriterat och jag fick lite pikar, men jag orkade inte ens ta diskussionen utan var bara tyst hela kvällen.

    En av anledningarna till att jag ville bli sambo med honom trots två barn, var för att han tydligt tog allt ansvar själv. Sen har det över tid blivit en förskjutning och nu har det blivit för mycket.

  • Anonym (gnälligochbjuderpådet)
    Anonym (3barnsmor) skrev 2015-04-12 22:25:08 följande:

    Jag tvivlar på att han är särskilt pigg och utvilad efter en kväll med lek och nattning.


    Om jag får välja mellan att sova 40 min i barnens säng eller diska, hänga tvätt och gå ut med hunden så vet i alla fall jag vilket jag blir tröttast av... och inte är det den lilla powernapen. Men alla är vi olika.
  • Påven Johanna
    Anonym (gnälligochbjuderpådet) skrev 2015-04-13 12:49:10 följande:

    Tack för tipsen!

    Igår protesterade jag genom att ligga på soffan och inte göra ett skit. Det blev rätt irriterat och jag fick lite pikar, men jag orkade inte ens ta diskussionen utan var bara tyst hela kvällen.

    En av anledningarna till att jag ville bli sambo med honom trots två barn, var för att han tydligt tog allt ansvar själv. Sen har det över tid blivit en förskjutning och nu har det blivit för mycket.


    Att protestera och tiga tycker jag är en allt annat än framkomlig väg. Synd att du valde den. 
  • Myling

    Jag tycker tyst protest låter helt rätt i situationen! Hon har redan försökt påtala problemet och han har struntat i det. Nu är bollen på hans sida där den hör hemma!

  • Anonym (gnälligochbjuderpådet)
    Påven Johanna skrev 2015-04-13 13:32:04 följande:

    Att protestera och tiga tycker jag är en allt annat än framkomlig väg. Synd att du valde den. 


    Orkade inte diskutera detta en gång till. Speciellt eftersom jag var helt slut efter att ha servat barnen två hela dagar non-stop.
  • Anonym (gnälligochbjuderpådet)

    Kommer ta diskussionen en gång till men i piggare tillstånd. Det jag kommer ta upp är:

    * delar vi ansvar för barnen, ska vi även dela ansvar för hunden.

    * jag tänker inte sköta all markservice för att han ska hänga med barnen. Det får delas och om barnen bara vill ha papp får han helt enkelt köpa att det blir lite körigt vissa dagar. Så är det när man väljer att bli tvåbarnsfar.

    * ett nej är ett nej. Om jag upprätthåller regler han själv skapat kan inte han komma i efterhand och ändra mitt nej till ett ja. Om han vill ha den rätten kommer jag ta mig rätten att helt avsäga mig allt sådant engagemang i barnen.

    * jag driver inte hotell. Barnen är gamla nog att hjälpa till med vissa saker. Om han inte håller med får han stå för full-servicen, inte jag.

    * vi är 4 plus hund i familjen, inte bara 2. Allt kan inte hela tiden och konstant anpassas till barnens vilja.

    * Han kan inte säga ja och amen till allt alltid och sen bli sur när dom inte kan visa hänsyn eller acceptera ett nej.

    * om han vill acceptera dryg attityd och arrogant beteende är det ipp till honom. Jag tänker inte hjälpa någon som skriker åt mig eller smäller i dörrar så fort jag inte följer minsta vink i samma sekund det vinkas.

    Känns det rimligt?

  • Anonym (hmm...)

    Har ni barnen på heltid eller varannan vecka? För om ni har det sistnämnda kan ju du sköta allt barnveckor och han på barnfria?

    Sen tycker jag det är märkligt att barnen inte vill leka med dig ibland? Båda min sambos barn spenderar jättegärna mycket tid med bara mig. Kul och bra för familjekänslan. Älskar dessa barn, men för dig verkar de mest vara problem?

  • Anonym (gnälligochbjuderpådet)
    Anonym (hmm...) skrev 2015-04-13 14:09:32 följande:

    Har ni barnen på heltid eller varannan vecka? För om ni har det sistnämnda kan ju du sköta allt barnveckor och han på barnfria?

    Sen tycker jag det är märkligt att barnen inte vill leka med dig ibland? Båda min sambos barn spenderar jättegärna mycket tid med bara mig. Kul och bra för familjekänslan. Älskar dessa barn, men för dig verkar de mest vara problem?


    Vi har dom vv och i så fall är det väl han som tar barnveckor och jag barnfria ; )

    Visst vill dom umgås med mig också, och det gör vi med. Men pga omständigheter före och efter separationen mellan min sambo och barnens mamma är barnen väldigt hårt knutna till sin pappa. Ett band jag vare sig vill eller kan bryta, men det gör att vissa saker vill dom göra med sin pappa.

    Sen har jag som sagt inga problem med att dela på saker och ting. Det blir ju mer stök och bök med barn i familjen. Men att gå från att dela och hjälpas åt till att ta allt tråkigt, den vägen vill jag inte gå. Hade jag velat ha allt det tråkiga ansvaret hade jag skaffat egna barn. Sen blir det dessutom extra tråk när han inte vill hjälpa mig med min hund. Give some get some du vet.
Svar på tråden Trötta mig!!