• Anonym (Mamman)

    7-åringen förstör vår familj! (lång TS)

    Vår familj behöver hjälp!
    Vi är en familj på 2 vuxna och 3 barn, varav äldsta är 7 år.
    Han beter sig så fruktansvärt illa varje dag och det förstör oss alla! Vi mår dåligt hela tiden. Inte minst mår han själv dåligt och är arg och vresig mest hela tiden. Från morgon till kväll är det sura miner, skrik (vråååål), slår sin pappa, retar lillebror och triggar honom tills han blir arg och slår tillbaka/kastar något (han är 2), svär, säger att han ska döda oss och att ingen gillar honom. Det är som om han har bilden av att vi inte älskar honom/ tycker om honom och gör allt han kan för att bekräfta den bilden. Vi vuxna gör det vi kan för att visa att det inte är så, vi pratar lugnt, låter honom ha sina utbrott (väljer våra fighter), kramar honom, skojar, har ensamtid med honom och hittar på saker han tycker om, pratar om hur hans dag varit eller berätta något.. Ja allt vi kan komma på. Vi anstränger oss mycket mer med honom än de andra barnen och de andra hamnar i skymundan eftersom hans ilska och utbrott tar över allt annat. Vi har aldrig sagt att vi inte tycker om honom (tvärtemot säger vi att vi tycker om dig men inte det du GÖR) men alla har sina gränser. Vi orkar inte hur mycket som helst och det dåliga beteendet bara eskalerar. Han får utbrott mitt i stan och vrålar som en vilde, slåss och ställer till en scen så att alla stirrar.

    Men.. När han är ensam med mig är han som en helt annan människa. Han är harmonisk och som vem som helst. Han kan bli arg då med (typ att han inte får köpa en sak eller så), men allt är på en normal nivå. Det är när pappa och lillebror är i närheten som beteendet går överstyr. Jag vet inte vad det handlar om, pappan har alltid varit väldigt engagerad och hittat på saker med honom, även efter att lillebror kom. Det är han själv som aldrig vill vara med pappa mer, det är bara jag som gäller.

    Vi behöver hjälp att få lugn i familjen, alla vill inget hellre än att vi ska vara en tight familj där alla kommer överens, men det är som om han bara vill vara med mig och leva vårt eget liv. Han säger själv att han hatar sin pappa, att han vill att han ska sitta i fängelse så att han försvinner och att han önskar att lillebror inte fanns. Denna ilska mot pappa fanns innan lillebror föddes också, men blir bara värre ju äldre han blir. Vi kan knappt umgås med folk eller gå någonstans tillsammans av "rädsla" för hur illa han beter sig.

    Vi behöver alltså hjälp för vi klarar inte detta längre. Alla i vår närhet (främst familj) säger att hans beteende inte är normalt och helt fruktansvärt. Alla säger att de inte förstår hur vi orkar och att han är extremt jobbig och krävande. Ingen klarar av honom. Hur får vi den hjälpen vi behöver? Kontakta skolsköterskan?

    Finns det någon som har tips som vi kan använda oss av med en gång, tills vi fått hjälp. Vad som helst, tips på andra tillvägagångssätt, böcker, allt!

  • Svar på tråden 7-åringen förstör vår familj! (lång TS)
  • Anonym (Ok)
    Drottningen70 skrev 2015-08-17 19:35:04 följande:

    Ignorera inte möjligheten att han KAN ha blivit utsatt för nåt av pappan. Ingen tänker om sin partner att det är möjligt. Men det är det. Ilskan mot lillebror kan vara en paradoxal svartsjukereaktion när pappa lägger lillebror.

    Säger inte ATT det är så, men det är en tanke man måste våga fundera på när ett barn mår dåligt. Kanske är hans ilska helt adekvat.


    Exakt! Tänk då hur hemskt fel det blir när ingen lyssnar och tror att det handlar om diagnoser. Nu behöver det inte vara så här men man måste förstå att den möjligheten tyvärr finns.
  • sextiotalist
    Ego Lovers skrev 2015-08-17 19:25:44 följande:

    Att knäcka läskoden är inte samma sak som läsförståelse.


    Skrev jag det? Jag skrev att jag hade läsförståelse innan jag började skolan men min son knäckte läskoden sent.

    Nör jag andra klass läste jag kittyböcker
  • Anonym (Sommarsol)

    Har Inte läst alla svar men din son låter exakt likadan som en väns son. Har har fått diagnos.. Så jag råder dig att kontakta bup. Dom vet ifall hans beteende är normalt eller ej.

  • Anonym (Sommarsol)

    Har Inte läst alla svar men din son låter exakt likadan som en väns son. Har har fått diagnos.. Så jag råder dig att kontakta bup. Dom vet ifall hans beteende är normalt eller ej.

  • Anonym (Entillteori)

    Bara läst TS.

    Du nämnde sömnsvårigheter. Snarkar han? Rör sig mycket i sömnen?

    Vår son på fem snarkade mycket. Efter koll på VC visade det sig att hålet mellan svalg och näsa var täppt till 80%. När de kollar så bedömer de att tilltäppthet över 50% ska åtgärdas med operation.

    Sonen opererades. Snarkar mindre. Sover mycket bättre och är mer harmonisk om dagarna. Innan var han mer likt din son. Arg och retsam mest hela tiden. Det berodde på trötthet. Pga snarkningarna fick han inte en kvalitativ sömn.

    Lycka till.

  • Alva E

    Kära frustrerade mamma

    Här skriver en annan frustrerad mamma, men som inte är lika frustrerad som förut, därför att jag har upptäckt varför min son ter sig som han gör. Han är ett "Chrystal Child". Vet inte vad det heter på svenska, men prova googla det. Gör det absolut före du funderar på om han har adhd..!

    Vh en lugnare mamma Glad

  • Harvester
    Ego Lovers skrev 2015-08-17 08:20:52 följande:

    En sjuåring har inte läsförståelsen. Den kommer senare.


    Öh, jag läste kapitelböcker när jag var sju år och förstod handlingen alldeles utmärkt...
  • Sjömamma

    Kan han ha ngn fysisk sjukdom som gör att han mår dåligt? Allergi, bristsjukdom och intolerans t ex? Som gör honom trött, kan ge magont och huvudvärk, påverka koncentrationen och humöret etc. Har ni testat dra ner på socker, mjölk och mjöl t ex? Bara en tanke. Allt behöver inte alltid vara psykiskt. Fysiska åkommor kan påverka personligheten också. Hoppas nu får nån rätsida på det, vad det nu är!

  • Anonym (Mamman)
    Anonym (Entillteori) skrev 2015-08-17 21:36:35 följande:

    Bara läst TS.

    Du nämnde sömnsvårigheter. Snarkar han? Rör sig mycket i sömnen?

    Vår son på fem snarkade mycket. Efter koll på VC visade det sig att hålet mellan svalg och näsa var täppt till 80%. När de kollar så bedömer de att tilltäppthet över 50% ska åtgärdas med operation.

    Sonen opererades. Snarkar mindre. Sover mycket bättre och är mer harmonisk om dagarna. Innan var han mer likt din son. Arg och retsam mest hela tiden. Det berodde på trötthet. Pga snarkningarna fick han inte en kvalitativ sömn.

    Lycka till.


    Han har ibland svårt att komma till ro innan han ska sova, men det går i perioder. T.ex om han har ett nytt spel/ film/ bok som han pysslar med så kan han inte riktigt släppa det. Men när man väl släckt går det fort och han sover hela nätterna. Rör sig en del i sängen tills han somnar och lindar gärna in sig i täcket, men sen sover han ganska stilla/ normalt. Snarkar inte och vaknar inte av ljud och ljus. Har inga problem att sova borta. Så egentligen fungerar sömnen väl ganska bra, men det är det att i vissa perioder tar det väldigt lång tid och blir alldeles för sent.
  • Anonym (Mamman)
    Alva E skrev 2015-08-17 21:37:49 följande:

    Kära frustrerade mamma

    Här skriver en annan frustrerad mamma, men som inte är lika frustrerad som förut, därför att jag har upptäckt varför min son ter sig som han gör. Han är ett "Chrystal Child". Vet inte vad det heter på svenska, men prova googla det. Gör det absolut före du funderar på om han har adhd..!

    Vh en lugnare mamma Glad


    Menar du de sidorna om olika auras, Rainbow Children osv? För då är det inget för mig.
  • Anonym (Been there)

    Hej
    Utan att ha läst igenom alla andra svar...

    Detta liknar mycket vår äldsta son problematik.
    Mellan 7 och 9 år var det extremt bråkigt hemma - varje dag med skrik och utbrott. Aggressiva utfall mot småsyskon och ett väldigt grovt och hotfullt språk (svårt att tänka sig att en sju-åring kan vara så grov i munnen) Skolan ringde i princip varje dag och speciellt vid middagsbordet spårade det ur. Men sen samtidigt när man var själv med honom så fungerade det förvånansvärt bra. Efter div utredningar fick han diagnosen Asperger och ADHD och det vände den negativa utvecklingen. Han fick t ex assistent i skolan och vi därhemma kunde göra förändringar till det bättre. T ex vid middagsbordet - Vi lät honom bestämma var han ville äta istället för att tvinga honom att sitta med. Han valde 9 ggr av 10 att äta på sitt rum och i ett slag hade vi plockat bort säkert 50% av konfligtytan.

    Idag 5-6 år senare är han väldigt harmonisk - jättesvårt att tänka sig allt bråk - men han håller sig mycket för sig själv och väljer själv när han vill delta. Funkar hur bra som helst.

    Så det finns hopp!

  • HäckHäxan
    Anonym (Been there) skrev 2015-08-18 09:00:37 följande:
    Hej
    Utan att ha läst igenom alla andra svar...

    Detta liknar mycket vår äldsta son problematik.
    Mellan 7 och 9 år var det extremt bråkigt hemma - varje dag med skrik och utbrott. Aggressiva utfall mot småsyskon och ett väldigt grovt och hotfullt språk (svårt att tänka sig att en sju-åring kan vara så grov i munnen) Skolan ringde i princip varje dag och speciellt vid middagsbordet spårade det ur. Men sen samtidigt när man var själv med honom så fungerade det förvånansvärt bra. Efter div utredningar fick han diagnosen Asperger och ADHD och det vände den negativa utvecklingen. Han fick t ex assistent i skolan och vi därhemma kunde göra förändringar till det bättre. T ex vid middagsbordet - Vi lät honom bestämma var han ville äta istället för att tvinga honom att sitta med. Han valde 9 ggr av 10 att äta på sitt rum och i ett slag hade vi plockat bort säkert 50% av konfligtytan.

    Idag 5-6 år senare är han väldigt harmonisk - jättesvårt att tänka sig allt bråk - men han håller sig mycket för sig själv och väljer själv när han vill delta. Funkar hur bra som helst.

    Så det finns hopp!
    Det där tycker jag bara är så fint, alltså att låta honom välja istället för att bråka om att man minsann skall sitta vid bordet med alla andra. jag hade älskat om jag hade fått det valet som barn och jag hade nog garanterat valt som er son att äta ifred på mitt rum och bara vara med vid bordet de dagar jag kände att jag klarade av det och ville vara social alls.

    Jag har som er son Adhd och högfungerande autism ( Asperger )
    Jag bevisar härmed min existens. Jag skriver på FL, alltså finns jag.
  • Anonym (Mamman)

    Tack för alla svar!

    Min son har inga problem i skolan o ingen kan tro att ha nånsin bråkar (förutom nära familj som ser utbrotten) inte heller är det bråk om att äta vid matbordet.

    Vanliga orsaker är: lillebror pillar på hans saker, det går inte att göra det han vill just dag, han känner sig missförstådd när han förklarar något, pappa eller lillebror lånar hans tv-spel utan att fråga... Inte så konstiga saker, utan det är proportionerna på utbrotten som är orimligt stora.
    Är det pappa eller lillebror inblandat slår han direkt och skriker fula ord, lyssnar inte och springer vrååålande in på sitt rum och kastar alla hårda föremål han hittar omkring sig.

    Vi har fått massor av klagomål av grannar genom åren och en gång kom polisen. Inte konstigt då sonen vrålar som om han förlorat en fot. Kvartersvärden är förstående och säger att så länge det är tyst på nätterna så lägger de  sig inte i. På skoldagar är det oftast mellan 16-19 det blir bråk, innan lillebror sover. Nätterna är alltid tysta och alla sover.

  • Anonym (Ok)
    Anonym (Mamman) skrev 2015-08-18 12:47:20 följande:

    Tack för alla svar!

    Min son har inga problem i skolan o ingen kan tro att ha nånsin bråkar (förutom nära familj som ser utbrotten) inte heller är det bråk om att äta vid matbordet.

    Vanliga orsaker är: lillebror pillar på hans saker, det går inte att göra det han vill just dag, han känner sig missförstådd när han förklarar något, pappa eller lillebror lånar hans tv-spel utan att fråga... Inte så konstiga saker, utan det är proportionerna på utbrotten som är orimligt stora.

    Är det pappa eller lillebror inblandat slår han direkt och skriker fula ord, lyssnar inte och springer vrååålande in på sitt rum och kastar alla hårda föremål han hittar omkring sig.

    Vi har fått massor av klagomål av grannar genom åren och en gång kom polisen. Inte konstigt då sonen vrålar som om han förlorat en fot. Kvartersvärden är förstående och säger att så länge det är tyst på nätterna så lägger de  sig inte i. På skoldagar är det oftast mellan 16-19 det blir bråk, innan lillebror sover. Nätterna är alltid tysta och alla sover.


    Ska du inte ta och nysta lite i det jag och några fler funderar över?
  • Anonym (Mamman)
    Anonym (Ok) skrev 2015-08-18 15:13:31 följande:
    Ska du inte ta och nysta lite i det jag och några fler funderar över?
    Jo men det är svårt utan hjälp.. Jag har pratat med honom och inget verkar konstigt. Såna förslag brukar komma upp här på FL, speciellt gentemot män. Men jag är öppen för de flesta förslag (förutom utomjordiga själar som någon nämnde ovan) och tror inget.
  • Anonym (???)

    Angående diagnoser. Läste ganska nyligt om ett landsting i Sverige minns inte vilket där barnpsykologerna bestämt att sluta utreda barn som fungerar i skolan och uppnår skolmålen. Detta av den enkla anledningen att barn idag inte tillåts falla det minsta utanför ramen innan det ska diagnostiseras. Man får inte vara ovanligt arg eller ovanligt försiktig idag. Det tycker jag var klokt.

    Nu behöver ni ju ändå hitta ett sätt att få en harmonisk vardag, men det behöver kanske inte bli så stort???

    Anledningen att han spelar ut mindre mot dig är kanske inte större än att du bemöter honom på rätt sätt utifrån honom sett?

    Du skrev att du är strängare än pappa? Det kanske helt enkelt gör honom tryggare?

  • Anonym (Mamman)
    Alexi skrev 2015-08-18 15:41:41 följande:

    Ts vad sa bup?


    Igår var jag ensam hemma och ställde mig i telefonkö och de skulle ringa upp. Det gjorde de inte. Idag var barnen hemma så jag hade inte ro att ringa. Imorgon efter skolstart är planen :)
    Anonym (???) skrev 2015-08-18 19:07:16 följande:

    Angående diagnoser. Läste ganska nyligt om ett landsting i Sverige minns inte vilket där barnpsykologerna bestämt att sluta utreda barn som fungerar i skolan och uppnår skolmålen. Detta av den enkla anledningen att barn idag inte tillåts falla det minsta utanför ramen innan det ska diagnostiseras. Man får inte vara ovanligt arg eller ovanligt försiktig idag. Det tycker jag var klokt.

    Nu behöver ni ju ändå hitta ett sätt att få en harmonisk vardag, men det behöver kanske inte bli så stort???

    Anledningen att han spelar ut mindre mot dig är kanske inte större än att du bemöter honom på rätt sätt utifrån honom sett?

    Du skrev att du är strängare än pappa? Det kanske helt enkelt gör honom tryggare?


    Håller med. Jag utesluter inget, men varken jag eller någon annan i vår omgivning misstänker diagnos. Jag är övertygad om att det är som du säger, men jag känner ändå att vi behöver hjälp i hur vi (eller min man) ska bemöta honom annorlunda, då det har blivit en ond spiral och sonen fortsätter att vara arg och provocera även om pappa försöker en ny strategi. Dock krävs det ju mer än ett försök för resultat, men som sagt behöver vi lite vägledning. Fungerar inte detta eller det blir värre så kan man börja se på andra alternativ.

Svar på tråden 7-åringen förstör vår familj! (lång TS)