Hej,
ruvar på blastocyst i naturlig cykel sedan i lördags. Redan igår började molvärk/mensvärk och det strålar ut i ljumskarna. Samma sak idag på ruvardag 2.. Vet inte ifall det är positivt eller negativt eller varken eller, och jag är hela tiden på helspänn..
Är det någon mer som ruvar just nu och som vill utbyta erfarenheter, eller kanske någon som vill dela med sig av sina tidigare erfarenheter?
Å, jag håller med er om att välmåendet är viktigt, att man är snäll mot sig själv och inte skuldbelägger sig.
Tänker också att kvinnor i krigsdrabbade länder blir gravida av våldtäckt. Hemskt jag vet. Men menar att det tillståndet/förhållandena är nog det värsta tänkbara och det trauma de upplever. Trots det blir ett barn till.
Vi kan inte göra mkt alls som påverkar. (Försöka ta det lugnt och inte stressa brukar jag tänka på men det spelar nog ingen som helst roll).
Innan jag började med IVF rökte jag vilket jag naturligtvis slutade med inför första försöket. Det tog och är idag min underbara dotter.
Nu äter jag och dricker (ej alkohol såklart) som vanligt och jag plussade tillslut. Jag är ett levande exempel på att jag inte har större inverkan. Självklart tänker och nojar jag också. Påbörjade en detoxbehandling med tabletter men slutade när blaston sattes in för att inte alla gamla gifter i kroppen skulle frisättas.
Jag dricker fortfarande kaffe! Inte mer än tillåtet såklart. Äter inte kött av andra orsaker och äter mkt fisk. Äter tacos typ en gång i veckan. Godis alldeles för ofta.
Att röra på sig tror jag har större påverkan än vad man äter.
Eventuellt gå ner några extrakilon. Jag hade tänkt att komma lite i form här i höst men det hann jag inte. :)
Om jag får säga vad jag tycker tänker jag att du ska sänka kraven på dig själv och inte känna skuld! Försöka njuta av livets goda för som gravid kan du inte äta goda ostar och annat smarrigt.
Min syster tyckte jag kunde prova akupunktur och jag förstår tanken om alternativ medicin men tänker ändå att sticka nålar i mig inte gör så att ägget kommer fastna. Det handlar om ägget först och främst.
Vad vet jag.
Kram
Å, jag håller med er om att välmåendet är viktigt, att man är snäll mot sig själv och inte skuldbelägger sig.
Tänker också att kvinnor i krigsdrabbade länder blir gravida av våldtäckt. Hemskt jag vet. Men menar att det tillståndet/förhållandena är nog det värsta tänkbara och det trauma de upplever. Trots det blir ett barn till.
Vi kan inte göra mkt alls som påverkar. (Försöka ta det lugnt och inte stressa brukar jag tänka på men det spelar nog ingen som helst roll).
Innan jag började med IVF rökte jag vilket jag naturligtvis slutade med inför första försöket. Det tog och är idag min underbara dotter.
Nu äter jag och dricker (ej alkohol såklart) som vanligt och jag plussade tillslut. Jag är ett levande exempel på att jag inte har större inverkan. Självklart tänker och nojar jag också. Påbörjade en detoxbehandling med tabletter men slutade när blaston sattes in för att inte alla gamla gifter i kroppen skulle frisättas.
Jag dricker fortfarande kaffe! Inte mer än tillåtet såklart. Äter inte kött av andra orsaker och äter mkt fisk. Äter tacos typ en gång i veckan. Godis alldeles för ofta.
Att röra på sig tror jag har större påverkan än vad man äter.
Eventuellt gå ner några extrakilon. Jag hade tänkt att komma lite i form här i höst men det hann jag inte. :)
Om jag får säga vad jag tycker tänker jag att du ska sänka kraven på dig själv och inte känna skuld! Försöka njuta av livets goda för som gravid kan du inte äta goda ostar och annat smarrigt.
Min syster tyckte jag kunde prova akupunktur och jag förstår tanken om alternativ medicin men tänker ändå att sticka nålar i mig inte gör så att ägget kommer fastna. Det handlar om ägget först och främst.
Vad vet jag.
Kram
(Och med det ville jag inte säga att jag inte tror att man påverka alls själv, det kan man säkert till viss del eller en liten del beroende på vad man har för problematik förstås..)
Har läst era kloka inlägg i tråden eftersom jag varit/är ruvare efter ett ostimulerat FET. Jag har ett barn sedan tidigare men efter det bara gjort ivf eftersom mannen inte kan få barn naturligt, två färska och 5 frys. Jag har plussat två gånger av alla dessa försök och ruvningar. Ett färskt och nu i denna ruvningen faktiskt. Min första ivf slutade i ett sent missfall så visst är jag glad för plusset denna gång, det måste ju liksom hända först, men jag vet att det är långt kvar. Det jag främst vill säga angående ruvning är att plötsligt händer det bara. Jag tror det har med embryo och placering att göra. Jag tror helt ärligt inte det har ett dugg att göra med hur man lever. Eftersom jag ruvat minst sju gånger har jag provat det mesta - allt från att äta ananasstammar och göra avslappningsövningar till att leva som vanligt. Ibland har jag varit stressad, ibland inte. Och de två försök som har lyckats har inte skett då jag vänder ut och in på mig själv. Tror som ngn sa, det bara leder till att man klandrar sig själv. Pausa och "gör det vid sidan om" lite. Det är svårt, jag vet, men man kan försöka. Då funkar det övriga livet lite bättre, tycker jag. Tillbaka till rutiner, boka upp saker, jobba, plugga, umgås med människor man gillar. Till slut mår man kanske bättre, "trots" det jobbiga. Min tanke är att OM det är nåt med leverne som påverkar så tror jag att stress möjligtvis kan påverka cykeln negativt. Det tycker jag mig se bland mina vänner som de flesta är i 35-års åldern. Men det har jag inte belägg för och är inte sjukvårdsutbildad på ngt sätt. kram och lycka till, det kommer att lyckas framöver för dig :)
Har läst era kloka inlägg i tråden eftersom jag varit/är ruvare efter ett ostimulerat FET. Jag har ett barn sedan tidigare men efter det bara gjort ivf eftersom mannen inte kan få barn naturligt, två färska och 5 frys. Jag har plussat två gånger av alla dessa försök och ruvningar. Ett färskt och nu i denna ruvningen faktiskt. Min första ivf slutade i ett sent missfall så visst är jag glad för plusset denna gång, det måste ju liksom hända först, men jag vet att det är långt kvar. Det jag främst vill säga angående ruvning är att plötsligt händer det bara. Jag tror det har med embryo och placering att göra. Jag tror helt ärligt inte det har ett dugg att göra med hur man lever. Eftersom jag ruvat minst sju gånger har jag provat det mesta - allt från att äta ananasstammar och göra avslappningsövningar till att leva som vanligt. Ibland har jag varit stressad, ibland inte. Och de två försök som har lyckats har inte skett då jag vänder ut och in på mig själv. Tror som ngn sa, det bara leder till att man klandrar sig själv. Pausa och "gör det vid sidan om" lite. Det är svårt, jag vet, men man kan försöka. Då funkar det övriga livet lite bättre, tycker jag. Tillbaka till rutiner, boka upp saker, jobba, plugga, umgås med människor man gillar. Till slut mår man kanske bättre, "trots" det jobbiga. Min tanke är att OM det är nåt med leverne som påverkar så tror jag att stress möjligtvis kan påverka cykeln negativt. Det tycker jag mig se bland mina vänner som de flesta är i 35-års åldern. Men det har jag inte belägg för och är inte sjukvårdsutbildad på ngt sätt. kram och lycka till, det kommer att lyckas framöver för dig :)
Och grattis till plus!! :)
Och grattis till plus!! :)
Hej. Läst lite i tråden och lider med dig. Jag är själv gravid med andra barnet (första var oxå med IVF) efter FET i naturlig cykel och har alltså ett misslyckande och förstår verkligen den förtvivlade känslan när det inte går.
Vi valde att köpa ett 3-pack och då fick jag veta att FET räknas som ett halvt försök - det kanske du redan vet, men jag visste det inte och blev så himla glad - dvs skulle du efter stimulering få ut 3 där ett kan återinföras och 2 som klarar sig till frysen, så är det ju i praktiken 3 återinförande som skulle bli 2 försök tillsammans. Lite snurrigt kanske men jag hoppas så det ska lyckas för dig och er andra som försöker.
Hej. Läst lite i tråden och lider med dig. Jag är själv gravid med andra barnet (första var oxå med IVF) efter FET i naturlig cykel och har alltså ett misslyckande och förstår verkligen den förtvivlade känslan när det inte går.
Vi valde att köpa ett 3-pack och då fick jag veta att FET räknas som ett halvt försök - det kanske du redan vet, men jag visste det inte och blev så himla glad - dvs skulle du efter stimulering få ut 3 där ett kan återinföras och 2 som klarar sig till frysen, så är det ju i praktiken 3 återinförande som skulle bli 2 försök tillsammans. Lite snurrigt kanske men jag hoppas så det ska lyckas för dig och er andra som försöker.
Tack! Och grattis till graviditet! :)
Det verkar som att de olika klinikerna har lite olika regler när det gäller trepacken.. Var går du?
Det ska vara en smilet där och inte en massa frågetecken. För jag är rätt säker på vart vi gick 
Ruvardag 7 med 2 dagars och som på beställning kom mensvärken inatt händer alltid dessa dagar... Oron börjar stiga som vanligt.
Hur går det för er andra här ute som ruvar??
Det ska vara en smilet där och inte en massa frågetecken. För jag är rätt säker på vart vi gick 
Ruvardag 7 med 2 dagars och som på beställning kom mensvärken inatt händer alltid dessa dagar... Oron börjar stiga som vanligt.
Hur går det för er andra här ute som ruvar??
Har ni trivts med Nordic IVF? Hur är de med bemötande? Och hur öppna är de för att pröva olika behandlingsalternativ?
Särskilt efter att de flyttade till Odinsgatan. Vårt första försök skedde i deras gamla lokaler och vi fick då ett ok bemötande men lokalerna var slitna och de pratade mycket om det nya. På nya stället så var bemötandet jättebra och fräscha lokaler.
Särskilt efter att de flyttade till Odinsgatan. Vårt första försök skedde i deras gamla lokaler och vi fick då ett ok bemötande men lokalerna var slitna och de pratade mycket om det nya. På nya stället så var bemötandet jättebra och fräscha lokaler.
Tack för svar :)
Håller på att försöka samla info om olika kliniker eftersom vi ska försöka köpa ett trepack snart..