BF Januari 2016 :)

Bebisen skrämde mig ett tag. Men i samma stund jag började slå numret till BB fick den väldig fart. Håller igång lite då och då. Har bf i morgon men börjar redan tröttna rejält på detta. Mest över alla som frågar varför jag inte fått ännu. "De andra kom ju 1vecka tidigt" får sms från min mormor varje morgon, mamma och syster skickar sms eller ringer flera gånger per dag. Maken hoppar till så fort jag ringer, ropar på honom eller säger en minsta lilla knyst. Frågar om jag verkligen inte känner av något. Barnen som längtar och hoppas. De hade nästan räknat med att få gosa med syskon innan skolan börjar på måndag igen. Det har jag förstått nu i efterhand.
När jag vart gravid hade jag nästan precis börjat jobba igen efter 1 år som sjukskriven med svår depression. Fick sluta med alla mediciner jag åt ganska så tvärt. Men graviditeten gav mig rejäl glädje och levnadsvilja igen. Så hade inga problem med det. Men nu sen i julas ungefär börjar den där jobbiga ångesten och panikkänslan komma igen. Planen var att jag skulle träffa min läkare igen efter att bebis fötts och diskutera att kanske börja med medicinerna igen. Fast mest samtal och förhindra förlossningsdepression. Just nu känns det bara som om den aldrig kommer att komma ut och all denna press från alla andra om att "föda på en bra dag" som inte krockar med någon annans födelsedag, makens möten och så...
Har tid hos BM på måndag och hon hade nästan räknat med att jag inte skulle komma. Just nu känns det som om det blir många fler besök hos henne.

Haha, ja, det känns supermärkligt, på måndag kväll har hon varit hos oss i två veckor, heeelt galet vad tiden går. Förstår dock om ni inte tycker det. Men vad konstig kroppen är, när jag duschade nu så saknade jag magen så mkt, nu står man och tvålar in en degklump, haha!!

Nej, kvällarna får jag lite lätt panik när hon inte kommer till ro, jag tappar huvudet när hon ammar för jag är så trött, men lägger jag mig ner och menar henne skulle jag somna ifrån sondningen. Så då hjälper inte några amningshormoner ett dugg, men dagarna går bra förutom att jag kanske inte är så trevlig som jag normalt brukar, haha!

Men det är konstigt vad man glömmer allt det där med sömnbrist och smärta som man måste gå igenom för att få ha en liten bebis.

Det är ju bra din sambo har fått jobb nu men förstår din känsla inför att ta mer själv den här ggn sen med en till som kanske sover dåligt med då ibland. Ja, det är inte lätt men på ngt sätt rer man ut det. Herregud jag minns inte ens hur jag fixade det med nyfödd och en tvååring som skulle skolas in på dagis. Ja jösses!

Åh, spännande att se om dem låtit honom sova idag då uppdatera gärna hur det gått. Om det blir på spåret eller om han kommer i säng i vanlig tid. Är är det inga vanliga tider för fem öre, grabbarna är uppe sent och vaknar sent. Hua, men idag måste dem försöka komma i säng i tid så man hinner ställa om dem till skolan börjar. Ska bara lyckas ställa om en skälv också, jag gillar att komma upp i tid och kunna lunka runt i godan ro på morgonen men oftast så lockar det mkt mer att ligga kvar i sängen så då får man stressa upp sen iallafall, men det funkar ju inte med bebis.

Det blir ju lite svårare att göra när man har en liten att ta hänsyn till... men oroa dig inte de stora kommer hem i dag efter att vart iväg på jullov så det kommer med största sannolikhet bli världskrig här i helgen (tbx i tryggheten, dags att ös ur sig all skit, så jäkla tacksamt, not!)

Den där fighten med förskolan om att barn inte ska sova eller att de inte ska låta barnet sova till han vaknar av sig själv hade vi också för några år sedan men yngsta. De lät honom sova i säkert 2,5 h för han var ju såååå trött! Tacka f-n för att han var trött, han var ju pigg fram till 23 på kvällen sen och sen blev han väckt av storebror kl 6 varje morgon. Förskolan kunde inte alls ta in att de var en del av problemet, fick bråka som bara den för att det först skulle börja väcka honom och sen att han inte alls skulle få sova för att få ordning på hans sömnrutiner. Jag förstår att det är bekvämt för personalen att låta barnen sova och att låta dem sitta och titta på film, men det är ju inte det som står i den pedagogiska planen som de ska följa direkt.

Ja det är konstigt att det är ett sånt problem, det borde ju var ett enkelt problem att lösa, dela gruppen i en del som ska sova och en som inte ska det, som har en lugn stund med högläsning. Jag tror inte direkt att det är någon pedagog som säger att en 1,5 åring inte ska få sova för att ingen annan gör det...

Hej!

Har följt tråden länge men inte skrivit nåt, nu bara måste jag få ur mig lite gnäll!

Bf 19/1, har en 2,5åring sen innan.

Förra graviditeten var riktigt bra förutom lite mindre krämpor, men med bara sig själv att ta hand om blev de ju mer en ursäkt att lata sig. :)

Den här gången har jag mått pyton nästan hela tiden, illamående, trötthet, foglossning. Har längtat efter sista tiden då jag skulle gå på fl långt innan Bf och bara rå om mig själv. Men så kom besked om 3 veckors julstängning på fs. -ok, maken är ju hemma en del över julhelgerna, har inte samvete att skicka sonen till en okänd förskola (med hela stadsdelens smittor) bara veckor innan bebisen kommer. Jag får fixa det.

Så går svärmor och blir dödssjuk några veckor innan jul, maken får åka dit (annan stad, 1,5 timme bort) med kort varsel flera gånger i veckan. Såklart att han ska åka just den här gången, tänk om hans mamma DÖR ikväll och jag gnäller på att jag är lite trött. Nu har jag i princip varit ensam förälder åt envis, rastlös (och underbar) 2,5-åring i 6 veckor, först med jobb att sköta och nu förvisso ledig men utan tillgång till förskola. Och jag är TRÖTT!

Jag är så slut att jag inte vet vad jag gör snart.

Fogarna skriker när jag sitter på golvet och leker, gör jag inte det skriker sonen istället.. Att få på honom ytterkläderna är ungefär vad jag orkar på en förmiddag och väl ute är jag inte säker på att hinna ikapp honom om han bestämmer sig för att springa iväg.

Så dog svärmor till sist igår. Hur hemskt det än låter så är det skönt. Det var inte troligt att hon skulle komma tillbaka till nåt vettigt liv ändå så sjuk som hon var. Men då börjar att fix med det, klart maken ska ta ett sista farväl/träffa begravningsbyrån/ringa hela släkten/göra bouppteckning/städa ur huset osv.

...men JAG då?

Nu fick jag igen för att det var så smidigt att lämna honom, tog bara timma att ta på kläderna vid hämtningen! Vid ett tillfälle gick jag ut och stängde dörren medans han skrek på andra sidan, verkligen världens bästa mamma :'( Jag fixar liksom inte att böja mig dubbel, sitta på golvet, upp igen, ner igen. Allt samtidigt som jag har på mig världens termoutstyrsel eftersom jag inte orkar krångla med inte bara hans utan även mina kläder. Pedagogerna måste tycka att jag är.väldigt pedagogisk idag..

Nu fick jag igen för att det var så smidigt att lämna honom, tog bara timma att ta på kläderna vid hämtningen! Vid ett tillfälle gick jag ut och stängde dörren medans han skrek på andra sidan, verkligen världens bästa mamma :'( Jag fixar liksom inte att böja mig dubbel, sitta på golvet, upp igen, ner igen. Allt samtidigt som jag har på mig världens termoutstyrsel eftersom jag inte orkar krångla med inte bara hans utan även mina kläder. Pedagogerna måste tycka att jag är.väldigt pedagogisk idag..