Less på "bonusbarnlivet"

De som verkligen på riktigt älskar sina styvbarn är nog få.
Varför öht kalla dem för "bonus"`? En bonus innebär en fördel och ett styvbarn är definitivt INTE någon fördel. Alls. Mer ett ok, en belastning, som ofta innebär att förhållandet spricker.
Jag tyckte inte ens om styvbarnen för det mesta, hade en liten period där ena barnet och jag fungerade ihop men det var tidsbegränsat.

Att de skulle vara min familj var det inte frågan om på några villkor även hur hesa vissa gapar sig om att så var fallet. Någon annan ungar är inte och kommer aldrig bli min familj.

Fast, som tur är så är jag av med hela rasket nu. Ungarna och deras båda föräldrar, pappan som jag gjorde misstaget att satsa på och lägga 8 år av mitt liv på. Det var dumt.

Jag förstår dig ts.

Det finns ingen här som hävdat att femtonåringar har en total brist på empati, bara för att vi påpekar att din bonusdotter kanske inte läste av situationen korrekt. Att du inte älskar andras barn är en sak, det gör dig inte till en hemsk människa. Men att du väljer att flytta in dig själv med allt ditt ogillande och ointresse rakt in i hennes hem, det tycker jag är oempatiskt. Har du ingen som helst tanke på vad det kan få för konsekvenser?

Kanske dags att börja fundera på om du faktiskt kan vara en del av problemet. Jag tycker nämligen att det är lite underligt att det är fel på alla i den här situationen, förutom dig.

Du förväntar dig ren magi av andra, de ska läsa dina tankar och förutspå framtiden så att de inte skaffar barn som sedan hamnar i vägen för hur du vill ha det. Själv ska du inte behöva ta något som helst ansvar i gengäld. Jag bodde i studentkorridor i många år och kan upplysa dig om att många vuxna begår värre fadäser än det du klagar på. Men det gör dem inte till dåliga människor och det är lätt att lösa genom att prata med varandra. Att dra så höga växlar på lite soffsittande och sovande är verkligen att leta fel. Du kanske borde fråga dig själv vad det är inom dig som får dig att må så dåligt över vad en unge gör.

Jag brukar inte så ofta visa min uppskattning för andras inlägg, men här vill jag verkligen göra det.

Ni mammor?

Men du är ju tillsammans med barnets pappa, borde du då inte gnälla över pappor i denna tråd? Din sambo tycker väl också att hans barn är finast och bäst. Vet han om att du ser hans älskade dotter som ett "nödvändigt ont"?
Vet han om att du tycker att han borde gå tillbaka till flickans mamma, eftersom du anser att man inte ska separera när man har barn?

Stackars, stackars barn som har fått vissa rutiner i sitt liv tillsammans med sin pappa I SITT EGET HEM, och helt plötsligt inte får göra som hon brukar för att du har flyttat in.

Hur länge har du varit inneboende?

Påven Johanna - håller med.

Nej, man kan inte älska eller tycka om alla, inte ens barn. Men varför utsätter du dig då för att dela hem med någon du inte ens gillar? Du har åtminstone ett val, det har inte din bonusdotter - hon är tvingad att bo med någon som inte gillar henne, och som hon troligen inte gillar heller just därför.
Varför man skaffar ungar om man ändå separerar?? Är du på riktigt? Det finns inga garantier i livet. Ska man fortsätta leva ihop även om man är olyckliga, för att man har fått barn tillsammans? Allt kan hända. Man kan ha ett jättefint, stabilt och lyckligt förhållande när man får barn men det finns inget som garanterar att det alltid förblir så.
Med din attityd tycker jag du borde välja en man utan barn. Är det ens möjligt att verkligen älska en man på riktigt och inte ens gilla det som är viktigast i livet för honom?

TS du får tycka vad du vill om andras barn men jag förstår inte varför du inte väljer en man utan barn? För ja du har ett eget val vem du är tillsammans med. Du är inte lycklig som du har det nu. Alla passar inte att ha det stora ansvaret och har inte förmågan att älska ett barn. Du kan väl inte tycka synd om dig själv när du själv satt dig i denna situation? Bara öppna dörren och gå.

Som flera andra skrivit så tycker jag att det bästa i ett sådant fall med soffan är att lugnt säga att man också vill sätta där. Jag förstår att man som bonusförälder inte gärna uppfostrar en 15-åring men jag tycker att man får och bör säga till i situationer man själv påverkas. Om inte annat är detta ett bra sätt att lösa sådana situationer.

Om inte hennes pappa ställer krav på att hon ska hjälpa till är det inte konstigt om hon inte gör det.  För en 15-åring tror jag också det är naturligt att ligga och vila medan andra i familjen gör hushållssysslor.

Som flera andra skrivit så tycker jag att det bästa i ett sådant fall med soffan är att lugnt säga att man också vill sätta där. Jag förstår att man som bonusförälder inte gärna uppfostrar en 15-åring men jag tycker att man får och bör säga till i situationer man själv påverkas. Om inte annat är detta ett bra sätt att lösa sådana situationer.

Om inte hennes pappa ställer krav på att hon ska hjälpa till är det inte konstigt om hon inte gör det.  För en 15-åring tror jag också det är naturligt att ligga och vila medan andra i familjen gör hushållssysslor.

Tänk om hon varit din dotter hos sin pappa med sambo. Hur skulle du reagerat. Skaffa ett liv istället jävla skata istället för att sitta och gnälla på familjeliv.