Caisas

Äldre 26 Apr 20:30

11435 svar

BF Januari 2016 :)

Har inte sett någon tråd för Januari 2016 ännu, inte så konstigt kanske då det är väldigt tidigt. Jag plussade igår, är i vecka 4 (3+3 idag) och har BF 6 januari 2016 om allt går bra. Hoppas ni blir fler som droppar in snart!

Jag är 26 år, maken 33, och det är första barnet för oss båda. ${#emotions_dlg.flower}$

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-04-28 16:55
Uppdatering 28/4 första BF-listan!
www.familjeliv.se/forum/thread/75214834-bf-januari-2016/5

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-04-30 08:48
BF-listan: www.familjeliv.se/forum/thread/75225363-bf-januari-2016-bf-lista/1

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-05-04 12:04
FACEBOOKGRUPP: www.facebook.com/groups/1592591414363909/

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-05-06 08:42
UPPDATERA ERA BF-DATUM INNE I TRÅDEN FÖR BF-LISTAN! www.familjeliv.se/forum/thread/75225363-bf-januari-2016-bf-lista/1

Vi börjar bli så många nu att det är svårt för mig att hålla listan rätt uppdaterad! :)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-05-27 08:50
FACEBOOKGRUPPEN KOMMER ATT LÅSAS! Hej allihop! De som funderar på att gå med i fb-gruppen, gör det snarast för till helgen (sista maj) stängs den för nya medlemmar. Vet att några här sa att de ville vänta, men till helgen kommer den inte att synas mer på fl, så ingen risk att någon vän på fb ser den.

Observera att alla nya medlemmar skriver in sig i bf-listan som finns som fil, och skriver om sig själv i presentationstråden som ligger fäst överst på sidan. Detta för att vi inte är hemliga för varandra, för då faller liksom syftet med hela grejen. Så välkomna allihop!

Om någon verkligen vill gå med i gruppen efter att den blivit låst, skicka PM till Caisas, Grus grus eller Lanylena, så ska vi se om vi kan lösa det. Om någon skapar en andra grupp, skicka PM till mig (Caisas) med länk så kan jag lägga till den här i trådstarten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-06-30 20:21
Vill ni gå med i Facebookgruppen, skicka förfrågan i PM till Caisas eller Lanylena!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-07-09 21:55
FACEBOOKGRUPPEN TAR INTE LÄNGRE EMOT NYA MEDLEMMAR! SKAPAS EN NY GRUPP SOM NI VILL SKA LÄNKAS HÄR, SKICKA PM TILL MIG SÅ ORDNAR VI DET!

Killerhillary

Äldre 27 Nov 20:10

#6013

mirakelspektakel skrev 2015-11-25 12:54:30 följande:

Visst är det så, men att inte oroa sig är lättare sagt än gjort! Nä usch, tänk om det blir en häffaklump man ska föda fram....

Hej alla ni fina mammor eller moms-2-be,

Jag har följt denna tråd väldigt länge men bara på avstånd. Nu känner jag dock att jag skulle vara tacksam över att kanske få ett råd eller utbyta någon tanke med er kloka.

Jag väntar nr 2, varit jättesvår att få till med fyra förlorade foster, ett antal IVF's och skrämselhicka i början av denna graviditet när nackspalten var för bred - moderkaksprov och alla ultraljud har dock varit bra allihop så de tror att bebisen är frisk.

Lång historia kort: Jag var på TUL hos specialistmödravården igår, och det visade sig att bebisen ligger på +22%. Holy moly. Väger 2.8 kg nu, i vecka 33, och kommer bli riktigt stor :(. De gör glukosbelastning för graviditetsdiabetes på tisdag nästa vecka, alla glukosvärden hittills har legat bra. Jag är normalviktig (åt det smalare hållet) och har tränat medelmycket under graviditeten tills foglossningen sade stopp, och min son var -10% vid sitt TUL och vägde fullgången 3350 g.

Jag har redan tidigare - med tanke på allt som varit - haft en stor skräck att barnet ska dö under förlossningen, eller drabbas av syrebrist och bli hjärnskadad. Även förra graviditeten var jag rädd för den saken, och gick då hos Auroramottagningen.

Nu vet jag inte hur jag ska göra. Ska jag "gråta mig till" ett kejsarsnitt eller ska jag bara gilla läget och sikta på att föda vaginalt? Jag vet inte om jag kan lita på att min kropp kan få ur sig en heffaklump, och jag vet inte om jag klarar att gå igenom en förlossning där jag inte litar på min egen förmåga. Om ni förstår vad jag menar. Och tänk om jag går två veckor över tiden? Då är jag uppe kring 5 kg :(. Sedan säger en del "jamen det är minsann lika lätt att föda stor som liten" etc. Men jag vet ju att risken för vissa komplikationer (ex skulderdystoki, när de fastnar med axeln - ett farligt felläge) ökar med jättebebis.

Men utsätter jag mig och barnet för en onödig risk med ett kejsarsnitt?

Vet inte hur jag ska tänka.

Hjälp!

WiMe06

Äldre 27 Nov 20:42

#6014

Killerhillary skrev 2015-11-27 20:10:32 följande:

Hej alla ni fina mammor eller moms-2-be,

Jag har följt denna tråd väldigt länge men bara på avstånd. Nu känner jag dock att jag skulle vara tacksam över att kanske få ett råd eller utbyta någon tanke med er kloka.

Jag väntar nr 2, varit jättesvår att få till med fyra förlorade foster, ett antal IVF's och skrämselhicka i början av denna graviditet när nackspalten var för bred - moderkaksprov och alla ultraljud har dock varit bra allihop så de tror att bebisen är frisk.

Lång historia kort: Jag var på TUL hos specialistmödravården igår, och det visade sig att bebisen ligger på +22%. Holy moly. Väger 2.8 kg nu, i vecka 33, och kommer bli riktigt stor :(. De gör glukosbelastning för graviditetsdiabetes på tisdag nästa vecka, alla glukosvärden hittills har legat bra. Jag är normalviktig (åt det smalare hållet) och har tränat medelmycket under graviditeten tills foglossningen sade stopp, och min son var -10% vid sitt TUL och vägde fullgången 3350 g.

Jag har redan tidigare - med tanke på allt som varit - haft en stor skräck att barnet ska dö under förlossningen, eller drabbas av syrebrist och bli hjärnskadad. Även förra graviditeten var jag rädd för den saken, och gick då hos Auroramottagningen.

Nu vet jag inte hur jag ska göra. Ska jag "gråta mig till" ett kejsarsnitt eller ska jag bara gilla läget och sikta på att föda vaginalt? Jag vet inte om jag kan lita på att min kropp kan få ur sig en heffaklump, och jag vet inte om jag klarar att gå igenom en förlossning där jag inte litar på min egen förmåga. Om ni förstår vad jag menar. Och tänk om jag går två veckor över tiden? Då är jag uppe kring 5 kg :(. Sedan säger en del "jamen det är minsann lika lätt att föda stor som liten" etc. Men jag vet ju att risken för vissa komplikationer (ex skulderdystoki, när de fastnar med axeln - ett farligt felläge) ökar med jättebebis.

Men utsätter jag mig och barnet för en onödig risk med ett kejsarsnitt?

Vet inte hur jag ska tänka.

Hjälp!

Hej och välkommen hit.
Grattis till den efterlängtade graviditeten.
Det måste vara jobbigt för dig att bära omkring på dessa tankar. Jag tycker verkligen att du borde kontakta din bm eller ngn som kan hjälpa dig att få gå på nya aurorasamtal så du får berätta för dem hur du känner och att du är rädd. Tycker inte att det är att "gråta sig till" ett kejsarsnitt i din situation. För som du själv säger att du har svårt att lita på din egen förmåga kan ju påverka när du väl kommer till förlossningen. Så tveka inte att ta upp detta med ngn, du har en god anledning till det.

En nära vän till mig gjorde tul med sin pojk som nu är 8 månader gammal. Det visade sig på tulet att han var stor så läkarna tog då beslut om att sätta igång förlossningen, dem tyckte inte det fanns ngn anledning att han skulle ligga kvar i magen tiden ut, så två veckor innan bf födde hon en pojke på nästan 4700 gr, det gick jättebra allting. Så skulle det vara så att er bebis fortsätter växa väldigt mkt tror jag dem kan ta beslut om att antingen sätta igång förlossningen tidigare eller göra kejsarsnitt. Men för din egen skull tycker jag att du borde gå på aurorasamtal den här ggn också så du åtminstone får möjlighet att ventilera dina tankar, för det är inte bra att gå och vara så rädd för förlossningen som du verkar vara. Styrkekramar till dig och lycka till!

CarolinaH

Äldre 27 Nov 23:30

#6015

Tror tyvärr att bebisen definitivt vänt på sig igen. Får näst intill panik. Får ju ingen luft. Om ni tänker er att ni har en bh på er som krymper, krymper och krymper i själva omfånget. Typ snörper ihop hela bröstkorgen. Ungefär så är det. Det är oftast okej på morgonen men lagom till lunch börjar det igen. Och håller i sig till typ 2-3 på natten.

WiMe06

Äldre 28 Nov 02:32

#6016

CarolinaH skrev 2015-11-27 23:30:24 följande:

Tror tyvärr att bebisen definitivt vänt på sig igen. Får näst intill panik. Får ju ingen luft. Om ni tänker er att ni har en bh på er som krymper, krymper och krymper i själva omfånget. Typ snörper ihop hela bröstkorgen. Ungefär så är det. Det är oftast okej på morgonen men lagom till lunch börjar det igen. Och håller i sig till typ 2-3 på natten.

Usch bad jobbigt för dig, jag vet precis hur det känns, hade så med första, fick ingen luft hur jag än gjorde. Och sen kom hf på det och då var det som ngn drog ett skärp under brösten ungefär och det gjorde så fruktansvärt ont.
Sa dem att du skulle höra av dig igen om det kom tillbaka eller sådär? För du ska ju inte behöva ha det som det var innan när du svimmade.

qatteriin

Äldre 28 Nov 06:04

#6017

Killerhillary skrev 2015-11-27 20:10:32 följande:

Hej alla ni fina mammor eller moms-2-be,

Jag har följt denna tråd väldigt länge men bara på avstånd. Nu känner jag dock att jag skulle vara tacksam över att kanske få ett råd eller utbyta någon tanke med er kloka.

Jag väntar nr 2, varit jättesvår att få till med fyra förlorade foster, ett antal IVF's och skrämselhicka i början av denna graviditet när nackspalten var för bred - moderkaksprov och alla ultraljud har dock varit bra allihop så de tror att bebisen är frisk.

Lång historia kort: Jag var på TUL hos specialistmödravården igår, och det visade sig att bebisen ligger på +22%. Holy moly. Väger 2.8 kg nu, i vecka 33, och kommer bli riktigt stor :(. De gör glukosbelastning för graviditetsdiabetes på tisdag nästa vecka, alla glukosvärden hittills har legat bra. Jag är normalviktig (åt det smalare hållet) och har tränat medelmycket under graviditeten tills foglossningen sade stopp, och min son var -10% vid sitt TUL och vägde fullgången 3350 g.

Jag har redan tidigare - med tanke på allt som varit - haft en stor skräck att barnet ska dö under förlossningen, eller drabbas av syrebrist och bli hjärnskadad. Även förra graviditeten var jag rädd för den saken, och gick då hos Auroramottagningen.

Nu vet jag inte hur jag ska göra. Ska jag "gråta mig till" ett kejsarsnitt eller ska jag bara gilla läget och sikta på att föda vaginalt? Jag vet inte om jag kan lita på att min kropp kan få ur sig en heffaklump, och jag vet inte om jag klarar att gå igenom en förlossning där jag inte litar på min egen förmåga. Om ni förstår vad jag menar. Och tänk om jag går två veckor över tiden? Då är jag uppe kring 5 kg :(. Sedan säger en del "jamen det är minsann lika lätt att föda stor som liten" etc. Men jag vet ju att risken för vissa komplikationer (ex skulderdystoki, när de fastnar med axeln - ett farligt felläge) ökar med jättebebis.

Men utsätter jag mig och barnet för en onödig risk med ett kejsarsnitt?

Vet inte hur jag ska tänka.

Hjälp!

Hej! Jag har inga kloka råd men jag förstår din rädsla. Jag tänker som WiMe06 att du kanske ska försöka få träffa aurora-bm även den här gången, och prata om dina tankar och känslor? Och utifrån det få hjälp att komma fram till om du vill prova att föda vaginalt eller hellre vill ha snitt. Det finns risker med alla sätt att föda så jag tycker inte du ska tänka så mycket på att snitt skulle innebära ökad risk för barnet, det viktigaste är att både du och bebis mår bra.

qatteriin

Äldre 28 Nov 06:05

#6018

CarolinaH skrev 2015-11-27 23:30:24 följande:

Tror tyvärr att bebisen definitivt vänt på sig igen. Får näst intill panik. Får ju ingen luft. Om ni tänker er att ni har en bh på er som krymper, krymper och krymper i själva omfånget. Typ snörper ihop hela bröstkorgen. Ungefär så är det. Det är oftast okej på morgonen men lagom till lunch börjar det igen. Och håller i sig till typ 2-3 på natten.

Oh no! Alltså det låter verkligen helt outhärdligt, jag tycker jag har svårt att andas emellanåt men långt ifrån sådär!

mirakelspektakel

Äldre 28 Nov 06:17

#6019

Qatteriin: kan inte du heller sova eller är Axel av den väldigt morgonpigga sorten?

mirakelspektakel

Äldre 28 Nov 06:21

#6020

CarolinaH skrev 2015-11-27 23:30:24 följande:

Tror tyvärr att bebisen definitivt vänt på sig igen. Får näst intill panik. Får ju ingen luft. Om ni tänker er att ni har en bh på er som krymper, krymper och krymper i själva omfånget. Typ snörper ihop hela bröstkorgen. Ungefär så är det. Det är oftast okej på morgonen men lagom till lunch börjar det igen. Och håller i sig till typ 2-3 på natten.

men fy! Ska du åka in till förlossningen igen? Lider med dig!

qatteriin

Äldre 28 Nov 06:31

#6021

mirakelspektakel skrev 2015-11-28 06:17:23 följande:

Qatteriin: kan inte du heller sova eller är Axel av den väldigt morgonpigga sorten?

Ongen vaknade kvart i sex, och fastän maken klev upp för att hålla honom sällskap (aka slumra i soffan medans ongen tittar på Barnkanalen) så kunde jag inte somna om... :-P Alldeles för hungrig. Så typiskt! Och Axel ska sova hos mormor och morfar ikväll och vi ska ut på restaurang och sen bio, över ett halvår sen sist men jag kommer ju typ somna på bion!! Jäkla unge, haha, det händer ju att han sover till sju!! Jag lovar att han kommer sova till halv åtta-åtta i morgon när han är hos mina föräldrar!

mirakelspektakel

Äldre 28 Nov 07:03

#6022

qatteriin skrev 2015-11-28 06:31:46 följande:

Ongen vaknade kvart i sex, och fastän maken klev upp för att hålla honom sällskap (aka slumra i soffan medans ongen tittar på Barnkanalen) så kunde jag inte somna om... :-P Alldeles för hungrig. Så typiskt! Och Axel ska sova hos mormor och morfar ikväll och vi ska ut på restaurang och sen bio, över ett halvår sen sist men jag kommer ju typ somna på bion!! Jäkla unge, haha, det händer ju att han sover till sju!! Jag lovar att han kommer sova till halv åtta-åtta i morgon när han är hos mina föräldrar!

hahaa. Din stackare. Vi är barnfria i helgen men jag har vart vaken sen kl 5. kan inte somna om, testat att äta, men det funkar inte nu. Tack och lov så kan jag ju sova på dagen. Kanske du oxå ska försöka med innan bion? Vad mysigt att få komma iväg bara ni och rå om varandra.

BF Januari 2016 :)

INNEHÅLL