Jag kom i kontakt med en kvinna på en dejtingsajt. Bland det första som framkom om henne var att hon har ett barn.
När jag sade att jag helst ville träffa någon som inte redan har barn, blev hon tydligen sur eftersom hon skrev förolämpningar och skickade hånande smilisar.
Vad gjorde jag för fel? Får man inte vara av uppfattningen att man helst inte vill bli styvfar?
Ts, har du själv barn? Det är ju dubbelmoral om man själv har barn men söker någon som inte har barn. Det kanske kan irritera, annars förstår jag inte reaktionen.
Själv har jag inte barn,men tycker det är skitsvårt att hitta en kille som är seriös och man kan skaffa familj med. Antar att det är ännu svårare om man har barn.
Själv tänker jag skaffa barn själv och då är det ju tråkigt om killar inte kan tänka sig träffa en tjej med barn. Speciellt då barnet inte har pappa och ingen problematik uppstår med tidigare ex eller dylikt. Tror det är lättare för en kille att komma in i en sån familj och få pappa-roll utan konkurrens så att säga och direkt bli en del av familjen.
Ot Kanske ska man fundera vad det är man inte gillar med tjejer som har barn. Kanske kravet på att träffa en tjej utan barn är svårt om det stämmer att du är född 70 menar jag. Då är du 44-45 år och finns inte så många tjejer i den åldern som inte har barn menar jag.
Jag är 35 och jag och många av mina tjejkompisar som fortfarande är barnlösa/singlar vill inte träffa en kille som är 10 år äldre. Jag tycker nån som är 45 ska träffa nån som är 45 eller drar öronen åt mig om en man i den åldern fortfarande är ungkarl utan barn och inte varit gift eller sambo etc.
Det är väl möjligt att jag gör fel som väljer bort ensamstående mammor. Kanske borde jag i alla fall vara lite öppna för dem till att börja med. Men min erfarenhet är att ensamstående föräldrar aldrig helt kan (eller ens skall) släppa sina tidigare förhållanden, d.v.s. barnens andra förälder. Jag känner inte riktigt att jag vill gå in i det getingbo som det kan innebära att komma så nära ev. vårdnadstvister och liknande när jag inte ens själv har barn och därmed den erfarenhet det kan innebära av att vara förälder.
Jag har fått samma respons från män som haft barn när jag nätdejtade som singel och barnfri kvinna, så det där är tyvärr vanligt även bland männen.
Hör ni, jag vore tacksam om ni lade ner den där diskussionen om hur ordet styvfar skall definieras. Det må vara intressant, men har egentligen inte med trådens ämne att göra. Den frågan borde tas upp i språkavdelningen här på Familjeliv i stället.
Mitt hjärta brast då...
Att vara ärlig med att man inte vill ha barn eller ha en relation med nån som har barn är tydligen provocerande. Jag förstår att du inte vill bli bonusförälder, det vill inte jag heller. Är 40+ och prövade det en gång. Jag tyckte det var tråkigt med barnet och var otroligt irriterad på min partner angående allt som hade med barnet att göra. Det förstörde vår relation och lika bra var det. Jag vill poängtera att jag tycker om barn och har ett yrke som har med barn att göra, men jag vill inte ha ett familjeliv. Nu hoppas jag möta en barnfri man eller hålla hårt på att vara särbo tills ev barn flyttat hemifrån.
Jag vet liksom inte hur hon tänkte, kan hon verkligen ha känt sig kränkt?
Om jag får nej från en kvinna, så accepterar jag det och går vidare. Det är ju inte mer med det.