Hur hade barnet blivit?

Nej, men visst kan man fundera en stund på det om du önskar, om embryot (som jag aborterade i vecka 6 eller sju) hade utvecklats till att bli ett barn så hade det nog haft en rätt trist första tid i sitt liv då pappan misshandlade mamman psykiskt och mamman bodde hemma och var i tonåren och hade noll inkomst. Mamman hade nog avskytt att bli mamma då hon inte alls var mogen för det och mest ville resa och festa, inte alls mogen att ta hand om ett barn eller känna av dess behov. Var ett barn själv vilket märktes. "Barnet" hade varit oönskat och fötts in till något väldigt dysfunktionellt..

Äh, helt ärligt, jag gjorde nog det där "barnet" en tjänst. Har aldrig ångrat det beslutet.

För mig är aborträtten otroligt viktig och du ska ha rätt att göra abort av vilket skäl du än önskar. Ser ingen mening med att någon ska föda ett oönskat barn när vi så enkelt kan slippa..

För dig handlar det om biogenetiskt dravel.

För mig är frågan större än så.

Att du håller det på den nivån är helt okej. Men jag antar att du också tycker det är helt okej att tänka på det i större banor?

Varför detta agg mot att andra fundersr på hur ens eventuella barn hade blivit? Stör det dig på något sätt?

Då bara nej. Jag har aldrig tänkt så. Även om jag hade levt i ett land där du och din gelikar hade er vilja igenom hade jag inte haft något barn idag som föds då men det är fint att leva i ett land där man slipper ta till galgar, gift eller slag mot magen för att slippa..

Nejdå absolut inte

Enda anledningen att vi fortfarande diskuterar saken är att ni verkar ha problem med att jag INTE gör skillnad på att sörjs ett befruktat ägg, ett obefruktat ägg och ett 8 celler stort embryo (att sörja ett embryo verkar de flesta ok med men att känna samma sak inför ett obefruktat ägg är tydligen "mil ifrån")

Till skillnad från er gör jag ingen värdering av andras känslor, varken de som vill fantisera om sina aborterade embryon eller de som vill fantisera om vilka människor deras ägg hade potential att bli.

För mig personligen är både ägg och embryon värdelösa

ETT utvecklingssteg skiljer ett befruktat ägg från ett obefruktat, det är inte "mycket längre gånget än endast ett ägg".

Förstår ditt resonemang och håller med rent biologiskt är det inte så stor skillnad mellan mellan ett ägg och ett embryo men för många är det emotionellt ett väldigt stort steg mellan dessa två. Skillnaden är att ägget har blivit befruktat kanske med en man som man älskar, ibland med någon man ogillar och jag tror att det kanske är där skillnaden i känslorna man har inför sin abort.. Vissa bryr sig inte efter en abort och vissa mår jättedåligt och kommer aldrig att glömma detta "barn". Det är okej att känna precis vad man vill! Jag har aldrig gjort abort, aldrig varit gravid då min man är född steril och aldrig skulle kunna göra mig gravid. Jag sörjer varje obefruktat ägg, innan vi visste att han var steril försökte vi få barn och jag går jämt och funderar på hur vårt barn som aldrig kom skulle ha varit nu vid 7-8 års ålder, kanske skulle vi haft fler barn en busig unge på 3 år? Är jag då knäpp som sörjer? Jag sörjer kanske inte mina ägg, men jag sörjer ett liv jag aldrig fick, dömer ingen som gör abort, men det är lite kränkande hur du nedvärderar ett embryo när jag skulle göra allt för att mina ägg skulle få ta det steget, det lilla steg som känslomässigt och biologiskt gör all skillnad!

Än en gång: jan nedvärderar inte ett embryo, det är DU som nedvärderar ett obefruktat ägg.

Jag värderar embryon exakt lika högt som jag värderar äggen innan de har blivit befruktade.

Jämf. Du tycker att 5-åringar är värda mer än 1-åringar och anser att jag "nedvärderar" 5-åringarna när jag säger att båda är värda lika mycket

Än en gång: jan nedvärderar inte ett embryo, det är DU som nedvärderar ett obefruktat ägg.

Jag värderar embryon exakt lika högt som jag värderar äggen innan de har blivit befruktade.

Jämf. Du tycker att 5-åringar är värda mer än 1-åringar och anser att jag "nedvärderar" 5-åringarna när jag säger att båda är värda lika mycket