Hur hade barnet blivit?
Ni som gjort abort.
Tänker ni aldrig på hur det barnet ni valde bort kunde blivit? Hur det skulle sett ut? Vilket kön?
Osv...
För er som har barn sedan tidigare måste dessa tankar vara omöjliga att komma ifrån?
Ni som gjort abort.
Tänker ni aldrig på hur det barnet ni valde bort kunde blivit? Hur det skulle sett ut? Vilket kön?
Osv...
För er som har barn sedan tidigare måste dessa tankar vara omöjliga att komma ifrån?
Nej, nej och nej.
Därav mitt frågetecken efter frågan i mitt inledande meddelande i denna tråd.
Order "måste" användes men det vad i en fråga. En oerhört stor skillnad gentemot att använda ordet "måste" i ett rent påstående.
Nej, men visst kan man fundera en stund på det om du önskar, om embryot (som jag aborterade i vecka 6 eller sju) hade utvecklats till att bli ett barn så hade det nog haft en rätt trist första tid i sitt liv då pappan misshandlade mamman psykiskt och mamman bodde hemma och var i tonåren och hade noll inkomst. Mamman hade nog avskytt att bli mamma då hon inte alls var mogen för det och mest ville resa och festa, inte alls mogen att ta hand om ett barn eller känna av dess behov. Var ett barn själv vilket märktes. "Barnet" hade varit oönskat och fötts in till något väldigt dysfunktionellt..
Äh, helt ärligt, jag gjorde nog det där "barnet" en tjänst. Har aldrig ångrat det beslutet.
För mig är aborträtten otroligt viktig och du ska ha rätt att göra abort av vilket skäl du än önskar. Ser ingen mening med att någon ska föda ett oönskat barn när vi så enkelt kan slippa..
"Två miljoner" vad då?
Jag kan också slänga in random siffror som inte betyder något, det ger inte mitt argument relevans
Mil, skrev jag.
Om du sedan vill läsa det rent ordagrant får du göra det.
Eller också väljer man att läsa och förstå innebörden av det hela. Vilket du naturligtvis gör men bara inte vill skriva ut.
Du gjorde inte ett påstående men väl ett antagande.
Inget fel i det (förutsatt att du nu förstår att ditt antagande var felaktigt)
* ett embryo som är 32 celler stort?
Återigen, det vad en fråga.
Varken ett antagande eller påstående.
Det finns självklart mängder av människor som inte tänkt något på sin abort, än mindre på det aborterade barnet hade blivit som levande individ.
Att du sedan börjat diskutera ditt personliga förhållande till abort och obefruktade ägg är en helt annan sak. En ganska orimlig sådan, eftersom tråden aldrig handlat om det förrän du började ifrågasätta folks tänkande på sina möjliga barn vid aborter.
Nej jag tänker sällan på det, men det händer.
Jag har under åren tänk ibland på hur gammalt barnet skulle vara och slagits av tanken att det var väldigt rätt beslut - skulle aldrig orka med en tonåring när jag var i 55-års åldern och de andra barnen flyttat för länge sedan.
Gjorde en väldigt tidig abort, i vecka 5 eller 6.
DU tycker att det är stor skillnad mellan ett befruktat och ett obefruktat ägg, jag tycker inte det.
Tycker du att det är stor skillnad mellan ett 4 celler stort embryo och 32 celler
Hur är "för er som har barn sedan tidigare måste de här tankarna vara omöjliga att komma ifrån?" INTE ett antagande??