• Anonym (gnälligochbjuderpådet)

    Trötta mig!!

    Min kära sambo är ingen oengagerad pappa och mina bonuskillar är inga dåliga barn. Så är det sagt. Däremot är jag ohyggligt trött på att han alltid kan gömma sig bakom barnen för att slippa måsten och göra roliga saker istället.

    Jag brukar komma hem först från jobbet, trots att han slutar 30 min tidigare än mig och dessutom har bilen medan jag får åka kollektivt. Han hämtar barnen och det kan ta både 30 min och 45 min att göra det eftetsom det tydligen är en dödssynd att inte säga ja till varje liten grej dom vill visa. Så, jag kommer hem, går ut med hunden börjar laga maten, slänger in en tvätt (eftersom hans barn är väldigt aktiva och därmed blir skitiga barn) dukar och har oftast maten på bordet när dom kommer runt 18-tiden (Han slutar 16.30).

    Vi äter och sen vill ju barnen leka med pappa så jag plockar undan efter maten, tar disk och fix medan dom leker. Därefter ska barnen nattas, och det ska såklart pappa göra, så då hänger jag tvätt, packar väskorna för morgondagens skola och plockar lite. Sen är sambon klar med nattningen och kastar sig i soffan medam jag går ut med hunden för sista rundan. Min rumpa brukar landa i soffan vid halv tio och då är jag så trött att ögonen går i kors, medans sambon lekt och sen fått vilostund vid nattningen och därmed är pigg.

    Han förstår inte att jag tycker att detta är snedvridet utan tycker ju att det är självklart att man ställer upp för varandra, dvs jag ger honom möjlighet att umgås med sina barn. Men jag väntar fortfarande på svaret på hur han ställer upp för mig.

    Jag vill såklart att mina bonuskillar ska få en bra barndom och vill inte bli den elaka styvmodern, vilket gör att när dom säger "snälla nn, kan inte du göra maten/ta disken/städa så pappa kan leka med oss" så blir det väldigt svårt att alltid säga nej. Samtidigt som jag tycker att sambon själv kanske borde ta det initiativet ibland. För hel**te, barnen dör inte av ett nej!

    Jag vet att jag bara borde protestera och skita i att göra allt, bara bry mig om mig själv eftersom ingen annan har det fokuset. Men något hindrar mig alltid, oftast mitt dåliga samvete som triggas av sambons suckar eller klagomål över att han inte hinner med sig själv. Samtidigt vill jag bara skrika "det är inte jag som valt att skaffa två barn och sen strunta i allt vad konsekvent beteende heter. Det är inte jag som säger ja till allt, eller försöker säga nej, men ändrar ändå till ja efter tjat. Det är inte jag som vägrar ställa krav på att barnen ska hjälpa till. Det är inte jag som sätter upp regler som barnen ändå skiter i och tillåts göra så. Det är du! Så sluta gnäll!!"

    Det händer mer eller mindre ofta att jag önskar att jag bodde själv så jag slapp lägga all min tid på att ta hand om andras skit. Gahhh!

    Och nej, det var inte så här i början. Då tog han allt ansvar, men saker förändras visst.

  • Svar på tråden Trötta mig!!
  • FrökenKanSjälv
    Anonym (hmm...) skrev 2015-04-13 16:26:07 följande:
    Nej, jag dömer inte dig för någonting. Jag skulle bli galen om jag hade det som du. Du är lite för snäll där tycker jag och det behöver du inte vara. Du har inga som helst skyldigheter när det gäller barnen men skyldigheter att DELA på hemsysslor, vilket han också har! Men förklara för mig varför mina förslag är så dåliga?

    När det gäller leka med barnen så har jag skrivit att jag förstår att man inte vill leka med barbie, lego eller whatever, tycker också sånt är tråkigt. Men att baka, gå på promenad med din hund, se på film eller nåt tillsammans alla 4 är väl okej?
    Om ni antingen hjälps åt alla veckor, eller att du hjälper honom med att lag mat åt hans barn (inte tvätten -avskyr att tvätta själv, det ska han göra åt sina barn) och han hjälper dig med hunden så att du kan sitta tidigt i soffan och bara slappa nästa vecka. Tänk efter nu, jag hade lätt gjort det valet!
    Jag som hatar att ställa mig vid spisen när jag är trött, hungrig och stressad efter jobbet men som tycker att det är som meditation att vika tvätt hade lätt valt tvätten före middagen. Men nu är det inte ts barn som behöver lagad middag och inte ts kläder som behöver tvättas och därför tycker jag att pappan har ett extremt dåligt förhandlingsläge. Det är han som borde försöka hitta på kompromisser och lösningar, inte ts.

    Här är det jag som är bioförälder och jag är noga med att ta det allra mesta av jobbet runt barnen själv. Barnen och vi vuxna har varsin matdag när vi fixar middag inkl disk, lördag och söndag lagar vi mat tillsammans. Jag tar all tvätt medan mannen tömmer diskmaskinen. Jag skjutsar till träningar och kompisar. Jag stöttar med läxor. Osv. Visst händer det att mannen erbjuder sig att hjälpa till med något men då är det på hans initiativ och inte mitt krav.
  • Anonym (Friskelina)

    TS, jag har bara en fråga. Varför gör du såhår och låter honom hållas?

    Du behöver inte heller gå hem direkt efter jobbet. Ät något på vägen. Gör en macka. Sätt dig och gör något kul. Låt tvätten, disken, etc stå. Alternativt får alla hjälpas åt. 

    Tyvärr, så länge du låter dem hållas kommer de att fortsätta utnyttja dig. Det är väl bra med en hushållerska som dessutom betalar sin egen timlön? Folk behandlar en så som man accepterar att bli behandlad. Om du själv visar att du inte är värd bättre varför skulle han tycka att du är det?

  • Anonym (J)

    Är hunden ensam hemma på dagarna?

  • Lorelei83

    Tycker du tänker rätt och sunt! Jag hoppas det löser sig. Uppdatera gärna eftersom..

  • Anonym (Hm...)
    FrökenKanSjälv skrev 2015-04-13 20:30:10 följande:

    Jag som hatar att ställa mig vid spisen när jag är trött, hungrig och stressad efter jobbet men som tycker att det är som meditation att vika tvätt hade lätt valt tvätten före middagen. Men nu är det inte ts barn som behöver lagad middag och inte ts kläder som behöver tvättas och därför tycker jag att pappan har ett extremt dåligt förhandlingsläge. Det är han som borde försöka hitta på kompromisser och lösningar, inte ts.

    Här är det jag som är bioförälder och jag är noga med att ta det allra mesta av jobbet runt barnen själv. Barnen och vi vuxna har varsin matdag när vi fixar middag inkl disk, lördag och söndag lagar vi mat tillsammans. Jag tar all tvätt medan mannen tömmer diskmaskinen. Jag skjutsar till träningar och kompisar. Jag stöttar med läxor. Osv. Visst händer det att mannen erbjuder sig att hjälpa till med något men då är det på hans initiativ och inte mitt krav.


    Ts klagar på tvätten efter de extremt smutsiga barnen så därav tog jag med det.

    Men om pappan hjälper ts med hennes hund så är förhandlingsläget exakt detsamma!

    Varför hjälps inte alla som flyttar ihop åt så som ni gör?
  • Anonym (gnälligochbjuderpådet)
    Anonym (Hm...) skrev 2015-04-14 06:53:40 följande:

    Ts klagar på tvätten efter de extremt smutsiga barnen så därav tog jag med det.

    Men om pappan hjälper ts med hennes hund så är förhandlingsläget exakt detsamma!

    Varför hjälps inte alla som flyttar ihop åt så som ni gör?


    Varför är det jag som får dina kommentarer? Det är ju min sambo som inte vill hjälpas åt, inte jag.
  • Anonym (gnälligochbjuderpådet)

    Ni som skriver att jag får skylla mig själv har så klart rätt. Hade jag inte köpt läget hade han inte kunnat hållas. Jag måste helt enkelt sluta ta allt ansvar och våga ta reaktionerna utan dåligt samvete.

  • Anonym (gnälligochbjuderpådet)
    Anonym (J) skrev 2015-04-13 22:54:02 följande:

    Är hunden ensam hemma på dagarna?


    Ja..? Jag går ut med den på lunchen, men annars är den själv.
  • Anonym (Låt det vara)

    Om du nu har tålamod till det så låt disken vara så får sambon ta det efter att han nattat barnen(efterom han ändå är pigg efteråt), plocka bara in det nödvändigaste i kylen typ. Så kan du ta och gå ut med hunden tidigare. Han kan ju även ta tvätten också om det skulle vara så.

  • tankfull
    Anonym (hmm...) skrev 2015-04-13 15:28:47 följande:
    Förstår hur  du menar och jag är nog likadan. Jag anser att "leka med barn" lika väl kan vara att baka, gå ut med hunden eller se film tillsammans. Inte sitta på golvet och bygga lego.

    Men jag menade att de sköter markservicen tillsamman alla dagar. Då blir det rätt fördelat ju. Fast ts tycker väl att mannen ska göra mer eftersom det är hans barn. Det tycker jag är larvigt om man bor ihop och bildat en ombildad familj tillsammans.
    Men om man nu ska köra med "i en familj hjälps vi alla åt" så måste det väl trots allt vara så att TS också måste få hjälp med något? Hon ska ställa upp för tre personer, då tycker jag att det är rimligt att pappan till exempel lagar mat oftare än hon gör och går ut med hennes hund. Annars innebär det ju bara jobb för TS att bo ihop med "familjen" och vad är meningen med det? Det ÄR trots allt inte hennes barn men hon hjälper till med dem och underlättar livet massor för pappan som hade fått sköta allting ensam om han varit ensamstående. Så vad får TS i gengäld?
Svar på tråden Trötta mig!!