BF Januari 2016 :)

Jag brukar slänga ut mina barn när de blir för vilda, även när de har kompisar. De dör inte av att leka utomhus i regnet liksom. Det är fördelen med att ha hus, vet inte om ni bor så att det funkar.

Min son kan få riktiga utbrott och vara skitjobbig. Räddningen för oss är att han har en mycket snäll och tålmodig storasyster. Hade han haft en bror (eller syster) men samma temprament hade jag blivit galen. Eftersom nin man var likadan som barn så gar vi lärt oss hur han funkar bäst, och det är med fysisk aktivitet. Funkar bra så länge han är på fritids men på helgerna måste vi ut med honom, cykla eller spela fotboll. Jag tror att man har mer tålamod som biologisk förälder, jag älskar ju honom så innerligt! Men förstår att det skulle vara en plåga att vara bonusflrälder till honom. Jag tycker ni bonusföräldrar kämpar på fantastiskt bra. Det kan inte vara lätt alla gånger.

Tack
Visst är det så, allt är bättre än julafton.
Det är väl bara ett svepskäl för att jag själv plötsligt insåg hur nära vi är, har nog inte riktigt gjort det inser jag.

Sen har dem andra förlossningarna startat när jag varit på sjukhuset så det har liksom känts tryggt att vara där. Är så rädd att det bara ska knäppa till och så vill bebis ut liksom och så står man där och inte hinner in eller något. Det är nog det som egentligen skrämmer slag på mig.

Vi är bara med i allsvenskan, men högt låter det ja. Men med hörselskydd är det ingen fara och sen har vi säsongsplatser på den "lugnare" sidan. Här är det många bebisar som är med från start :)

Tack för tipset med vetekudden, ska värma upp den på en gång! Min sambo fick nyss hjälpa mig upp för att det låste sig helt när jag la mig ner. Känner mig för tillfället som en handikappad elefant!

Oj, det var länge. Jag har nog haft rätt tur med båda mina förlossningar så jag är lite rädd att denna förlossningen kommer bli tvärtemot då många säger att trean är lurig. Så antingen blir det väl en raketförlossning så jag inte hinner in eller så blir jag väl liggandes hur länge som helst. Hua!!

Vad roligt att du känner att du är så pepp på förlossningen. Jag börjar nog vänja mig vid tanken nu att det verkligen är dags snart. Jag längtar verkligen samtidigt som jag vill passa på att njuta av alla buffar det här sista.
Men bebis har verkligen ändrat karaktär sista två dagarna på sina rörelser, jag känner bebisen men det är helt andra rörelser, precis som om hon verkligen trycker allt hon kan där inne.

Haha, i normala fall har jag bara känt mig som en kossa med en hängande mage :)
Tack! Eftersom min sambo måste gå och jobba imorgon så måste det vara bra imorgon, vill inte ha såhär ont och vara själv :(

Lustigt jag tänker precis tvärtom precis som många av mina vänner. Min systers mans familj är sådär att fyller ena barnet år så får det andra också en present. Medan jag är mer sådär att " idag är det x dag och därför får hen present, när du fyller är det din tur"= Man lär dem att inte alltid stå i centrum.

I min sambos familj har tex barnen alltid fått ta mat först på kalas, i min går gästen alltid först oavsett ålder.

Hellre då som min väninna sa, att gästerna tar sig lite tid med det äldre barnet. Min kompis har tex erbjudit sig att ta killarna på bio en helg när bebis kommit.

Present tycker jag alls inte är nödvändigt, även om jag förstår hur du tänker.

Eller så kan man säga som min frivilligt barnlösa väninna, varför ska man ge nyfödda barnet presenter, det har ju inte presterat något än, ge mamman istället efter det hon stått ut med! :)

Ja antagligen sov hon - och det bådar ju gott inför framtiden faktiskt, att hon sover mitt i natten, haha! Men fy tusan vilken panik! Eftersom hon är så aktiv annars och alltid svarar när jag puttat. Jädra unge. Hehe. Vad skönt att du börjat känna mer nu när du känner efter! Ja det är så bra att kunna ringa in, haha, första gången jag pratade med bm (hon ville att jag skulle ringa upp oavsett jag bestämde mig för att komma in eller ej) så var hon hur lugn och cool som helst, andra gången var hon i farten, så de hade nog lite att göra inatt... Så skönt att jagvinte behövde åka in!

Idag när sambon skulle Ut och skotta fram bilen så vi kunde åka till Mvc och Bm så smet hunden ut, med världens fart springer han iväg.. Sambon iväg efter och jag tar på mig alla mina kläder och går ut efter. Jag hinner leta ca 20 min innan jag måste åka för att inte komma för sent. Sambon får leta vidare själv. Mitt hjärta slår i hundranittio av oro och mår så dåligt. Kommer till Mvc två minuter innan min utsatta tid, visar sig då att det har bokats in en polsk tolk till mig, haha jag kan inte ett ord polska och när tolken pratar med mig på polska bryter jag ihop i väntrummet och tusen känslor sveper över mig.
Var inte min ordinarie Bm jag fick träffa idag men hon var väldigt bra och kunde lugna mig fort, hon sa även åt tolken på skarpen för tolken trodde verkligen jag behövde henne.
Efter att jag lugnat ner mig mätte vi SF måttet, lyssna på fina hjärtat och kände på ett ruckbart huvud. Tycker de är kul hur olika barnmorskorna gör sina kontroller, vissa super hårdhänta och andra mer försiktiga, vissa berättar ALLT och andra får man fråga sig fram.. Men tur är väl att vi alla är olika annars hade de nog blivit tråkigt!
Mitt järnvärde var äntligen på rätt väg och säg helt okej ut! Tack och lov för blodpudding!

Efter Mvc ringer jag sambon som är andfådd men har fått fatt på hunden, efter ca en timme på flykt! Fy vad jag är trött nu!
Godnatt!!

Mm nu är det ju elva år sedan sambon fick sin son där, veckan före jul, pga att hans numera exfru var inlagd pga ganska svår havandeskapsförgiftning så för dem var ju läget ett annat o årstiden lugnare. Nu ska ju vara lågsäsong för bebisfödande som vår bm på utbildningen sa!