Hur hade barnet blivit?
Ni som gjort abort.
Tänker ni aldrig på hur det barnet ni valde bort kunde blivit? Hur det skulle sett ut? Vilket kön?
Osv...
För er som har barn sedan tidigare måste dessa tankar vara omöjliga att komma ifrån?
Ni som gjort abort.
Tänker ni aldrig på hur det barnet ni valde bort kunde blivit? Hur det skulle sett ut? Vilket kön?
Osv...
För er som har barn sedan tidigare måste dessa tankar vara omöjliga att komma ifrån?
Du måste väl på riktigt förstå skillnaden mellan ett obefruktat ägg och ett befruktat, och att alla människor tänker och reflekterar kring olika saker?
Ett befruktat är en väldigt bra start på ett ett barn, ett liv, en individ.
Har man dessutom barn sedan innan är det inte inte omöjligt, snarare troligt kanske, att man tänker hur det barn hade blivit om man valt att behålla.
Ett obefruktat ägg är inget man kan behålla och har ingen chans att bli en människa.
Saken är ju den att när aborten väl sker är det mycket mer än ett ägg. Det är en stor början till en individ. Du aborterar inte ett ägg.
Att inte sörja sina obefruktade ägg är en helt annan sak som inte bör jämföras.
Jag förstår att alla känner olika, och respekterar vad du tycker och tänker kring Dig. Jag respekterar dock alla andra precis lika mycket, och förstår verkligen att tankar kring hur ens aborterade barn hade blivit många gånger är mycket vanligt. I synnerhet om man har barn sedan tidigare.
Saken är ju den att när aborten väl sker är det mycket mer än ett ägg. Det är en stor början till en individ. Du aborterar inte ett ägg.
Att inte sörja sina obefruktade ägg är en helt annan sak som inte bör jämföras.
Jag förstår att alla känner olika, och respekterar vad du tycker och tänker kring Dig. Jag respekterar dock alla andra precis lika mycket, och förstår verkligen att tankar kring hur ens aborterade barn hade blivit många gånger är mycket vanligt. I synnerhet om man har barn sedan tidigare.
Ni som gjort abort.
Tänker ni aldrig på hur det barnet ni valde bort kunde blivit? Hur det skulle sett ut? Vilket kön?
Osv...
Som sagt, du förstår uppenbarligen inte skillnaden, men jag respekterar det.
Tycker bara det är tämligen solklart, självklart och uppenbart att det av naturliga skäl finns mängder av folk som funderar på hur det aborterade Barnet hade blivit som en född individ, gentemot hur få det finns som sörjer ett obefruktat ägg, som är just ett ägg och inget annat.
Nu behöver vi inte diskutera celler och utvecklingssteg mer.
Man aborterar något som är på väg att bli ett barn.
Ett ägg är inte på väg att bli ett barn.
Men om du vill sörja dina obefruktade ägg så absolut, jag respekterar det.
Precis som jag respekterar att andra funderar på hur deras aborterade "barn" hade blivit.
Vad respekterar du egentligen?
Du uttalar dig på sätt som att andra är korkade och "inte kan förstå" hur andra tänker och sörjer.
Man aborterar något som är på väg att bli ett barn.
Ett ägg är inte på väg att bli ett barn.
Men om du vill sörja dina obefruktade ägg så absolut, jag respekterar det.
Precis som jag respekterar att andra funderar på hur deras aborterade "barn" hade blivit.
Vad respekterar du egentligen?
Du uttalar dig på sätt som att andra är korkade och "inte kan förstå" hur andra tänker och sörjer.
Så du förstår med andra ord inte att man kan tänka så?
Väldigt märkligt uttalande då alla levande individer tänker och reflekterar kring olika saker.
En abort är inget levande barn, ingen individ. Men det är definitivt början på ett, långt mycket längre gånget än endast ett ägg.
Att i det läget "sörja" eller bara tänka på det känns inte särskilt konstigt. Särskilt inte om man vet hur det är att få barn och hur ens barn är som levande individer.