BF Januari 2016 :)
Stort lycka till till er Seven! Ser framemot en uppdatering och håller tummarna för att allt går bra!!
Stort lycka till till er Seven! Ser framemot en uppdatering och håller tummarna för att allt går bra!!
Igår var jag hos Bm, allt såg jättebra ut. Hon ligger fortfarande rätt högt upp och är fortfarande ruckbar. Sen åkte vi till hotellet och gick på spa, åt 3rättersmiddag och njöt av att bara få vara själva. Världens bästa julklapp måste jag säga! Magiskt! Men gud vad lycklig jag är över vår säng här hemma, sovit som en kratta! Imorgon så går jag in i v 38 så nu är även vår lilla tös fullgången! Känner mig så enbart stor... Vad ska detta sluta om jag går över tiden?

Bebisen skrämde mig ett tag. Men i samma stund jag började slå numret till BB fick den väldig fart. Håller igång lite då och då. Har bf i morgon men börjar redan tröttna rejält på detta. Mest över alla som frågar varför jag inte fått ännu. "De andra kom ju 1vecka tidigt" får sms från min mormor varje morgon, mamma och syster skickar sms eller ringer flera gånger per dag. Maken hoppar till så fort jag ringer, ropar på honom eller säger en minsta lilla knyst. Frågar om jag verkligen inte känner av något. Barnen som längtar och hoppas. De hade nästan räknat med att få gosa med syskon innan skolan börjar på måndag igen. Det har jag förstått nu i efterhand.
När jag vart gravid hade jag nästan precis börjat jobba igen efter 1 år som sjukskriven med svår depression. Fick sluta med alla mediciner jag åt ganska så tvärt. Men graviditeten gav mig rejäl glädje och levnadsvilja igen. Så hade inga problem med det. Men nu sen i julas ungefär börjar den där jobbiga ångesten och panikkänslan komma igen. Planen var att jag skulle träffa min läkare igen efter att bebis fötts och diskutera att kanske börja med medicinerna igen. Fast mest samtal och förhindra förlossningsdepression. Just nu känns det bara som om den aldrig kommer att komma ut och all denna press från alla andra om att "föda på en bra dag" som inte krockar med någon annans födelsedag, makens möten och så...
Har tid hos BM på måndag och hon hade nästan räknat med att jag inte skulle komma. Just nu känns det som om det blir många fler besök hos henne.
Jag kom precis hem från affären...cyklade och kollade lite på rean på pop, och passade på att handla mat också. När jag kom hem, så är 14-åringens kompis fortfarande kvar..hon kom på eftermiddagen, de skulle kolla på en film och sen skulle hon gå hem vid 19... Nu hade de bestämt att hon ska sova kvar... Jag var skeptisk redan till tjejkvällen, men sova kvar...*morr* Talade klart och tydligt om att jag inte tycker att det är lämpligt med tanke på att jag inte har en aning om när jag ska föda, men det hade de absolut ingen förståelse för. "Inte idag, ni får ta det en annan kväll efter att bebisen har kommit. INTE IDAG". Vaddå då.... Gah... som att prata med en vägg....
Och det känns inte alls bekvämt att "färdknäppa" med främmande ungdom i huset..de lär ju knappast sova heller....
*morr*
Får ta och ringa hennes föräldrar och förklara läget så får de komma och hämta henne, men jag gillar inte att behöva vara surkärring... ![]()